Aftonbladet – 5 augusti 1871, sida 3

i krig, ville dock talaren fästa uppmärksamheter I på erfarenheten från de italienska och tyska kri gen, der dessa hästsr visat sig alltför ömtåliga j Det har vanligtvis också varit endast behofvet, ;sOm gjort att de tillgripits, men i detta fall skulle säkert försök med engelskt halfblod lyckas bättre. Då i torzdagens sammankomst öfverläggningen I fortsattes, deltogo i densamma: landsböfdingen grefve Sparre, som framhöll att den starka träneringen väl måste inverka fördelaktigt på utvecklande af en hästs och ett hästslags muskler och lungor samt anförde sin egen erfarenhet af halfblodets förträfflighet äfven såsom arbetshäst; frih. H. v. Essen visade buruledes egenskaperna gå i arf inom hästslägtena och att man i England, först då man finner att en häst har ett vackert pedigree, en god stamtafla, anser sig vara säker om att få ett godt djur; anmärkte att 20.000 åkarehästar i London vore fullblod, som blifvit skadade, men dock visade en oerhörd styrka och uthållighet; prof. Prosch framhöll att man blott kunde använda den lätta och snabba hästen till sitt ändamål, liksom den grofva och tunga till sitt. Det är en mekanisk Jag att hvad man vin ner i massa, det förlorar man i snabbhet, och tvärtom; fulloch halfblodet vore således egentligen blott användbart för krigsbruk, och man borde för tlandtmannens behof använda landets racer. Förste hofstallmästaren Tornerhjelm omnämnde sin erfarenhet af fulloch halfblodets styrka och uthållighet, hvilken dessutom i alla länder vore fullt erkänd, samt om den liknande erfarenhet man under tysk-franska kriget vunnit, liksom der-. om att de donska hästarne under detta krig visat sig mycket litet uthålliga; grefve Wrangel och frih. Fr. v. Essen erinrade om att det icke vore fråga om att fråntaga landtbrukaren de hästracer han funne fördelaktiga utan att frågan blott vore. huruvida fullblod ansåges behöfligt i vårt land Sedan slutligen br Warholm omnåmnt att man sedan ett tiotal af år hållit på med liknande diskussioner vid landtbruksmötena i Skåne, utan att komma till något annat resultat än att nyttan borde bestämma svaret på denna fråga, antog sektionen den af frih. v. Essen föreslagna, här ofvan omnämnda resolutionen.