Aftonbladet – 4 augusti 1871, sida 2

ett rikt land, der de kunnat reqvirera hästar och lifsmedel i större mängd än de beböfde.lpna ingen skulle från den 20 till den 24 Juli kunnatl; förhindra generalerna Frossards och Bourbakis kårer från att gå öfver Sarre och genom Nahe-j5r dalen tränga fram till Rhein. De begge kårerna til räknade då 122 bataljoner, 40 sqvadroner och 27pt batterier, allt i marschfärdigt skick. Våra svagal l besättningar i Trier, Sarrelouis och Saarbruck skulle icke kunnat göra en sådan styrka motstånd. Och om samtidigt Bazaine med sinva 52 bataljoner, I M 28 sqvadroner och 18 batterier hade marscherat! VW öfver Wissembourg in i Rhein-Baiern, skulle del, några hundra bairare, gom lågo i Landau, ickel. kunnat hindra fransmännens framryckande, och vägen ända till Mainz låg öppen för dem. Mac ki Mahons kår var visserligen ej fullt formerad, men o1 dock lågo då 15—20,000 man goda trupper i Strasfö bourg, hvilka genom att gå öfver Rhein utan synnerlig möda kunde besättta hela Baden ända till Neckar. En annan kår på omkring 20,000 man j Aa! kunde likaledes ha gått öfver Rhein, i ilmaracher A ha trängt i Wärtemberg och besatt Stuttgart, om 6 också blott för ett par dagar. Dessa operationer krärde ej någon utomordentlig dristighet och stor fara var helier ej förenad med dem. Der var ingen fiende att bekämpa, och i alla bäodelser var återtåget betryggadt. Alla våra hufvudkäårer skulle endast vid Mainz och Koblenz kunnat öfvergå Rhein och äfven der kanske endast under fransmännens kanoner. Och till och med om fransmännen endast kunnat hälla sig på venstra Rheinstranden till de första dagarne af Augusti då den första stora preussiska hären kom norrifrån, skulle de under de 8 dagar, de kunde tillbringa på vårt område, ha tillfogat Preussen den största skada. Den moraliska verkan häraf skulle ha varit oerhörd i Sydtyskland, som med rätta fruktade vår fiendeg raseri och som först fick mod då det märkte fransmännens vacklande och obestämdhet. Huru annorlunda var icke de fstnämndes förfaringssätt på Kima och i Italien. Men de franske marskalkerna rörde sig icke ur fläcken. Och likväl vore fördelarne af en ockupation af Baden, en delaf Wirtemberg och preussiska besittningarne på venstra Rheinostranden, om ock endast på en vecka, så i ögonen fallande. Om fransmännen vore i besittning af Karlsruhe, Mannheim, Freiburg och kanske Stuttgart, kunde de hindra eller åtminstone fördröja Badens och Wärtembergs rustningar och utskrifniogen af manskap i Rheinbaiern. Den åttonde preussiska kåren skulle icke kunnat samla sig, så länge fransmännen höilo Mosel och Nabe Pesatta. I alla dessa länder kunde de bortföra boskap och hästar, och försvåra tyskarnes proviantering, ifall de måst vika undan för dem. De hade i så fall endast behöft spränga Rheinbron vid Mannheim och Neckarbron vid Ladenburg och förstöra jernvägarne i Baden, Rheinbaiern m. m. Det var just på dessa jernvägar våra militära företag grundade sig, hade de blifvit förstörda för oss, skulle det icke kommit till något Wörth, Gravelotte eller Sedan. Kriget skulle ha tagit en annan vändning. Napoleon III gick förlustig alla dessa oberäkneliga fördelar genom att: hålla sig overksam från (f den 20 till den 31 Jali, oaktadt hvarje dag och; hvarje timme var så dyrbar, och likväl visste han, buru rioga den truppstyrka var vi kunde : I j DH —M Os M Fr MR Rå mm DD ÄR DD Da ställa mot ett plötsligt anfall. Han måste haft några hemliga bevekelsegrunder till att handla som han gjorde. Det var Napoleons hufvudfel, att han lät oss lugnt företaga våra rustningar och samla våra härar vid gränsen. Kejsar Napoleon och hans marskalkar, hvilka dock voro så tappra och krigsvana, voro formligen slagoa med blindet. Lordmayorn i London gaf den 29 förliden månad den vanliga banketten mot slutet a; parlawentets sessiocer, Efter gammalt bruk atbragte han härvid en skål för diplomatiska kåren. Franska sändebudet, hertigen af Broglie, svarade härpå och tackade lordmayorn för de rikliga gåfror, som England sändt till Fravkrike, samt för det bistånd, som London hads2 visat sig benäget att skänka i och för släckandet at branden i Paris. Frankrike skall icke glömma dessa varma, broderliga sympatier, hvilka bättre än politiska kombinationer och politiska beräkningar äro egnade att betrygga alliansen mellan de båda nationerna. Den bästa önskan, man kunde uttala tör Paris, som så länge saknat kommunal!a rättigbeter vore, att det nu, då det återfick dessa rättigheter, skulle besjälas af den anda, som gjort Londons gamla municipalitet så ansedt och mäktigt. Amerikanska sändebudet, ror Schenck, gade, att traktaten i Washington skulle göra Storbritannien och Amerika till eviga vänner. Gladstone hembar lorderna sitt erkännande för deras sansade uppträdande och uttalade den förhoppningen, att de skulle förkasta det föreslagna misstroendevotumet mot regeringen, som gått loyalt tillväga. (Denna förhoppning har emellertid icke gått i follbordan, ty telegrafen har redan berättat, att öfverhuset med 162 röster mot 82 antagit det af hertigen af Richmond töreslagna tadelvotumet.) Det gladde honom att kunna intyga, att England stod i fredligt förhållande till hela verlden, och han uttalade sin önskan och förhoppning, att Frankrike skulle välja de bästa medlen att åter blifva en blomstrande och lycklig stat. Den vänskap, som förenade Frankrike och Eoagland, kunde hädanefter aldrig rubbas. Enligt en korrespondens till Wientidningen Presse ämnar ryska regeriogen på vissa sträckor af rikets vestra gräns bygga en kedja af fästningar, som i händelse af ett anfallskrig skulla tjena till utgångspunkt för militära företag. Medelpunkten för dessa fästningsverk skulle utgöras af den lithauiska staden Brest-Litevski, dit redan flere ryske iogeniörofficerare ankommit. De skola för närvarande vara sysselsatte med att utstaka fästningsverken efter en plan, som den från Krimkriget namnkuuonige ingeniörsgeneralen Todtleben för flere år sedan uppgjort. Nämnde stad, som ligger helt nära vestra gränsen af det polska Lithauen utgör medelst jernvägen och landsvägsnätet den kortaste fördindelselänken melian det iore ar Storryssland och Petersburg, I bändelso a ett krig med Europa kan Ryssland föra hela sin här och sin krigsmateriel till Polen, och samtidigt kap det ställa mot fienden ett binder, gom kan vara tillräckligt att stänga för honom vägen tvärsigenom Lithauen i händelse han skulle besätta Polen. Brest-Litevski uppfyller just dessa vilkor och dessutom tjenar floden Bag till att föröka dess försva skraft. Slutligen är det fråga om, att ryska recgeringea skall anläroa ett hafäctadt läger ram kan Fvmma