Aftonbladet – 1 augusti 1871, sida 2

a anser, att ailt som kunde sägas och som i (italienare) önskade få höra, det har hr Thiers sagt och detta är oss nog. Han har ill cch med sagt någonticg mer, något som i ej skulle vågat fråga honom om, och det r, att Italien eger i fråga om Rom hela Coropas understöd och att Frankrike har inresse af att ej stöta ifrån sig en så mäkig granne som Italien. Vår nationella stoltet känner sig smickrad häraf och vi böra ara erkännsamma mot hr Thiers för hans ttrande. — Hr Thiers tal, säger Opinione, ar gjort slut på en osäker tankegång geom att gifva den legitimistiska och kleriala reaktionens fanatiker en försäkran om stt hans politik går en annan väg än deras. Jet förenade Italien konstituerar ett konunsarike om 25 millioner själar och bufvudtaden är Rom. Då hr Thiers vill lefva i godt förstånd med Italien, kunde hans dilomati ej tillätas framkalla ett slags fiendtighet genom att blanda sig i våra affärer och genom att söka tillintetgöra en fait ceompli. Med ett ord: hr Thiers tal var lea habile och fulländade ststsmannens. — Lombardia säger, att hon var säker på att ar Thiers skulle yttra sig så som han gjort; bon käoner sig stolt för Italiens skull öfver let stöd, som Victor Emannels regering virver i Europa, öfver detta erkännsnde, som fgifvits af chefen för den exekutiva makten den franska republiken. — Gazeta Piemonese uppmanar italienska regeringen att inaga en fredlig hållning, men, säger bladet, Italien bör vara redo att försvara sig ända ill sista blodsdroppen mot hvem det vara nå som skulle försöka att göra det till en trälinna ånyo. Italien hyser tillit till sina söner och sin rätt. — Sidele, som anför dessa yitranden, tillägger: At den glädje, som de ictor Emanuels regering tillgifna bladen lägga i dagen, kan man lätt inse hur mycket Pius den 9:s partigängare skola känna sig nedslagna. Vi omnämnde i går, att i franska nationalförsamlingen upplästes rapporten från den komite, som haft i uppdrag att granska kontrakterna om provianteringen af Paris dels före, dels under, dels efter belägringen. Af den långa rapporten finner man, att nationalförsvarsregeringen varit utsatt för de mest oförsynta spekulanter, med hvilka kontrakter ingåtts i föriitavde på deras förmåga att kunna fallgöra sina åtaganden, emedan de rekommenderats af framstående personer. Sedan de vackert och väl fått kontrakterna i vederbö:lig form underskrifna, började de ett ordentligt köpslagande med kontrakterna, och då de ej kunde få dem transporterade till de pris de åstundade brydde de sig ej om att fullgöra leveranserna. Rapporten omnämner specielt några leverantörer och huru de skötte sina affärer. Kontrakter, yra till antalet, på stora belopp, hade af:!uti:s om potates, bönor och mjöl. Det eza a!sös med en hr Baillache, det andra med en hr Renaud, de två andra med hrr Chavanne och Freart. Angående den nämnde hr Baillache heter det i rapporten, att han redan två gånger gjort bankrutt och blifvit dömd till tre månaders fängelse. Chavanne hade blifvit rekommenderad af en f. d. medlem af lagstiftande kåren; han hade varit anställd vid östra jernbanar, men mås afskedas från tjensten. Freart, amerikanare, hads redan inträdt i underhandlipgar med handelsministeren, då detta departement styrdes af hr Clement Duvernois (från venstern: aha, aha!) och han infann sig i Februari igen. Hr Baiilache hade att fullgöra en ofantligt stor leverans af potates; som han ej egde en enda potates i sitt våld, vände han sig till en person med namnet Docler2, hvilken, då han icke heller egde någon potates, satte gig i förbindelse med ea hr Desmoulins, som är färgfabrikant. (Sktratt och afbrott.) Denne sensre inledde då underhandlingar med en hr Emile Lyon, hvilken alldeles icke sysselsatte sig med handel med victualievaror utan är utgifvare aj tidningen Figaro-Programme. (Skratt från alla håll). Denne senare vände sig i sin tur till br Alfred Lyon, fom bodde i London och höll bösel för resande (nytt ekrett) o. s. v. och på detta sätt fortgick det i oändlighet. Äfven damer åtogo sig leveranser, särskildt Dämnes en mademoiselle Blanchs Costard, och allas sträfvanden gingo ut på att så mycket som möjligt kunna slå under sig penningar på det af fienden härjade landets bekostnad. De besparingar, som finansministern PouyerQuertier inför nationalförsamlingen förklarat sig kuona åstadkomma i budgeten, uppgå till ett belopp af 114,915,582 trancs. De fördela sig på följande sätt: På statsskulden, senaten och de högre embetsmännens pensioner 3,216,000 francs. På den oråinsrie budgeten: justitieministeren 1,410.550 francs; utrikesministåren 202,000 francs; finansministören 16 483.262 francs; undervisningsministören 1,177,000 francs; ministeren för åkerbruk och handel 2,390,000 frarcs. På den extraordinariebudgeten: Inrikesministeren 2.634 000 fravcs; finansministören 2,150,000 francs; marioministeren 5,200,000 francs; undervisningsministeren 2850-000; ministeren för offentliga arbeten 15 960,000 francs. Arvodet för Thiers är icke ännu bestämdt; men underhållet för hans byråer och hushållning upptages i budgeten till 130,000 francs om året; hvartil! för en gåovg komma 30,000 francs, ntgörande ersättning för amöblemang och inredande af hans bostad, Rörande transk-egyptiska konflikten får man veta åtskilligt genom en skrifvelse i Moviteur från Jules Favre, ställd till handelskanmaren i Marseille. Utrikesministern yttrar i denna skrifvelse, att han liksom handelskammaren inser hela vigten af att stå på god fot med egyptiska regeringen, men nödvändigheten också att tillbakavisa hvarje angrepp på Frankrikes värdighet och rätt. Det dekret, som förorsakade handelskammaren bekymmer, hade derför blifvit återtaget. Å andra sidan, heter ået vidare i skrifvelsen, har khediven gått in på att un