Aftonbladet – 11 juli 1871, sida 2

erkänd äfven af andra svanor. Det dröjde icke länge innan hennes ramn var kändt och prisadt af nästan hvar och en i London, utom af hennes men, hvilken var en sf de menniskor, för hvilka det bögsta, artistiska rykto är meningslöst och obegripligt. Warden var en af den oräkneliga mängd, ofta mycket förståndigt folk, som aldrig kan förmå vig att betrakta konsten som en allvarlig kallelse, fullt lika vigtig som handel och jagfarenhet; som deremot sneer depsamma blott såsom ett medel till nöje och idsfördrif både för konstnär och åhörare och sätta Bach cch positivspolaren I samma grad, Således hävde det emellertid, att om Marie cke kände sin mens lefnvadsförbällsnden, voro hennes äpru mera främmarde för honom. Han eökte numera icke ens dölja för sig att ban bittert grämde sig öfver sin ynglingsålers därskap och ej heller var han tillräckigt klarsynt, för att inse hvilken vinst ban, med hänseende till dess inkomstbringande pgenskep kade dragit i det stora äktenskapelotteriet. Hvad henne angick, glömde hon aldrig sin pligt att i framtiden för honom blifva en god hustru och var ifrig etter att en gång komma i tillfälle stt bevisa honom det. Men äfven för benne måste det medvifvas att hennes ungdoms roman hade visenat i sin knopp, utan att någonsin utveckla sig till en herrlig blomma. Marie var i en falek ställning. Sjelf ärlig som Jjnset, nödgades hon lefva en lögn, och icke biott det, men hon ekvlie sjelf låtsa inför hela verlden att lögnen var sanning. Hon var en maka och stod likväl i ett fullkomigt främmande förhållande till sin man, ja nera irämmerde, än orm de verit skilda af egen. De hade icke en gemensam tanke eller önskan, och hvad hon blifvit, hade hon