Aftonbladet – 1 augusti 1871, sida 2

STUCKHULM dera 1 Aug. j! Om ministarkrisen i Frankrike känner man onu ingenting faktiskt. Paristidaingarne ysselsätta sig ifrigt med frågan och några, .ex Journal des Dedats, anse Jules Favres fgäng från utrikesministerposten vara gifven. Den nämnda tidningen skrifveri sin politiska jfversigt för den 27 Juli följande: Den kris, som utbrutit till följd af kammarens omröstjog den 22 Juli, är änvu icke öfverstånden. Man vet ej hvilka skola eiterträda Jales avre och Jales Simon, men man kan ej nysa något tvifvel om, att dessa båda personer skola afträda. Resultatet af vaien den Jali, som i början rades vara så gynsamt ör det ruvarande kabinettet och isynnerhet ör d3 två nämnda medlemmarne, har icke aft det minsta inflytande på kammarens vållning, ja, icke en gåog väsentligen föränlrat partiernas vunerär. Hr: Jules Favre och Jales Simon kuana derföre icke lävgre änka på att qvarstanva på siva platser, rotsande en majoritet, som är dem så litet De vågen.n Siecle deremot och andra republikanska blad veta ej af att de nämnde ministrarne skola afgå, och den förstnämnda tidningen förklarar, att de utspridda ryktena om ministörförändring äro grundlösa; hrr Dafaure och Favse behålla sina portföljer. — Independance belge meddelar två korrespondenser, hvilka afbandla samma ämne. I den ena påstås, att Jules Favre ej så snart skall afgå, ehuru han är moraliskt nödgad dertillv, och att specielt kammarens omröstning den 22 Juli icxg hait det minsta inflytande på enigheten inom ministeren. I den andra korrespondensen (äfven af den 26 Juli) heter det: Ministerkrisen håller på att utbryta — Jales Favres afgåvg är säker. Han faller emeilertid icke, som många vilja påstå, till följd af nationaliörsamlingens votum. Favre! har tvärtom endast sökt ett antagligt skäl för att inlemna sin afskedsansökan. Trött och utledsea vid affärerna, ett ständigt mål för de häftigaste och orättvisaste anfall, afskydd af kammarens höger, hvars sträfvanden och önskningar han motsätter sig, ej särdeles populär hoz3 den stora massan, hvilken ej förlåter någon, som låtit besegra sig, önskar Favre iogenting hellre än att få draga sig tillbaka. Det är svårt att säg:, hvilka följder Favres aigång kan medföra för ministeren. För närvarande talas här om tre kombinoat:oner, hvilka möjligen kuana komma i fråga. Den första skulle vara, att låta utvikesministerns flats stå obesatt, tilliess kamrsrne ånyo sammanträde, cch på samma gång bevara ministerens nuvarande sunmsnsättning. Denna lösning af frågan synes dock medföra den olägenheter, att de utrikes angelägenheterna, i hvilka hvarje ögonblick nya svåra frågor att lösa uppstå, genom att ställas under statschefens omedelbara ledning kunna blotta denne gentemot vationsliörsamlingen. Dessutom må det batviflas, att republikanerna efter valsegern den 2 Jali skols åtnöja sig med endast två personer inom kabinettet, hvilka bylla deras åsigter. Ea annan lösning skulle vara att låta Jules Favre, Jules Simon, Lsfranc och Oufaure utträda ur ministeren och lemna sina portföljer till medlemmar af kammarens majoritet. Detta skulle dock vara ett brott mot dea i Bordeaux ingångna överenskommelsen och mot den faktiska vapenhvila mellan partierna, som åstadkom; genom Thiers snille och erhöil sitt ottryck i en nioister, som representerar alla partier. Cheten för den exekutiva makten skulle derigenom komma i ea kritisk ställving, ty han skulle ej endast få hela veastern mot sig, utan äfren ilifva tvungen att värja sig mot kam narens höger, som skulle söka egga honom till farliga och utmanand2 företag. Den tredje lösningen skulle vara att upprätthålla det nuvarande kabi nettet i hela dess omfång. De i flytelserikaste medlemmarne af venstern hafva besökt utrikesministern för att söka öfvertala honom att qvarstanna på sin pos . De hafva föreställt honom, att han genom att draga sig tillbaka skule desorganissra tn regering, som röner understöd af landets majoritet och so 3 endast skulle komma att aflösas at en partiregering, hvilken skulle bemäktiga sig det etter fred och lugn suckande Frankrike som ett lätt byte. Så står frågan fö: närvarande. Venstern hoppas änvu, att Jules Favre skall återtaga sin afskedsansökan, ehuru detta är ej mycket sannolikt.. Till Kölnische Zeitung skrifver en korrespondent från Paris den 25 Juli följande: En egendomlig petition, som lär vara författad at Clement Davernois och några andra f. d. kejserliga ministrar, skall med det första framläggas för kammaren. 1 densamma fordrar man icke endast att ministåren Ollivier, som förklarade kriget, och ministören Palikao, som kom till makten efter slaget vid Wörth (till denna minister hörde Davercois), utan äfven den republikanska ministeren af den 4 September skola ställas under åtal. Clement Davernois hade föröfrigt redan i dag (den 25 Juli) tillfälle att framkomma med beskyllningar mot sina föreoch efterträdare, då han i morgse kl. 10 var instämd för den nationalförsamlingens kommission, som fått i uppdrag att undersöka händelserna före och efter den 4 September. Gretve Benedetti, som vid krigets utbrott var Frankrikes minister i Berlin, framträdde lördagen den 22 för kommissionen. Man påstår, att han lägger största skulden till kriget på utrikesministern, hertig de Gramont, hvilken genom sina osannfärdiga meddelanden i lagstiftande församlingen — der han berättade att konungen af Preussen förolämpat Benedetti — framkalladej dea största upphetsaing. För öfrigt äro nu kommissionens arbeten så godt som afslutade. Hura den italienska pressen uppfattat Thiers tal finner man af följande korta ut drag ur några at de förnämsta bladen: Jia mm ÖV ÖA sn aAa äng som han efter en längre skilsmessa pal ades henne. Kanske var dettaintryck ännu markara nn tv trate hang gange infve knnda