Aftonbladet – 11 juli 1871, sida 2

ilägga ätörnätiönölla tvistör till en fast reel i stället för ett stundom tolereradi, mun ftare förkastadt undantagsförhållande. I ercelska underhusets sammankomst den dennes hade medlemmarne mycket talrikt ntuvnit sig i förväntan på en omröstring om rmeförslaget. Graves (för Liverpool) töreg stt ej bevilia de stora summor, som beöfdeb för afskalrandet af köpen af officereu!imakter, förrän regeriogen framlade en ullständig och omfattande förändringsplan. Prevelyan, en af kämpårne för afskeffandet dessa köp, sökte deremot förorda förslaget sf ekonorhitka skäl. Öfverste Anson antöll su regeringens hela politik med affsbndå på crigsväsendet, hvilket anfall besvarades 3. reneralen sir Heury Storks i all korthet. Lord Royston, dr Brewer, major Allen m. fl. fingo jerefter ordet och taiade så godt som för tomina bänkar. Tiden hade nemligen tramskridit till den vanliga mattimman. Huset syntes i det hola vera trött vid öfverläggningarne i denna fråga, oöh viesa stunder funnos endast tio eller tolf plätser i falgn ptagna. Då ledamöterna kommo tillbaka rån restaurationsiokslerna, fick sir Massey Lopes ordet och anmärkte, att det vore lätt stt prata fm sparsamhet, men sfördömåt svårt att komma derifräd, då döttå ord väl en gång blifvit fäldt. Detta yttrande uppväökte mac: ken munterhet. Krigsministern Cardweliförsvarade regeringens politik, hvarpå Disraeli med beteckaande korthet tadlade de stora och cbestämda ttgilter, hvartill regeringen ville förleda huset, Gladstone beihåtto e lertid Disraelis antydan, att man hellre ski sökt anskaffa medlen gerom län än genom skatter, — ett syetom, eom talaren betecknade som feghetens politik,. Premierministerr slutade med den förklaringen, att antingen förslaget gick igeiow elisr icke, vore dock köpen af officersfullmakter på vägen att upphöra, och han tillade, att käblnettet vore fallkomligt beslutet att under inga omsatändigbeter tåla, att fullmakter hädanefter betalades högre, än hvad den 1 gliga taxan bestämde, Vid omröstningen blef Graves förslag förkästadt med 89 röster mot 231, hvarpå lagen antogs till tredje beliändlingen: I England har länga af ortodoxe och pietistiske ifrare bedrifvits en agitation för återupplifvandet at vissa föräigrade lagar angåenda söndagsfirandet, hvilka, ehoru icka afskaffsde på senare tiden icke tillimrats. Ena motagi:ation ar feihotens vänner fortgår jemte daun-, äsy e att undsnrödja dessa lagbud. Föreningen till befordrarde af ett bättre iakttagande af sabbaten har redsn för en längre tid sedan genom sin sekreteare, en prost vid nan Res Wright, låtit öretaga en mängd iagar mot näfiugeidkare, hvilka atöivat sitt yrke på söndagen. En förening sf motsatt tendens stämde då likaledes för att drifva saken tili sin spets och utdraga konseqvenserna af den under Carl I:s tid stiftade söndsgslagen in absurdum lordmayorns och markisens af Lorne kuskar för det de på söndagen kört sina husbönder tili kyrkan. Nyligen har Ligan för söndagsfrihetens i samma syito vidtagit åtgärder mot flere öfverträdare af söndagsfirandet, och deuna gång har hon nätt sitt mål. Hon ville newmligsa låta instämma ena forman, hvilken på söndagarne bestänkte med vatten den eleganta veridens promenadplats i Kensington Garden, en ishandiare och en fiskhandlare, hvilka på söovdagarne försett först Tecks kök i Kensingtonpalatset med sina varor. Domaren vägrade visserligen ärven denna gäng att upptaga stämningen, men förklarade att hen, efter art ha koafererat med sina kolleger, beslutit att handla på samma sätt, i fall den högvördige hr Ree Wright ännu en gång anklagade de stackars slagtarne och gröpsakshandlarne, Nu torde hela saken komma att hvila tilldess det f många göromål upptagna parlamentet får tid på sig att undanrödja deona ana. kronism inom den engelska lagskipningen. En af Förenta Staternas mest energiska politiske män, en af förkämparne för det i jameriksosk mening doxokretista partiet, mr Vallandigham, afled den 16 Juni i staden Libanon fenom en oiyckshändsalse af sällsam art. Vallandigham, som var advokat, hade fått i uppdrag att inför åomstol försvara en person med naranet MGehan, hvilken var ställd till ansvar derför att ban skjutit ena person med namnet Meyers. Vallandigham. sökte inför domstolen visa, att Meyers vid framdragandet af sin pistol ur fickan kunnat i sjelf bibringa sig det skott, hvaraf han dog. På domarebordet lägo tvenne revolvers, en Jaddad och en oladdad. I itvem under sitt tal ryckte Vallandigbam till sig den ena revolvern för att riktigt tydligt kunna ådsagalägga det antsagliga i sitt påstående; plötsligt smällde ett skott och kulan inträngde i underlifvet vå Veallandigham, nästan på samma ställe der Meyers blifvit sårad. Vallandigham var född 1822 i New Lisbon i I Ohio och blef 1842 edvokat i Dayton samt redan följande år iovald i Ohios legislatur. 1856 blef han invald i kongressen, der han Islöt sig till den radikala flygeln af de nordliga demokraterna, d. v. e den sydliga fraktionen. Först under medborgerliga kriget började han spela sin visserligen framstående, men föga afundsvärda roll. För sina agitationer och visade sympatier för rebellerna blef han i Maj 1863 arresterad och krigsrätten dömde honom ett stanna i häkte tills kriget blef eiut. Presideuten mildrade dock denna dom. Vallendigham uppträdde sedermera med hvarjebanda agitationer i sitt partis riktning, men äfven havs bittraswe motståndare måste erkänna, att han var en kaIrakter. Vallardighams begrafning egde rom jden 20 Juni i Newyork; likprocessionen var 2 engelska mil lång och bestod af folk ur alla blasser; på måvga ställen voro under begrafningsakten bodarne stängda, Offentliga byggnader och flera privata hus buro sorgei tecken. ERS NNKDENNRNSETRATELSSETSSRENA SOKTRRTEAESNSRN i ägioter dem han meddelade honom. som hon