Aftonbladet – 1 augusti 1871, sida 2

gång com han efter en längre skilsmessa palades henne. Kanske var dettaintryck änn starkare nu, ty trots hans ögons intyg kunde han ej tvifla på att han stod inför en annalkande död. Lika litet som något dödstecken fanns migs Clares utseende, kunde det också skönjas i hennes tröst. Hon talade tydligt ehar; med en viss konstlad styrka då Hugh gick fram och fattade hernes hand. Jag trodde att du vil:e komma, Hugh. Ni önskade se mig, tant, och pu är ja: här. Jag skulle varit det redan några timmarx förut, men — Jag vet. Låt öss inte tala om det. Jaj förmodar man har sagt dig att ja är döende, men det är inte så väl. Slaget son borde dödat mig är längesedan öfvervunnet Jag tror att det har döfvat mig så ait ja; nu ipte kan känova så mycket. Jag har e låtit kalig dig af det skäl som da kanski förmodar,o aTant!o Min vän,, sade hon till miss Rxymond vill du lemea mig allena under några mi: nuter? Jag har något att säga Hugh. Alice gick och miss Clare återtog: Hugh, då du af fri vilja och fritt beslut sörsktade mina övskningar, hade jag ej än nat vel än att låta dig bära följderna a! din dårskap. Jag hade gifvit mitt ord och var förbunden att hålla det, hvad det är måtte kosta mig; något annat har du säkerligen ej heller af mig väntat. Jag gjorde dig genast arflös. Detta var en fullt öfverflödig handling af mig; du hadeej behöft förklaras arhos, ty uu na Slirg egt på gon ören åh pInnan pi fortsätter, så säg mig, tant, att ehora nj straffade mig, så gata ni välvilja för mig.