Aftonbladet – 5 augusti 1871, sida 3

ten5 fvfT5:sg Om mOists havande I NOrrko ping 5 år härefter. Sektionen för boskapsskötseln. Öfverläggningen om fullblodets betydelse för landets hästafvel. Då det för många af våra läsiwe torde vara af intresse att erhålia kännedom on den argumentation, som anfördes af dem hvilka under öfverläggningen i ofvannä anda ämne förordade den af sektionen antagna resolationen, att vår hästafvel icke kan tpprätthållas utan fullblodet, och att detsamma bör pröfvas genom kapplöpningar och understödjas genom af staten utdelade belöningar så meddela vi bär, efter G. H. T., en någo fallständigars redogörelse för det anförande som hölls i onsiagens sammanträde af trih. v. Essen pä Kaflis, som föreslog rärnda resolution : Man borde, yttrade talaren, först göra sig reda för hvad fullblod vore och detta kunde lättast an. gifvas, om man förklarade detsamma befintligt hos de arabiska och engelska racerna, om ock medgifvas måste, att stamträden vid förra racen blefvo någon mera tvekan underkastade. Det vore nu ingalunda meningen att framkalla någon tvist mellan de olika partierna för engelskt och för arabiskt fullbiod. Både behof och smak äro och måste vara i den vägen högst olike, jemte det båda ha sitt fulla berättigande. Al sådan tvist förhalade dessutom en dyrbar tid, som icke borde försummas. Det engelska fullblodets vänner behöfde derför lika litet känna sig förnärmade genom uppfödandet af araber, som ifrarne för arabiskt biod hade skäl att sucka öfver den engelska racens odlande. Förmodiigen egde dock denna senare bland de närvarande det största antalet vänner och tal. ville derför i sitt anförande hålla sig särskildt till benne. Bland de behof, som vi skulle kunna få fylida genom det engeleka fullblodets införlifvande med våra stammar, ville talaren betona särskildt trenne Detsamma var nemiigen ett ytterst vigtigt element för frambringande af rytterioch ridhästar. Det fiones a!laredan såväl i armån, som — för senare ändamålet — i enskilda personers ego. Dessa sistnämnda hästar vore visserligen mindre än balfblod, men det vore dock skönjbart det engelska blodet. — — — Det andra behofvet; som detta samma blod hade att fylla, vore tillhandahållandet af goda beskällare. Man borde der hålla hårdt på den bhäststam, som redan lagt i dagen vissa goda egenskaper, och i detta fall kunde man säga, att styrkan i vår afvel låge i upprätthållandet at den stam, som finnes. Men mycken omsorg måäste härvid nedläggas på parningen. Det duger ej att para spensliga ston med kanske änvu spensligare hingstar. Afveln måste då komma att bli för osa aildeles ofruktbar. Det tredje ändamålet, som talaren tänkt sig kunna vinnas genom det engelska blodets användning, vore dessinympande på gröfre racer i och för bildandet af vagnshäststam. Härpå bade man efter talarens erfarenhet både lyckade och misslyckade exempel i Skaraborgs län och Skåne. En känd sak vore, att man både i England och Frankrike bildat på detta sätt stammar, som eftersökas på alla hästmarknader... Talaren behöfde blott påminna om resultaten af det engelska blodets blandning med det normandiska. Och så mycket beaktansvärdare vore detta, som vi onekligen röna i detta hänseende ett stort behof. Vaniigtvis måste för nu afsedda ändamål ämnade hästar hemtas från utlandet. Men vi hafva dock i någon mån ämnen till dylik afvel. Åtminstone vilie talaren rekommendera parning af Percheronare och Hannoveranare, alltid försås med iakttagande af nödiga försigtighetsmått. I afseende på andra delen af frågan syntes det talaren alldeles klart, att enda medlet att upprätthålla racen vore att underkasta densamma profvet af täflan, deri ock inberäknade förberedelserna till denna. Hura man än må klandra kapplöpningarne efter engelskt mönster, är det dock genom dem, som England upprått sin nuvarande höga ståndpunkt Tiliämpningen af de engelska principerna behöfver ej medföra någon fara, och skulle de kräiva en modifiering, så är ju dertill alltid tid nog. Fullblodets begagnande i dagligt bruk är dock hos oss ej särdeles stort, emedan ridten så föga älskas, men äfven deri ligger ett skäl att underkasta djuren profven af kapplöpniagar, ty att döma efter endast yttre former tillhör numera ett bland de szkkunnige helt och hållet utdömdt system Såsom exempel på, huru andra länder uppmuntrade sporten, anförde talaren, atti Preussen äro numera anslagnaa minst 50,000 thaler årligen till kapplöpningar För samma ändamål offrade staden Paris 1867 497,000 francs, hvarjemte kejsaren hade anslagit särskildt 125000, under det dec årliga anslaget i hela Frankrike uppgått till för hvarje af de sista åren 2,180,000 franca. En vigtig fråga i sammanhang härmed vore, om staten borde sjelf uppföda hästar. Utan att vilja obetingadt härtill svara ja, fäctade dock tal. uppmärkeamheten på den utmärkta lokal, som staten i detta afseende egde på Öland. Men skulle en sådan åsigt komma att tillämpas, så borde ock statens hästar underkastas pröfoingen å banorna. Man kucde då ock påräkna uppfyllandet af ett för kapplöpningarnes nytta ytterst väseatligt vilkor, nemligen desammas kontinuitet. En enstaka täflan tjenade ingenting till. Ett annat medel til! fullblodetz upprätthållande såge talaren i utdelandet af premier, och han behöfde knappt aumärka, huru naturligtvis denna metod alivd fölie sig billigare än att sjelf uppföda och hålla djuren. Hr Wrangel! ytwrade sig bufvudsakligen i samma riktning, hvaremot ! Prof. Prosch från Danmork uttalade den åsigtev, att man gagnadehästafveln bäst, om man sökte utbilda de inhemska racerna. Med anlednigg af ordandet om fuilblodshästarnes användande