Aftonbladet – 1 augusti 1871, sida 2

Ken en mor rågonsin sakna välvilja fö sitt barn, huru svagt ooh pligtförgätet de än må var:? J , Hugh, jag älskade di lika högt då som ru — nu, då jag ber di att åter bli min sonp. Att åter bli er son! Ni föriåter mig då? Dröj litet! Jag förlåter dig inte, ty e är iogentiog att förlåta. Hvad som var e låg mesallians — ursäkta mig ordet, men dä känner tina äsigter — af Earles Denes arf tsgare är blott af rivga vigt för en man sor saknsr rikedom och som sjelf får skapa si en framtid. Jag ber dig bli min son, int min earfving, Här är mitt testamente; n på förmiddagen uppsatt af mr West. Ja önskar att du vill läsa upp det Han läste: Detta är sista vilja och testamente a mig, Anna, Letitia, enda barn af aflido Richard Calville Clare af Esrles Depe i gref skapet...... och hang äfven eaflidha maka Le titia, samt enka efter markisen Louis Maxi milian Victor de Croisvilte i konungarike Frankrike.o Huagh såg upp på henne med undrand nin men hon gaf honom ett tecken att fort ara. Nu följde testamentariska cispositioner dal til de fattiga ioam församlingen och iborp, delz till hospitalet i Redchester, til gamla tjenare, till bennes jurist, ter Withe och till församlivgspresten. Dergå kom et legat af tio tusen pund till Hugh och jave ler till Alice Raymond. Han läse deref.e vidare: Ögh med sfirag af ofvan anförda gåfvo: och donationer testament-rar jag ensamt och odeladt åt min ende son Felix Creville, al förmögenbet som j:g vid mn död efterlem. nar, vare sig fast eller löst, och förordna! jag att han jemte, och i förening med git