Aftonbladet – 24 juli 1871, sida 2

också orå? . Du kan förstå allt hvad jag ville gäga.n O, God! utropade hon, mindre till honom än till den natt som hade fallit öfver hennes lif; omåste jag då äfven bringa denne raan i olycka? Och ändock — ändock älskar han mig! Ja, jag älskar dig! Tack, dyraste Marie, du har rätt tolkat mitt bjerta. Jag älskar dig med en sann kärleko... Något i hennes utseevde kom honom att tystna. Hara länge han väntade, under ifver och tystnad, väl seende, men icke fattande den djupa förtviflan, som satte henne urständ till att genom ett ord, en ätbörd tolka hvad hon led, är svårt att fäga. För honom, hvars bela själ var intagen af en spänd förbidan, var stunden kanske blott holt kort; för henne, med aila de minnen, all den smärts som koncentrerade sig i detta ögonblick af henneg lif, var den lärg som en hel timme. Det säges att en drunknande, i den stund af ånestfull förtviflan som föregär medvetslöshet, inner åter genomilefva hela sitt lif, år efter år, deg efter dag — ja, hvarje tilldragelse deraf. Så var det ock med Mario, Slotligen och med skönjbar avsträngaing farn hon likväl styrka att tala. Gån, sade kon jag kan ej svara dig. GÅ nu genast — och för alitid Etter inyo en stunds tystnad räckte bon honom Vastigt kanden och tillade: Ferväl, käraste vän ID Han g!öt kennes hand mellan båda sing och höll den qvar. Da vill inte svara mig? Hon försökte lösgöra Bin hand, men han ville icke medgifva det. ;Farväll spprepade 108 Ännu en gång, men detta vsr ej detsvar sennes hjerte dikterade, det kände han med issket, g . s Nej, MeariosxBrade han, sdu våste antin