Aftonbladet – 11 juli 1871, sida 2

stå från sin oprösition; men alla dose fötö pj jök fia varit fruktlösa Så öfverraskades pgo Döllinger för några veckor sedan af ett belof: sök al det romerska konciliets sekreterare, biskop Fesster i S:t Pölten. Han sökte fästa uöllingers oppmärksamhet på att konciliet innu icke var afslutadt och att dermed möj! igheton är gifven af en ny definition af ofel1 barhetsdogmen. Det är möjligt; att medelst ! en igterpretatio aäthentica å påfvens eller konciliets sida infallivilitetssechemat ieronge-1. ras bland de så kallade teologiska doktrinerna och derigenom helt och hället förlorar sin dogmatiska betydelse. I denna riktning mv såsom biskop Fessler sökte ådagalägga, et stora Sertalets af den tyska och ungerska konciliioppositionens och förnämligast kardinal Rauschers äsigter. Efter dessa in-. ledande avmärknivgar ryckte biskop Fessler R le, fram med sitt försiag, Döllinger skulle, åtminde stone så länge frågan icke var afgjord, icke pianto tera upprorsfanan met kyrkan, koreiliet och och påfven utan bevara kyrkan för en olycksj) bringande söndring. Men Döllinger blef osktadt dessa försök orubblig, och biskop Fessler reste hem med oförrättsdt ärende. Nåsom tid derefter gjordes från kurians sida ett nytt försök i Satima riktning. Breslaukanonikern professor Lämmers tog vid sin hemresa från romerska jubileet vägen till Minchen och tesökte Döllipgar. Denne, som förut icke kände honom, mottog honom väliiligt Lämmers ledde samtalet på sitt sista besök i Rom och framför alt i Vatikanen och j 7 omnärande med hvilket deltagande den helige fadren ännu alltid talade om Döllinger. Påfven bad för den på villovägar komne tyske vetenskapemannen och hade ännu icke uppgifvit allt hopp om honom. Döllinger tackade för den välvilja påfven bevisade lionom, en välvilja som deck, såsom han uttryckte sig, endast kunde gälla hans kropp, då ju hans ande var belagd med bann, hvarpå Lämiters skyndade att svara, att man i Rom g ännu alltid hoppades finna en väg, gå hvilken man kunds mötas och måhända, tillade han, vore det bästa medlet härtill om stifteprösten Döliogar åter vill träda i Veröriog med den påflige puntien i Miachen. Men äfven denue underhsodlare var icke lyckligare än biskop Fessler. Dölinger förklarade, att nustien förut icke mycket hekymrat sig om honom och att han (Döllipger) pu hade vida mindre skäl att söka ko.nmsa i beröring med bonom. Men om nuntien ville träffa ho nom, skuvile han lika litet blifva otillvängig för lionom s6:u jör någon annan. Dermedij elotade det andra försöket att åst-dkomma ett närmande. t u g a 1 J I k Vi omaämnde nyligen att enligt en korrei spondens till en tyck tidning gammalkatoliT kerne i Mincken skulle komma att hos baierI. ska regeringen begära en eller flere sf danna . stads kyrkor för förrättandet a! särskild guds; S G s j 1 i f 1 1 Å i 1 j k ; j ftjenst. Denna uppgift har nu bekräftat sig. Eo petition i dettn syfte från den gammalkatolska komit6n ötverlemnades den 3 dennes till regeringen. Man anhåller i denna petition att en kyrka skall anvisas til bgagnande åt professor Friedrich och de andra med honom likasinnade presterna, icke åt komiten och dess anhängsre. Dessa utgöra nemligen ännu l!? icke någon så bestämdt organiserad kollektiv personlighet stt de kunne gälla såsom ett rättssubjekt, hurn vigtigt än deras inflytande må vara. Isynnerhet är besökandet och be-l. gegnandet al en kyrka nödvändigt en offentlig handling. Man kan omöjligt kontrollera om de bosökande äro ganimaleller rykatoliker. Besökandet måste stå fritt för enhvar och deföre kunna endast vegära att kyrkan anvisas åt de prester som bylla derag åvigter. Dessa prester uppgå i Milachen redan till oo antal af 19. Den 4 dennas egde i österrikiska riksrådeta herrshus en atormig debatt rum om bud: 4 a nmalkatolikerna geten år 1871. Fust Aversperg och f. d. konseljpresitenten Hagner angrepo häftigt! ministören och dess tederalistiska politik, som : går ut på att ombygga den östorrikiska stata på slavisk grundval i stället för på tyck. Den sistnärands opponerade sig isyonerhet mot Hohenwarts förklarin skall reformeras på författvirg få honom är dat likgiftict om Österrike upplöses på författniogsenligt eller författoisg. stridigt cärt, ssa anfall besvar farst Grabowski och ministerpresidenten henwart. Den sistnämnde yitrads, att Östersikes inre historia isyonerbat under de sista 10 åren, tillräckligt viser, hvad den s, k. kraftiga centralisstioospolitikeN Isder till Han; var sjelf tysk och villa så godt som rågor värna om tyskhetens intressen, men inom behöriga gränser och med stsdig hänsyn till riket i dess helhet. Sammanträdet slutade med att församlingen avtog finansutskottets olutioner i den form i hvilken de i från doputeradekammaren d. v. s. vi gen förändrade och wot ministörens önskel: ningar. En bankett, som nyligen gafs i Wien af! Förenta Statervas minister för grefve Boust!: och vid hvilken nästan alla de utländska makternes representepter voro mnärvsrande,: gaf anledrivg till ett intressent meniogsutbyte x den smerikansks mivistern och hans gäst. Den stora repubiikens reprekentant uttryckte, på ts! om det sista Waszhingtontfördraget, den förhoppning, att man i framtiden skalle kunna undvika krig gesom användandet ar skiljedom Ehu:u den österrikisk-ungerske rikskans l 4 Å l ; a reda. talat då l! han föreslog presidenten Grants skål, hvilken )! med sitt svärd nåtern ! L f ; q ; f gsenlig väg. För unvioaen och hvilkens lsgrar genast fördytts till fredliga oliveqvistar, kände han sig likväl uppfordrad stt äter taga ordet för att uttala sin tankeian-. leduing af det sista talet. G-efve Beust ut-j talade siva tvifvelsmäl om de skrifna fö dragens förmåga att besegra menniskors meningsr, men tillade, att konsiderationer af helt och hället praktisk art borde förmå folken att alltid uodvika krig ganom att till-; sätta skiljedomare och göra detta sätt att 1 aning om att hon ekilde sig från andra flici kar af horneg ålder I errat fall än stt han