Aftonbladet – 11 juli 1871, sida 2

att tacka andra för, men icke honom. Hen var äpov den samme Mark Warden i alla väsentliga afeeenden, men äfven i dylika fell var hon icke längre den eamma Maris som törr. Och dock, hu:u motsägande det låter, måste vi söga ett bon i grunden var den samme, I sitt rätt att vara, i tankar, äsigter och känslor mäste nödvändigt deuv firade konstnären skilja sig betydligt från den enkla landtflicker; men i apdra fajl — i der godhet som är patorens och ej erfarenhetens påfra — bade lyckligtvis bennes andiisa utveckling icke verkat till jörsämrivg, Gerom bildnirg vicner rätta so;ten sjäsrevbei evdast bögre gians och denna rätta sort var hennes Det var paturligt att blend andåra af bevnes många yrkeskamrater som ben lärt känns, Marie älven skulle bli bekant med Felix och se bonom ganska ofta. Sarningsenligt måste vi nämna att hon vid första äsynen af bonom fann sig bedragen i sin förväntan. Hon hade alltid föreställt sig honom som ett slags romanbjelte, och hennes begrepp om en sädan hade varit helt oiiks hennes kusins, Men Set är blott skyldig uppmärksamhet emot Felix, cm vi tillägga, att hennes ogillsnie at honom ganska hastigt försvann. Med många prister på ömse sidor, egde dessa bäda likväl så mycken grund för sympati gins emellan, utt en verklig vänskap kunde stiitas och eget var det, stt de karaktorgdreg, som bos den na raknade styrka, hade tött den isåmyesei högre grad hos den andra. Drerför blef lerna. värskap för dem af oberäknelig nytta. Marie hade ända tills nu lefvat lika ekönd ör sig som för ella ardra. Det var liksom on bade eofvit i den förtrolls Hennes själ hade visserligen elli verit konsträrens, men den hade makar af kuoskepens träd, eller, för att ala mera prosaiskt, hade hon ej den m.nsta