Aftonbladet – 31 juli 1871, sida 3

Jdem, räddade de både de byggasder, der da I fonnit skygd, och de angränsande husen från eld och brand. Paris har läkarna att tacka för, att Luxembourg och Nötre Dame finnas I qvar. 1 Det är öfverflödigt att erinra om presterskapets och de religiösa korporationernas mod under dessa hemska dagar, säger vidare författaren. Utan att tänka på sina egna personer och tillbörigheter, sökte de endast rädda kyrkans egendom. Författaren berättar i sammanhang härmed ett storsionadt drag af en 20-årig missionär. När massakern på de till gisslan tagne redan begynti La Roquette, uppstod en ädel tvist mellan den unge presten och en femiljfar; den förre ville intaga den senares plats och dö i hans ställe. Pressens ärofulla roll glömmer författaren ej heller. Med några skamliga undantag uppträdde den modigt och värdigt. Tidningar af alla färgskiftniogar bekämpade hela tiden enigt den ivsorrektionella makten; men i afseende på det strängt rätta och tillbörliga begingos många och beklagliga felsteg. Åtskilliga tidningar, isynnerhet inom den republikanska pressen, förstodo ej att afhåla sig hvarken från olämpligt klander mot den lagliga regeringen, hvilken var det sista bålverket för det hotade samhället, eller från okioka jemförelser mellan dennas och komtunens åtgärder, sålunda likasom ställande dem i jeranbredd med hvarandra, Detta förfarande retade så mycket mer laglighetens vänner, som det efterhärmades och ofta öfverdrefs af tidningar med samma åsigter i provinserna, Till ursäkt för de redaktörer i Paris, som begingo detta fel, men ingalunda för provinstidningarna, länder, att de satte sin frihet och sitt lif på spel, då de bekämpade kommunen i dennas egen håla; de trotsade så många faror och gjorde på samma gång så stora tjenster, att de ansögo sig ega rättighet att säga sanningen eller hvad de änsågo vara sioningen älven åt andra än kommunen. Dessa missgrepp voro för öfrigt i andra afseenden icke utan sin nytta. Den republikanska pressens anfall voro isynnerhet besvärliga för herrarne i Hötel de ville och deras anhängare. Desses taktik var attlåta påskina, att de icke hade några andra motstindsre än de monarkiska partierna. Denna taktik kunde icke säkrare göres om intet än genom den ihärdiga fiendtlighet, som visades dem af tidviogar, hvilka lika mycket som de sjelfve voro emot alla försök till testauration, lika litet misstänkta att vara partiska för den rojalistiska majoriteten i nationalförsamlingen. Dessa tidningar lästes af en mängd republikaner, hvilkas fanatism lutade åt insurrektionen; de höllo dem likväl tillbaka, mindre genom att gissla kommunens excesser än genom att vederlägga de lögneaktiga berättelser, förmedelst bvilka hon underhöll sina I försvarares illusioner. Näst efter de tidningar, som kunde drsga republikanerna från kommunens sak, fruktade denna dem, hvilkas inflytande kunde göra den allmänna meningen utomlands afvog mot henne. Ett af hennes besynnerligaste hugskött var att vilia stå väl med folken, ja till och med med staterna. Hon hade en delegerad för de utländska förbindelserna, hvilken för Europa och verlden tillkännagaf ein utnämning. Hon lät öfversätta de utländska tidpingarae åt sig, och de franska tidningar, som mest lästes utomlands, voro företrädesvis föremål för hennes uppsigt. Journal des Debats var också en bland de första, som hon indrog, och Revue des deux Mondes blef ej heller skonad. Man betänkte sig länge, innan man indrog denna senare. Man smickrade sig med hoppet att icjags skräck hos en tidning, hvars fiendtlighet var så mycket obehagligare, som dess hugg, ehuru utdelade på längre mellantider och egande en mer allmän karakter än den dagliga pressen, giogo längre och lemnade djupare sår. Man arresterade en af dess redaktörer, som i en historisk uppsats visat kommunen sitt förakt, lade beslag på hang papper, tog nyckeln till hans arbetsrum samt höll honom ar i föngolse för nästa nummers skull an hoppades, att detta nummer skulle bli spakt. Kommunen höll till godo med, att man diskuterade hennes åtgärder, men kunde icke tåla, att man föraktade hennes rättigheter, En regelbunden regering kunde icke äta inför verlden behandla sig såsom en umpen hop af insurgenter. I stället för att draga in tidskriften, hvilket bade varit en trop grosse affaires, åtnöjde man sig med Rtt gifva kenmo em varning och behöll till pitermora visso en gisslan, Men det hielpte ), Revue des deux Mondes förändrade ej 0 på samma gång moderata och fasta ton, Då beslöt man sig ändtligen för att divekt qväsa henne; men för att väcka mindre uppseenle, indrog man tig tidningar på en gång. ekretet härom är datersadt den 19 Maj; en afled, innan det hann sättas i rerket. Hoppet att injaga skräck hos ltidningspresen var en af kommunens envisaste och gröfta illasioner, Hon hade velat gifva sin reering skenet af en fri press. Hon tog till n början sin tillflykt till hotelser, derpå lät on folkrättvisan, uppträda, d. v. s hon it nationalgardister intränga på de illasinade tidningsbyråerna och deras tryckerier; on företog derefter så till sägandes skamtiga indragningar, hvilka hon vaktade sig ti offentliggöra det var först temligen sent, on, inseende sina ansträngvingars vanmakt, slädde sig det officiella ansvaret för sina raftåtgärder. . Hon vann ingenting derpå tidningar, hon lemnade vid lif, satte en ra i att behandla henne med mindre skon-smhet, på det att man oj skulle tro, att e villa köpa hennes öfverseonde; de, somto on dömde till döden, atkommo åter om nåso ra dagar I aavuna format och med ickelde indre Niflig opposition. Endast titeln var!he ndrad. En viss tidving hade dex äran att)bh li indragen fyra gånger under olika titlar;be on upphörde ej förr, än utgifvandet af nyade idvingar strängt förbjöds vid äfventyr att!ve tällas inför krigsrätt; men hennes enorgicke pe nfvudredaktör slatade ej. Mer än en må-in ad jagades han af polisen, som icke lyckaen es komma ät hvarken hans person eller dejsi rtiklar, han dagligen skickade till trycke-sk iet. När han icke längre kunde begagna sin ;ba enna, beredde han sig att fatta sitt gevär; Jä, an vår en bland de förste nationalgardister, iet om förenade sig med trupperna; han befann !oc g bredvid öfverste Durouchouz, när denne hbe