skulle förse henne med medel att återvinna hvad som blifvit förloradt, och bon beslöt att så godt sig göra lät spela rollen af en god hustru. Att Hugh var lycklig med henne, såsom han försökte ötvertyga sig om att han var, kan knappt sanningsenligt sägas, efter de första veckornas sällhet, men han fann ändock intet skäl till klagan. Det är ett utmärkande drag för män af bans karakter, att icke blott göra det bästa möjliga af en dålig effär, utan derjemte intala sig sjelfva, att affären är god. Att likväl partiet icke var det allrabästa, började snart ef åtskilliga symptomer visa sig. Med föresats att synas nöjd och belåten, konde Angelique icke hjelpa att moteatsen stundom gjorde sig märkbar, genom yttripger ef retligt lynne. Det var obeskrifligt bittert för henne att nödgas lida små umbäranden och obsbag, såsom till exempei,y att spara i sin klädsel, att pruta på ören med kryddkrämare, en affär hvari hon likväl trots sitt obehag snart visade sig vara mästarinna. Och sllramest barmade det henne att ej kunna väcka beundrån numera hos nägon annan än sin man och tillfälligtvis hos några pr på gatan. Hogh tröttade henne oc ekrifligt och hon kunde stundom, då lynnet bief alltför retligt, ej afbålla sig från att gäspa gång efter annan i hans sällskap. Han isin godsinthet sköt skulden för allt detta på sin sjelfviskhet, sökte på allt vis genom örmhet och omsorger gifva hegne en ersättning för hvad hon för hang ekull fick umbära och tänkte icke för ett ögonblick på att det just var hon, eom hade dragit detta öde öfver dem båda. Hvad försonipg mellan honom och miss Clare beträffar, så hade han numera uppgifvit all tanke på en sädar lycka och hade nu ingen möda ospard att genom nägon verk