Aftonbladet – 31 juli 1871, sida 3

Årsväxtberättelserna. Westerås län: Enär i allmänhet ej mindre höstsädet än vårsäden haft att kämpa mot ogynnsamma väderleksförbållanden, köld, torka och biåst, vid den tid sådden försiggick och äfven derefter, intill senare delen af näst! Juni månad, då värme och nederbörd började åt växtligbeten gifva ett förhöjdt lif, så är häraf en naturlig följd, att, om än dessa säden numera erhållit en saftigare grönska och visa sig uppfriskade, de dock blifvit i sin utveckling så hämmade att, likasom de mestadels äro korta och tunna i strå, de äfven torde blifva svaga och små till ax och kärna. Beträffande de särskilda jordalstren kan för närvarande i allmänhet sägas, att hvetet, under blomning, har kort, tunn halm och lofvar icke medelmåttig skörd; regen, likaledes tunn och småaxad, under matning, har på lös och lågländ jord lidit af frost och lofvar nästan svagare äring än hvetet; vårsäden (korn, hafre, blandsäd), senkommen och maskskadad, har märkbart repat sig under senaste trenne veckor, hviiket äfven kan sägas om trindsäden; rotfrukterna, nyss uppkomna och i god växt; gräsväxten, försenad, låter landtmannen näppeligen motse en medelmåttig foderafkastning. Harvid bör tilläggas, att förhållandena visa sig mindre ofördelaktiga i skogsbygden än på slättlandet. CREEK ASA