Aftonbladet – 31 juli 1871, sida 3

CRED Huru kunde kommunen? i Paris bli en möjlighet? VI. Författaren framhåller härefter det hedrande uppförande, som tjenstemannaklasserna m. fl. lade i dagen usder kommunens skräckvälde. ! Men då vår egentliga afsigt med denna synnerligea upplysande och essania artikelI series införande i vår tidning var att besvara en fråga, som temligen allmänt frametälts och hvilken vi tagit till öfverskrift på denna afhandiipg,; nerligen: ?Huru kunde kommunen i Paris bli en möjlighet?? så anse vi oss kanna mera i korthet redogöra för den sista delen af författarens framställning. Det är äfven de lägre klssserna äran tillkommer — säger författaren — för den trohet och det nit, hvarpå statens lögre tjenstemän visat prof. De fleste stannade på sin post med sina chefers tysta eller uttryckli tycke. Deras samvete hade ingenting skaffa med de helt och hållet materiella tjonster, s:m inkräktarns af styrelsen kunde fordra af dem, och de ensamme kunde med framgång beskydda vigtiga intressen. Ställde mellan sins fordne och sina nye chefer, var deras roll så mycket ömtåligare, som de ensamme måste bedörga de åtgärder, som skulle vidtagas. De fullgjorde i allmänhet sina svåra ligter med lika mycken klokhet som fastet, De vakade ända till sista slutet öfver ds offentliga institutionernas materiel och de frånvarande tjeustemännens möbler och bohag. Om de icke alitid kunde förhindra eldsvådor, så hejdade äe deras spridning. De voro ytterst vaksamme för att rädda krutdepoterne för mordbrännarnes raseri, alskära lontor, söka släcka elden eller åtminstone rädda några af de föremöl, som varo anförtrodda i deras vård. Bland andre ntmärkte sig fångbevakningen för mycken humanitet mot de aktningsvärde fångarne (några andra funnos knappt); vi voro här före kommunean, ytirade de halfhögt med en visg atolthet. Många fångar utsläpptes af fångvak tarne, då branden eller massakern hotade deras lif, och förgågos med förklädnader. Alla högre tjenstemän hade ej lemnat Paris, Så t. ex. hade Bonjean ända från September månad delat, den parisiska befolkningens alla pröfningar. Hon hade knappt haft några dagars permission i Mars för att besöka ein familj, från hvilken han varit skild i sex månader, då han vid underrättelsen om insurrektionens seger skyndade tillbaka till Paris, dor han gåsvin den franska magistraturebå främete ledamot ad interim ansåg sin rätta plats vara. ,Nästan straxt efter sin ankomst blef han arresterad såsom gisslan och sedermera skjuten. De tjensismän, hvilkas befattningar voro frätomande för politiken eller administrationen ij egentlig ineniog, hade fått order att fortfara med sina funktioner, så länge de ej): befalldes till handlingar, som stredo mot de: ras pligt. Det var en mycket farlig ställ, ning. Den kunde nödga åsa avt göra lagtigt I. motstånd, hvilket för kKbmmunen var ett brott. iI Isyänerhet var det de intellektuella fank-!1 I R—— tienerna, såsom författaren kallar dem, den allmänna undervisningen, de vetenskapliga vöstyren samt vården om biblioiekorna och musgerna, som fortfarande sköttes ar deras! lagliga ianekalvare. Ictelligensen var hvad kommunens mön minst sysselsatte sig med, shura de hade tillsatt en delegerad för den 4 allmänna undervisningen.. De hekymrado sig il blott om primärundervisningen; ge ville gör deana till ett siaga integral undervisning,,s nen i sjelfva verket införde de endast irre: 1 l i i ligiositeten deri. De respekterade de lärare som voro lekmän, men jagade bort kongrelt genisterna. Da skollärare, som fingo fortfara med sitt kall, voro dock äfven utsatta för: faror, Do yögre voro underksstade påboden ! mot dem, som undandrogo sig krigstjensten;! alla hotades af de sista dagarnes skräck! scener. Föreståndaren för Lyceet i Vanvesj: Clevrizux häktades, avklagaå att underhålla ! förbindelser med Versailles, togs till gisslan : och skulle såsom sådan ha blifvit skjuten, : om ej en fångvaktare räddst honom dagen j: före truppernas inryckning. : l Likalodes respekterades nästan helt ochi; hållet den högre undetvisningen och ipstitui tioner, som voro helgade åt vetenskaperna s och kopsterna. Hegeringen hade ansett dets vara nödvändigt att inställa undervisnings-1 kurserna. Nästen alla studerande hade dess-! utom rest bort för att undeandraga mig det,