Aftonbladet – 3 augusti 1871, sida 2

OSTAR ONA skiORNENt NNE IEEE var arresterad han åter kunde bliva fri, eller burg det kunde fallit någon in att beröfva konom sin frihet, detta är en af då dsgiiga och stundliga mystårerca i en sådan mens lif, hvilka lika litet kunna lösas, som heia uni cr5 MyStör, Det vissa var pu, att Barton af tvång var slideles nykter. Det f-nns absolut ingen, af hvilken Ban kunde tå låna en half krona; uten hem, utan middag, frukost, qvällsvard, pengar och vänner, fann hen sig på köpet utan konjak. Hans eoda förmögenhet var kläderna som han gick och stod uti, bang Horatios och hungern, Och trots all denpa brist qvaldes han kanske mest af bryiningen med cen enda verkliga vän han hade egt i verlden. En olyeklig djefynl är jag, det är visst och sapni, pumlade han för sig sjolf, sedan hans vrede mot Wardea litet bunnit lägga sig och Hugh Lesters bekymmer upphört att tynga så hå dt på bans sinne; icgen kan taga sig an mig — inte ens en fransk birfilare — utan att låta mig falla pladask igen. Hvarför i alla ödens och fariers namn kom jag hit i veriden? Jag her cj haft sä piycket som fem minuters verklig glädje at hela detta lif, som dumhufvun sjunga sådana lofsånger öfver. Men jag betviflar ialla fall, att jag är ensam härom — hva: för går jag då qvar och försöker? Skulle mecniskan vara tödd för stt känna sig lycklig? Bab! menniskan är ämnad att äta ti tlar och att bli dugtigt genoxpryglad som en åsna. Jag är balit trestad tt göra ett slut på alltihop — eller också — om j:g skulle bli aktningsvärd; men det är för sent! Han hade vandrat af och an tills han befenn sig på Lomb rd Sircet, en gata lika plågsam för den hvilken ej eger eti öre på fickan, som en vaniljglace för Tantalus,