Aftonbladet – 15 juli 1871, sida 3

Det var någonting i hans sätt som väckt Maries uppmärksamhet. Hon såg frågand ;e NONOM. O, Mark! utbrast hon lifligt, med et uttryck af hopp i blick och röst, vill di kanske säga mig att vår skilsmessa är förbi att vi hädanefter skola få ega ett gemen samt hem? Gode Märk, du skall inte be fara att jag ej kan bära en lycklig nyhet Är det verkligen så? De sutto vid hvarandras sida, och Mari fattade en af hans händer, som hon slö mellan sina, medan hon med strålande blic kar såg upp i hans ansigte. För en minu kände hon sig rörd, hon kunde verkligen ick hjelpa det — men blott för en minut. Nej ingen vekhet! Hugh och Feiix skulle gitvi vika för detta intryck af en sann mensklij känsla, — Warden gjorde det ej. Han drog likväl icke sin hand ur hennes han besvarade till och med hennes hand tryckning, ehuru kallt. Hvad han hade at säga Marie, mäste uttalas, men han börjad inse att förklaringen skulle bli svårare, äl hvad han på förhand föreställt sig. På detta sätt sutto de tysta några sekunder, och under ett dylikt förhällande kan er sekund vara ganska lång. Marie väntade pi bekräftelse på sin förhoppning; Warden der. emot tänkte på, huru han på det mins obehagliga sätt skulle kunna frarcställa sitt irende, så att den scen han väntade sig skulle afgå så fredligt som möjligt. Inga. lunda för att ban var rädd för några scenel af hvad art de än måtte vara, men det va af vigt för hans afeigter att affären skulle kflöpa fogligt, att hon skulle inse hans skäl och framiör allt; att hon skulle förstå hozom 4 donå mo. ; År du då så avgelägen derom? frågade han: Frågan kunde tagas på olika sätt, mor