Aftonbladet – 1 augusti 1871, sida 2

har till krifvit mig att komma och såvida ej hon själf ber mig gå, så blir jag qvar. Man skulle nästan tro, min kära Warden, att dg bar någon önskan att aflägsna mig. Ej den ringaste. Hennes testamente är gjordt, ifall det är målet för dina tankar. Men efter du tillvitar mig något dylikt så — gå upp helt sakta, John, och låt miss R-ymond veta att mr Lester önskar träffa henne. Stör blott inte miss Clare. Du får sjelf ansvara för, om något händer, Lester; jag har gjort hvad jag kunnat.s Utan t.ifvel gör jag det, De båda herrarne stannade utan att säga ett enda ord till hvarandra, tilis miss Raymond kom in i rummet. Hon hade synbart vakat den föregående natten; utan att ena se på Warden giek hon Hugh till mötes och räckte honom bjertligt handn. Kom uppp, sade hon. pJag trodde pi aldrig skulle komma! Hon är bättre och har inte nämt er sedav, men jag ser att hon längtar efter er. Här är inte tid att låta stoltheten råda. Kom! Men är det försigtigt — började Warden. In.endera börde på honom, utan lemnade rummet tillsammans, Miss Clare såg för ingen del döende ut, då Hugh kom in i hennes rum. Tvärtom; hennes ögon lyste med högre glans och kinderna hade mera lifsfärg, än förut, på mången god dag. Hon låg icke ens till sängs, som han hade väntat, utan satt alldeles rak za satt alltid mycket rak — i en iändstol. Det var, med ett ord, så olika mot hvaå han väntat sig, att han nästan ovilkorligt för ett ögonblick stannade på tröskeln, Och åror grep, honom dem kända på a sam an bärmade sig fruktan, en han alltid ända frås barndomen hade erfarit bvar