Aftonbladet – 11 juli 1871, sida 3

Ur ett enskildt bref från Paris. Paris den 26 Juni 1871. Jeg hade ärnat att till utfyllnad at mitt senaste bref, såsom särdeles upplysande, öf. versända den protest, som franska komiten för frivillig värd af sårade och sjuke i fält här utfärdade, för att inför alls nationer förklara hurn skamligt den bemötts at den 8. k. kommunen, ett afskum, hvars seneste dater göra dess första befaktigheter nästan till dygder! Märkvärdigt var att de personer, eom ställt sig i spetsen för det barmhertighetsverk, som uteslöt ingen från välvignelserna at sin verksamhet, ej borttappade bufvud och hög, då de sägo sina bemödacden bortsiösas och sina medel likaledes, jag kan nästan säga en pure ports, då de ur mensklighetsskäl utsträcktes till deltagarne i en skadlig och fördömlig sak. Af en öfversättning i Aftonbladet af det dokument jag omnämnt, såg jag ait det redan var der hemma befintligt, troligen till följd af direkt öfversändning. Det var förfärligt att se dessa ambalausvagnar, hvaraf så många för tillrället improviserades, oftast fyllde med sårade och döda, till hvilket senare ändamål tapissidrer och vehiklar at alla slag fiogo tjena. Men bief bär i sanniog förtrolig med döden, fastän på ett föga uppbyggligt sätt. och under ailt detta uppenbarade sig, för den uppmärksamme åskådaren på nära båll, så månget ädelt och vackert drag hos denna i mån af sin olycka smädade och misskända nation, som, om dea ej droges med förbannelsen af artvet af inre söndringar, skulle vara den präktigaste i verlden, liksom den änna i sina värsta pröf ningar, i trots af de tyska utplundringsförsöken, behåller och mer än någonsin ntöfvar den universala dragnivgskraft, som, ur Vissa synpuakter dess ovanskliga ära, ur andra varit en af orsakerna till dess underlägsenhet, jag menar genom den ur denna universalitet sprungoa brist i reciprocitet i språkkunskap, samt landets öppenhet invasionen i fredens tid af denna märcgd spioner, som betala gästfriheten genom att vid tillfälle visa hvar skatten är gömd eller stängslet bäst åtkomligt. Skummar man bort det unkna i gräddan på detta samhälles höjder och aflägsnar man den orena bottensatsen hos detsamma, så står en präktig natur fram hos dem af detta folk, som bevarat gig oförderfvade, — Eti ajittör vanligt och obemöti misstag kastar på den stackars parisaren ellt ansvar för det omoraliska som hittills utmärkt hans stad, men men glömmer härvid att det är det kosmopolitiska Paris, hvimlande af utländin