Aftonbladet – 17 juli 1871, sida 2

jog — je, så många olika sätt — kan var: dig till bj-lp, inte allenast med att förvärfre vengar? Inte är sådant det förnämsta! Jag skulie kunna vänta ännu huru länge son helst och vara nöjd. Men Mark, jag biodel uill ait så noga betänka hvad som är rätt både för dig och för wig. Du vet sjelf hurt sällan vi se bvarandra — huru litet vi verkligen äro för hvarandra — vi, som likväl borde vara allt för hvearanp! Hor bickade upp, blygt och frågande i hans ansigte, liksom äfven hon skulle ÄR att å demi mao blifva förstädd, som pm hor hade mycket att säga, hvilket hon likväl hade svårt för att uttala, Ack, du kan inte fatta hurudant mitt lif är, fortfor hop; buru ensam jag känner mig i all denna oro — huru ansträngande detta lif är för mig, som hittills har haft ett så stilia bem. Vi behöfya ju aila något stöd ef hvarandra och jag eger ingen till hvilken jag med trygghet kan lita mig. Vet du väl, Mark, att det är stunder, då jag fruktar för mig sjelf.o Du fruktar för dig sjelf? — ! Ja; jag kan iote säga Gig allt hvad jag menar härmed, men PH är säker på, att förna vi oss inte nu, så blir det aldrig. Verlden tränger sig emellan oss, Mark, och du förs allt längre och längre ifrån mig.. Och du ifrån mig. Alldeles hvad jag nyss sade till dig! Ng2j — inte jag ifrån dig. Allt hvad ja; ver dig om, är nu tilåtas Sara hos dig, uu jelpa dig i hvsd 8 förmår, liksom att dp DÅ vara mitt stöd, ull hvilken jag kan värda nig, Jag skall bjuda till att ersätta hvad lu på anvat vis förlorar — äfven i inkomter och du skall skydda mig för ig jelfm Sanperlgen jag pu förstår dig det gilra