in tändnålsgeväret; man söker derför att uttänka : ett vapen, som kan förena de båda gevärens fördelar. I hvarje fall kommer emellertid icke tändpålsgeväret att vidare användas. Man måste återskicka 3 millioner sådana till förråden. De med Werderska och chassepotgevären anställda försöken hafva äfven bevisat att dessa vapen ega större träffsäkerhet än tändnålsgeväret, åt hvilken omständighet man egnar stor uppmärksamhet. . Det preussiska gevärets underlägsenhet var så i ögonen fallande, att de preussiska generalerna redan i första bataljen märkte densamma; det var då Moltke tillgrep den för fransmännen olycksbringande taktik, i hvilken artilleriet spelade hufvudrollen. Nya strategiska kartor för officerarne komma också att upprättas. Pickelhufvan lär komma att bibehållas; den är tuog, men man häller på den, synnerligast kejsaren, derför att den karakteriserar preussiska armån. Generalerna skola ofta företaga strategiska exkursioner, hvilka då och då komma att ledas af Moitke. Man studerar ätven frågan att på det spabbaste kunna mobilisera armån. Armåns sjukvårdsväsende skall uppdrifvas till högsta möjliga grad af fullkomlighet. Kommunens korta regementstid i Paris tyczes ha framkallat en hemlig rörelse och en ökad verksamhet bland närbeslägtade föreningar i Tyskland; hittills har detta dock blott gifvit sig luft i talrika strikes, och enstaka tumultuariska uppträden. I Bremen föreföll t. ex. den 10 dennes en sammanstötping mellan två partier af mer eller mindre radikal riktning. Mende, hvilken kan betraktas som en social-demokrat, hade nämnde afton sammankallat sitt parti till CentralHalle för att fatta beslut angående ett andragande till alla tyska folkrepresentationer om upphäfvande af alla indirekta skatter. Mende hade emellertid knappt hunnit öppna mötet och taga till orda, förr än han blef afbruten af skratt och stoj; han förklarade då, att han gerna skulle ha velat sammankalla en offentlig folkförsamling, men att detta icke hade låtit sig göra nu och han tillade, att blott föreningens medlemmar kunde erhålla ordet och afgifva röster. Stojet blet allt värre och värre. Mende gaf uppre;ade gånger ordet åt en medlem af sitt parti, Försterling; men denne blef ständigt afbruten af motpartiet Hasenclevers radikala drabanter. Min herre!s utbrast Mendev, jag bar kommit hit af ren hänförelse för den stora saken (förfärligt oväsen; motpartiet samlar sig att rycka närmare fram mot orchestern, der dirigenten tagit lats)... i den store döde Ferdinand Lasalles namn besvärjer jag er. .. En röst: Om ni sammankallar en offentlig folkförsamling, bör en hvar kunna få ordet! (Bravo, lefve han!) Nej, vi ha på förhand förklarat, att det icke förhåiler sig så och att vi här skola diskutera ett rent privat ärende. Alla som ej ba göra dermed må blott höra på En annan röst: Mende handlar icke i Lasalles anda, utan som medlem af bourgeoisien! (Tumult. Bravo! Hurra! Man börjar uppstämma Margeillaisen.) I en off vtiig församling kan hvar och en tala, antingen dirigenten heter Mende eller Klaus. Ordet är fritt Mende: Största delen af de tillstädesvarande äro här för att höra på, icke för att tala. Såsom förening äro vi här privatpersoner. (Skratt.) Församlingen... (Bedöfvande oväsen, orchestern stormas och rensas af motpartiet.) Vi ha blifvit störda! (Nej, ge er i väg!) Jag upplöser mötet! Det derpå töljande uppträdet,, säger WeserZtg, låter sig ej beskrifva. Hr Mendell och de med honom liktänkande måste rymma fältet; MHasenclevers anhängare uppstämde ånyo Marseillsisen och skreko hurra och hoch för deras förenings blomstring och beslöto slutligen att i procession tåga ;enom staden till Martins ölhalle för att fira sin seger. no oem OR rm OL DO I A GÅA KI R FH mn Under det senaste året haren högst märklig förändring egt rum i Turkiets politik, en förändriog, som hittills, under det uppmärksamheten nästan uteslutande varit riktad först 24 fransk-tyska kriget och sedan på de inre oroligheterna i Frankrike blifvit föga bemärkt, men hvilkens verkningar på förhållandena i Orienten snart nog torde komma att visa sig. Sedan de europeiska makterna gifvit efter för Rysslands anspråk angående upphäfvandet af de traktatbestämmelser, som stängde Srarta hafvet för dess flottor och på Londonkonferensen gått in på en modifikation af Parisfördraget i Rysslands intresse, blef det för turkiska regeringen tydligt, att den ställ. ning denna traktat gifvit Tarkiet var ohållbar, och hon har derför gjort en omkastning, som åtminstone tillsvidare kommer att medföra ett vänskapligt förnållande till Ryssland. Angående detta nya uppslag i den orientaliska frågan innehåller Wienertidningen Neue Freie Presse en intressant artikel, ur hvilken vi meddela följande: Denna vändning är icke någon blott nyck af den tarkiska diplomatien, utan en djupare politisk tanke ligger för henne till grond. Turkiet vill icke endast stå på egna fötter utan äfven mot den i Earopa och Asien af Ryssland representerade slaviska enheten ställa en islamitisk enhet. Denna islamitiska enhet skulle icke hindra, att i det inre af turkiska riket och isynnerhet i den europeiska delen deraf, der de kristna befolkningarne spela en så framstående roll, de militära krafterna energiskt organiserades, Härmed sammanhänger planen att upphäfva den personella skatt som för de kristna befolkningarne utgjort ett slags lösepenning från krigstjensten och låta dem deltaga i denna sjenst, från hvilken de hittills varit uteslutna. Med denna plan till den islamitiska onhetens äterställande sammanhänger äfven sultanens sörhållande till vicskonungen at Egypten och beyen af Tanis. Dessa båda afrikanska kalifater, som under Frankrikes skydd småningom undandragit sig Portens inflytande, hvilket hade till följd ett försvagande af padischahps makt, skola efter hand icke alles nast upphävas uten ställas under Portens omedelbara lydnad. Denna tendens utgör granddraget i Turkiets politik i förhålls3e till de till halft suveräna farstey upphöjda ståthällarne i Tunis och Kairo. Hvad sultanen under tidens lopp förlorat i makt i dessa trakter skall i trädanda 2tarminnae genom ett energiskt upp mr a AA fr Je 2 RA BR pr mv RA