Aftonbladet – 2 augusti 1871, sida 2

Gnad vare lofl sade han, vi äro åter vänner! Hur är det med henne? Bättre, förmodar jag? Jag trodde, af hvad jag vid min ankomst hörde, att jag skulle träffa henne döerde, men tvärtom: jag tyckte att hon föreföll ganska stark. Angelique såg icke fallt så intrasserad ut. Och hon her verkligen förlåtit dig?, Jag hoppas det. Min stackars Angelique, jag vil äfven hoppas, att dina. bekymmer, nu äro förbi. Huru väl har du inte burit dem! Ja, så väl att du knappt har jätit mig känna mig olycklig för din skull och för det lif af bekymmer, hvarvti jag har bragt 18. O, Hugh, älskade Hugh, jag är så glad! Tänk ej på mig; kärleken försonar 0ss med silt! Jag har då inte förorsakat dig någre örluster — hvsrken af din tants kärlek, eller at Earles Dene!, Åh, hvad fen poträffar, så är Barbe; Dene fir mig a hvad gör jet? Jag skall nu bli till att välja n länplig lelnadsbana och vi skola få nog ör att bli lyckliga. Hon säg på hoaom, alldeles häpen, Haru? Barles Dana förloradt, sade du? Ja, min tant visade mig sivt testamente. Och ändå eäger du att hon har förlätit lig? Jag förstår dig inie. Enligt hvad redan hör ofvan är sutydt, var Hough den osäkreste i verlden att apörtro en hemlighat, TY hvad. han visste, let kände äfven hans hustr. Hade han lesentom någonsin drömt om att dölja nårot för Azrgeolique, så skulle hon säkert! itforskat det, emedan hon var vida skarpyutare än han. Jä, såde han, bön är åter föreonad och