Aftonbladet – 11 juli 1871, sida 2

aning om att hon ekilde sig från andra flickor af henrves ålder i envat fall, än att hon var mera enfaldig och hlyg, ehuru ben i verkligheten icke genom rågo: ervat var satt i tillfälle att bevisa sig ega en högre natur, än deruti att hon var nöjd med sin lott och att hon pjorde hvad hon förmådde för att utveckla sioa anlag. Nu deremot fann bon gig förflyttsd i en verld, hvsrs invånare voro öppet och fullt medvetet ivtresserade för allt hvad som hittills blott omedvetet hade intresserat henne och gom lyssnade till hennes ord och ideer på ett sätt, som visade att de ställde henne öfver mängden, i stället för att hon bittills blifvit ställd under densamma. Det var då som Felix blef henve till nytta, genom att lära hence fatta och återgifva språket i hennes nya verld och att lära hevne förstå sin egen kraft, hvilken nu bastigt och säkert utvecklade sig. Men om han gaf mycket, så emottog han ännu mera. Vi vilja icke dermed säga, att hans patur i alla bänscenden Var hennes underlögsen. Vänskapen ken icke existera, om all ötverlägserbet finns på den ena siden; men liksom måvga uvpa artister vor Felix böjd för den chsrlatavismen att vilja vsra ett snille, att förbittras öfver eociala band och skrankor famt skryta med det fris, regellösa kopstvärslifvet, såsom det bästa och rätta. Mario kunde deremot, om hon äfven sympatiserad? med honom som menniska, icke sympatisera med någon yttring af fåfänga. harlatsnism, vare sig at hviket slag som helst, kärde sig sammarkrympa till ett löji 2 inför hennes hermoniska renhet i h språk. Hon funde icke se, att det i sig sjoltt var bättre ait vara fattig än! rik, bättre att leiva i strid än i fred, bättre att göra sin lott odräglig ön dräglig. Men det var icke ondast i dessa renade