Aftonbladet – 1 augusti 1871, sida 2

terkasta tvistefrågan en skiljedomstols afgörande. ledes ej vidare i någon fara. Den offeutliga säkerheten vore såDet återstode ytterligare att få veta, huruvida den ej blifvit störd derigenom att den egyptiska polisen missbrukat sin myndighet; härpå skola de inledda undersökningarcea lemna svar. Uti iogen annan stad i Frankrike, icke ens Paris, gifva sig sällskapet Internationales opplösande tendenser så märkbart tillkänna som i Lyon. Sällskapet har der haft en så utomordentlig framgång, stt man fruktar för stadens ruin, om icke några anstalter snart vidtagas till afbjelpande af detta onda. Den ena striken följer efter den andra, och hela sidenväfnadsindustrien, förnämsta källan till stadens välstånd, är nära att duka under. En korrespondent till en utländsk tidning lemnar i detta sorgliga ämne följande närmare upplysningar: Ar 1870 gjorde sidenväfvarne strike, icke för att erhålls högre eflöning, utan för att få återinförda vissa biinkomster, som industriidkarne under den rådande arbetsbristen hade låtit bortfalia. Den lyonesiska afdelningen at Internationale, som då befann sig i ett långt ifrån blomstrande tillstånd, omfattade dett tillfälle att svinga sig upp och skyndade att sän: l. da agenter till de talrika möten, som arbetarne sinsemellan höllo. Agenterne, som visste, att Internationale icke var väl anskrifvet i Lyon, togo sig noga tillvara att nämna föreningens namn, utan rådde endast arbetarne att organisera en stor förening (naturligtvis efter sällskapet Internationales mönster.) Sidenvälvarne organiserade sig i sektioner om 20 personer, till och med qvionor blefvo inregistrerede dernti, och ea hvar af deltagarne skulle hvarje vecka inbetala ett bidråg afen son, samt dessutom skuile alla sektionsmedlemmarne gemensamt erlägga en sou för hvarje Vifstol. När man betänker, att det finnes nm mm RR ÅA 2 sm mt K OR — öfver 40,000 arbetare och omkring 15000 väfstolar i Lyoa, kan man lätt inse hvilka stora sumiror arbetarne efter någon tids förlopp skulle komina att förfoga öfver. Till denna förening slöto sig sedermera äfven bronsarbetarce, hattmakar. e, murarne, ja till och med bagarre. På detta sätt har denna association vuxit upp till en ordentlig liten stat. Efter att hatva vunnit hvad de önskade i fjol framställa nu erbetarne fordringar som är. oxöjliga att tillfredsställa. Internationale går icke tillväga med lämpor, utan förbjuder arbstarne, vid straff att undazrdraga dem allt understöd och vid hotelse at sällskapets bämnd, att söka arbete hos de fabrikanter, som vägra att uppfylla sällskapets fordringar. Redan under ttjolåret hvilade arbetet fyra månader. Under arbetsinställniogarne kunde naturligtvis icke fabrikanterna utföra ingångna ordres, och kommissionärerna vända sig nu i sin förlägenhet till Baiern, der flera täflande tabriker på senare tiden uppstätt, och till Schweiz, der i kantonen Zärich redan finnas väfstolar tilltasentsl. En stor wävgd lyonesiska sidenväfvare hafva dessutom utva drat till Amerika, der man nu med nöje mottager dem, och endast itrakten kring Filadelåa och New-York fionas öfver 400 väfstolar, hvilkas antal dagligen stiger. Uwörseln till Amerika bar så godt som afstannat och det är lätt förklarligt, att man här sväfvar i den största fruktan för följderna af genom okunnigbet och doiska afsigter framkallade arbetsinställelser. Independances korrespondent från Konstantinopel skritver, att man i den turkiska hafvaudstaden blifvit mycket oroad öfver de senast ipgåpgna underrättelserna från Albaniep. Oordningar af genska allvarsam beskaffenhet hafva utbrutit i Scatari, och iansende till grannskapet med Montenegro och Bosnien, der en dof rörelso sedan Jäng tid herrskar, fruktar man att dessa redan i och för sig sjelt ganska allvarliga oroligheter skola antaga för ordningens upprätthållande i dessa provinser hotarde proportioner. Oitomanska regeriogen har skyndat att afsända åtskilliga örlogsfartyg med trupper till Antivari, hvilka äro afsedda att dämpa de utbrotna oroligheterna. Några underrättelser huruvida detta lyckats hade emellertid vid brefvets afgång icke ingått till Konstantinoel. Från Konstantinopel skrifves den 24 förl. månad till wientidniogen Presse, att Baiwers underhandlingar med turkiska regeringen angående inköpet af Suez-kanalen för ett engelskt bolags räkning hafva strandat mot Portens fordringar. Turkiska regeringen vill nemligen endast med det vilkor göra några eftergifter, att de tre fästnviogarne Port-Said, Ismailia och Suez skola upptaga turkiska besättningar, en sak som khediven återigen på iotet vilkor vill medgifva. Slaffrågan har åter kommit på dagordningen i B-asilien och tidningarne innehålla artiklar för och emot slafvarnes befrielse, skrifves från Rio den 23 Juni. Tidningsraa söka dock bevisa, att man ännu ej är det rinogaste förberedd på lösningen af den svåra frågan. Många möten af egendorsegare hållas rörande saken och beständigt ingå från alla delar ef lardet föreställvingar emot det af regeringen framlagda förslaget. Efter allt hvad man kan se, torde det först efter en flerårig diskussion leda tiillen verklig emancipationslag, hvsri dock af det nuvarande törslaget, såsom opraktiskt och inveckladt, nästan intet torde komma att ingå. Utom det förestående befriandet sf knappt 33,000 statsslafvar, och omkring 17,000 som tillhöra kloster inom sjua års förlopp, medgifver törslaget iogentipg åt slafvarna som ej tidsomständigheteraa redan förut skulle förskaffa dem; deremot bereder det åt slafvarne alldeles oerhörda lösepriser, t. ex. i 6 procent statspapper 600,000 milreis pr hufvad (precis dubbelt mot hvad Eogland hetalade ät sina vestindiska plaotageegnre för alla svarta) för hvarje från dagen för lagens utfärdande, af en slafvinna födt bara, som blir fritt så enart det uprnår åtta års. ålder. då staten