Aftonbladet – 3 augusti 1871, sida 2

j Iter, som en gårg försvarade eftertrycket såIsom en loflig sak och bekämpade förlagsrät.namera äro längesedan dömda och glömdan. Aret förat hade man dock, å andra skandilin att förneka, undanskjutas här helt ogenengifvas under de tre rubrikerna: skrifter, lik onstverk, tekniska uppfinningar. Till deniga irsta klassen räknar man vanligen ej blottlme krifter i egentlig mening, utan ock, med anla dning af de grafiska framställningsmedlen, eft els kartor och alla slags ritningar, dels äfljit en musikkompositioner. Inom denna klassde ro dramatiska och musikaliska arbeten påleg väfaldigt sätt föremål tör litterär eganderättnj ch eålunda i två hänseenden skyddade, nemlin igen både mot uppförande och mot efter-so ryck. Under andra klassen hänföras när-loc nast den bildande konstens verk, dock ej arbe sitekturens, samt vidare de med konstindu-lm trien beslägtade reproducerande konsternasq ulster, således kopparoch stälstick, träsnitt, t; stentryck, gipsmodeller och dylika afgjutnin-ri sar, äfvensom fotografier. Hvad de sist-lro nämnde angår, äro dock åsigterna mycket detö ade: att fotografiska efterbildningar af konsti verk böra njuta det artistiska eganderättslit skyddet, erkännes väl allmänt, men lika all-lri mänt nekas det ifråga om originalfotografien l oi af utsigter, lefvande grupper, personer o. 8.1 v. Baierska lagen af den 25 Juni 1865 och iti den danska lagen Om eftergjörelse af toto-le grafier, af den 24 Mears 1865 skydda lika-lsg väl det ena som andra slaget, den senarela-aq gen för en tidrymd af fem år. Enligt svenske l; lagen af den 3 Mej 1867 äro blott auktori-; serade fotografier af förra slaget skyddade. ld Den tredje klassen omfattar tekniska uppfinnivger och produkter, varumönster, fabriksmärken, etiketter och firmors stämplar. Det är en del af detta område, som beherrskas af patentlagstiftningen.. Efter att i förbigående ha anfört åtskilliga data till den eganderätts historik, som omfattar föremålen under andra och tredje klasserna, öfvergår förf. till det egentliga litterära eganderättsskyddet, för att, efter en historisk blick på dess utbildning, särskildt taga i skärskådande denna angelägenhets nuvarande ställning i vårt land och de nordiska staterna emellan. Till öfriga skäl attl. fästa någon uppmärksamhet ä detta ämne ; har nu sällat sig ett nytt i och genom det skede, hvari frågan om en reform af vår tryckfrihetslagstiitving numera inträdt. Det torde ej böra betviflas, att en ny presslag, inom den närmare framtiden skall komma till stånd, och att ur densamma stadgandena om litterär eganderätt, på sätt sietförflutne riksdags konstitutionsutskott föreslagit, uteslutas. Dessa innebära, såsom utskottet anmärkt, inga garsntier för tryckfriheten och ro helt och hållet af civilrättslig natur; del äro ock af beskaffenhet att behöfva i väsentlig mån omarbetas och tillökas med nyal. stadganden, i följd lvarat JIsgstiftnirgen i detta ämve, om den gjordes -å u.ständig, omständigheterna kräfö:, sauide växa ut till den bredd, at: upptoge tryckfribetsförordniogens j-:-ia paragrafer. Utskottet bar tänkt sig att ett förslag till lag angåendel eganderätt till tryckta skrifter skulle utarbetas och i den ordning 87 regeringsformen föreskrifver, antagas vid samma riksdag, då en ny tryckfrihetsförordning kunde varda slutligen faststäld, eller att, i fall detta af någon anledning icke kunde ske, K. M:t med riksdagen skulte besluta, att de i I 3 och 9 mom, tryckfrihetsförordniogen ru befiotliga stadganden finge såsom civillag gälla intill dess ny lag angående samma ämne blifvit stiftad,. Man gör sig i allmänhet ej nigonm fullt tydlig föreställning om vidden af det förvirringsoch rättslöshetstillstånd, hvari frågan om den litterära egsoderätten befinner sig i vårt land. De solklaraste rättsprinciper, hvilkas giltighet såsom grundval för borgerliga sammanlefnaden det eljest icke faller någon tänkande och samvetsgrann menniska i r I g r 1 I i q G 1 l Å 1 4 radt eller söker man bortresopnera dem genom mer eller mind e sofistiska resonnemanger. I nämnda hänseende har, tyvärr, särskilåt Sverige under en längre tid varit tummelplatsen för den inhemska närgångna egennyttans tilltag. Hr Hedin yttrar härom följande; En af de nyaste författare, som skrifvit om den litterära egenderätten, öfverbergsrådet R. Klostermann, anmärker att de åsigten såsom en för bildningens intressen menlig, naviska bokhandlarmötet i Stockholm 1866, Thaft den uppbyggelsen att höra en förläggare betvifla och en författare bestrida en litterär egenderätts befogenhet. Det var ej första, och blir väl ej sista gången, man bos 038 I kommer att såsom djupa sanningar uppduka öfverallt anzorstädes antiqveiade lärosatser loch öfvergifna villrarelser, ty ekot är starkt Sn då -leljest i senare tider hört detta samma eko laf en röst, som tystnat. Iden sedan har den frejdade H. C. Carey anrat den amerikanska eftertrycksirdustrien, Mlare, E. Steiger, en efterföjjare. Igea i den skenfagra svada, hvarmed Carey I grundligt vederlagd, för att ens med stödet få betala sina medbröd bland de svenska hergena, säger Tegner, och oder länge ännu sedan rösten tysiuat,. Euast i Nordamerikas Förenta Stater har man För ett par årtiongripit den litterära eganderätten och försvaoch samma år, då Klostermann utgaf sitt arbete, fick Carey i en Newgo.k-bokhandTankegånsökto visa att en författares ideer äro allmän egendomm, var dock långt förut alltför af hans namn kynna omvända verlden, och dessutom träder den rama egennyitan nog obeslöjad fram i den anmärkningen, att lörläggarne i Förenta Staterna, derest de genom en litterär konventioa vore förhindrade att plandra den engelska bokmarkvaden, skulle vid Kanalen en årlig snmmg af sja millioner dollars; — en päminnelse, som, tycks det, i stället för att tjena till stöd för Careys åsigt, bort kuvna Kanna natinnalaknanarnnna Äcnn fån dan abe: