Aftonbladet – 17 juli 1871, sida 2

Mon Dieu! Hon begagnade sig ofta af ett franskt utrop, då hon blef upprörd, hvilket hon på den senare tiden ofta bade varit; Mon Dieu! Jag kan verkligen iote förstå, att då jag fortfarande förtjenar pengar, tillräckligt både för oss och mina syskon och att äfven bjelpa Angelique, du inte skulle ega rätt att draga någon nytta deraf! Jag är ganska viss på att inte jag sknlle tveka vid att emottaga pengar af dig. sDetta är helt olika. Mannen är skyldig att uppehälla sin hustru och det är mycket illa att jag gör alls intet för dig. Men ifall jag nu, 1 stället för att göra alls intet, till och med började plundra dig på hvad du och barnen och Angelique behöfva; så voro detta en vanärande hantliog — något hvartill jag ingalunda skulle vilja göra mig skyldig.. Öaktadt allt som hittills blifvit taladt, hade Warden icke kommit stort längre i den förklaring som han föresatt sig och som han trots allt hvad Marie sagt, ämnade fullfölja En man som redan hade blifvit bernsad af tanken på atten vacker dag vara egare till Earles Dene, kan icke så lätt åter blifva nykter. Det är väl sannt att en hustru som kunde väntas förtjena åttshundra pund på året, icke var någon dålig affär, men den Tce:ru som Warden hade i perspektiv, var likväl mycket mera värd. Erkände han Marie som sin hustru, så var dot slut med all förhoppning att bli Earles Denes kerre det var slot på miss Clares gunst och hans utsigter rörande en plats i underhuset. Nej; han hade gått för långt redan, för att nu uppgitva alla sina planer. Hans tankar vände sig derefter på Alice Rsymond, Han intalade sig sjelf, att han verkligt älskade henne, och att Marie stod om ot hinder i vägen, ej blott för hang framgång, utan äfven för hans kärlek,