Aftonbladet – 24 juli 1871, sida 2

emnade natura-prestationerna. Förgäfves beslöto orovinsiallandtdsgarne och kommuvalråden att ngå till det preussisk-tyska majestätet med en Wierunderdånigste bön om att kommunerna måtte å ersättniug för det understöd de gifvit de inrallade reservoch landtvärnsmännens familjer. derrarne vid Wilbelmsstrasse svarade, att rikslagen anslagit fyra millioner thaler till direkt unlerstöd af reservoch landtvärnsmännen och att riksdagen, när tiden kommer skall göra hvad den kan för desses familjer. Bland arbetarebefolkningen är missnöjet dock störst. Arbetslösheten är allmän och nöden har stigit till en såden höjd, att man kan allvarligt befara ett förtvifladt utbrott af passionerna. De socialdemokratiska arbetareföreningarne ha redan gått i spetzen med foikförsamlingar, vid hvilka man under tumuituariska uppträden ropar på afskaffande af de indirekta skatterna. Polisen förbjuder dessa folkförsamlingar, hvaröfver jankrarne och deras nationalliberala ja-herrar uttrycka sin scora belåtenhet, men arbetarne och den mindre välmående medelklassen, som höra till framstegspartiet, yttra redan att det är tid på att de taga agitationen i sina händer. Man bör lika litet låta narra sig af socialisternas banala fraser som af de reaktionärag skrik om att rädda stat och samhälle från de tyska internationala, också kallade anhängarne af Pariserkommunens ränker. Junkrarne känna med instinktmessig ovilja det hotande i folkets sinnesstämning; de veta att denna sinnesstämning skall en dag gifva sig luft i de inre angelågenheterna och vilja gerna skaffa en efledare derför. De kyrkliga stridigheterna komma dem derför väl till pass och de hetsa nu af bjertans Iuet katoliker och protestanter mot hvarandra och intaga understusdom till och med en hotande ställning mot katolikerna, som emellertid ej låta skrämma sig, utan fortsätta sitt krig. Mindre af vetande och mer af religion! så yttrade pyligen en katolsk rapresentant, medlem af akademien, i belgiska kammaren. En deputerad för Liege svarads honom: Ja visst! Föga vetande, men de små brödernas moral!s Denne den klerikale deputeradens valspråk begripes ju också hos oss, skrifver en korrespondent från B:issel till NationalZeitung i Berlin, ty det är ju qvintessencen af Stiehls skollag och vår kultusministers reaktion på pedagogikens område. Der i Belgien liksom hos oss menar man med mer af religion vida mer religiösa och kyrkliga bruk, utanlexor, förståndets och viljans underkastelse under den klerikala auktoriteten, än utbildning af det religiösa sinnet och religiositetens upplysning. Tvifvelaktigare förekoremer det rig om man bos er i Tyskland rätt klart fattar betydelsen af orden de smä brödernas morals; jag vill i alla händelser komma er till hjälp: Skolan tillhör kyrkan. Ungdomens uppfostran måste framför al!t vara religiös. Undervisning utan (religiös) uppfostran är förderflig. Kyrkan allena har den missionen att uppfostra menniskan. Dessa. och dylika satser bilda normen och regeln för det klerikala partiets politik i afseende på skolväsendet. Men då ett uteslutande privilegium för kyrkan och hennes organer ej kan, så länge författvingen icke är afekaffad och, enligt meningen i Syilabus, blifvit totalt omgestaltad, uppnås och förverkligas, så begagna de klerikala undervisningsfriheten — som de ej gerna vilja unna någon annan — för att draga så många unga själar som möjligt undan det förderfliga inflytandet af verldsliga skolor, deras vetenskaplighet, deras undervisniog, derag icke-religiösa uppfostran. Men framför alit lägga de alla möjliga hinder i vägen för all undervisning, som icke är ledd af prester, på det deras egna skolor måtte lättare bestå konkurrensen och erhålla en desto rikare skörd. Och hvartill skulle väl andra skolor tjena? Kyrkan och de andliga ordnarne ha inrättat sådana skolor som äro lämpliga för alla klasser och behof, från och med universitetet i Löwen ända till småbarnskrubborna. Medan jesuiterna mottaga elever af de mera välmående klasserna och sörja för en gudelig uppfostran af unga flickor — efter hvarje stånd och förmögenhet finnas olika ordnar och uppfostringshus — så hafva andra, mer anspråkalösa ordnar under namn af freres de la doctrine chretienne eller fråres ignorantins eller petita freres (små bröder) eiler freres de charite öfvertagit den religiösa och moraliska uppfostran af folkets, den fattiga klassens barn. Dessa bröders. ytire är allt utom intagande, men de känna nog till publikens smak. Deras skolor äro talrika och spridda öfver hela landet. Iogen verldslig myndighet utöfvar uppsigt öfver dem, ingen prötvar heller brödernas lämplighet för lärarekallet, inger tillkänvagifver resultatet af deras verksamhet. Blott assis-domstolen, endast brottmålsprocesserna lyfta år ut och år in på den slöja, som döljer läraren i dessa uppfostringsanstalter. Brott mot sedligheten, rättare mot naturen, förförelser och vå!dsgerningar utöfvade af dessa bröder af den kristliga läran mot barnen, deras lärjangar i anttalterna — detta är egentligen det enda, som af deras pedagoziska verksamhet blir officielt bekant. Sådana krimina!processer, sådana fall förekomma tillröckligt ofta för att ej låta bröderna falla i lömska. Om men derjemto ihågkommer att i år esta fall sådana rysligheter egt rum i åratal innan de blifvit upptäckta och bestraffade, så är man väl berättigad att antaga, att ännu flera fall alldeles icko bli bekanta. Dessa små bröder äro visserligen ej de enda som anklagats och dömts för dylika förbrytelser; jesuiter, trappister och andra ordnar lemna också sin kontingent till deuna gorgliga statistik. Men vader de senaste dagarne ha just dessa små bröder, gifvit anledning till domstolsförbandiingar inom slutna dörrar; deraf detta svar af deputeraden för Lidge: Lite vetande, men de små brödernas morall I en ko:respondensartikel från Konstauntis nopel till Neue fr. Presss berättas, att engelska sändebudet lord Bulwer föreslagit turkiska regeringen, att England skulle inköpa Suezkanalen för sultanens räkning. Britiska regeringen är sinnad att förskjuta det erforderliga penningbeloppet och begär, derför endast en ändamåleenlig tillsyn öfver kanalen och att den turkiska regeriogen förhicdrar dess igengrundande; i så fall skulle England äfven öfvertaga byggandet af jernvägen från Persiska viken till Medelhatvet. Det tyckes som lord Bulwer skulle ha all utsigt till framgång. — Hertigen af Östergötland frokosterade den 13 dennes med kronprinsen af Preussen hos nordtyska ministern i London DAN SKISvOH 1 LURA LA DL