Aftonbladet – 10 juli 1871, sida 2

urnes aflemnande, och många som komma för sent 1 å alldeles miste om sin rösträtt, blott genom sin , enfärdighet. En liten skara stannar qvar för att fvervara le depouillement (uppräkningen). Ord-! öranden tillkännagifver, att lå scrutin (röstaflem-T andet) är slut. Ett par af de tillstädesvarande an1 wodas lemna sitt biträde, valurnorna öppnas och ppräknandet af rösterna tager sin början. Tvål3 öcker, liknande hufvudböcker, den ena märkt : ned bokstäfverna A—K, den andra med bokstöferna L—Z, äro till hands och de innehålla namen på alla de kända kandidaterna och under varje namn stå siffror införda enligt ett system, varigenom man är i stånd att hastigt beräkna bur nänga röster som fallit på hvarje kandidat. Ordöranden läser upp och hvarje namn han anför lir tvenne gånger infördt i böckerna, hvarefter erultaterna bli jemförda. Den hastighet, hvarmed iela operationen försiggår, beror naturligtvis i hög rad på ordförandens organisatoriska talang samt f bisittarnes och rösträknarnes insigter. Då dessa ill en stor väljas på måfå, händer det då och då de mindre upplysta distrikten, att man begår det . na misstaget efter det andra och är ofantligt änge sysselsatt med le depouillement. Rörande tillståndet i Eisess skrifver en sorrespondent den 4 dennes från Berlin tilll: Weserzituog följande: Såväl enligt de lo ala tidningarne som efter resandes berättel-: jer äro förbållandena i Elsass så däliga som l nöjligt. Regeringen måsta redan hafva blifvit öfvertygad om olämpligheten af att på l Jetta område införa en kommunal sjelfregesicg. De förutsättningar, under hvilka reringas baslutit förkorta diktaturnerioden i Pisas3 och Lothringen, hafva ej blifvit uppfylåa, cch man börjar derföre i politiska k evear göra sig förtrolig med tanken, att att ndo ef diktaturen skall blifva I hvarjo fall skall det änou i i sig oröjligt att behandia de länderna som en politisk enhet a tre departementen OColmar, och Metz en gersensam provintioan, — I Jouimal de Belfort :er säger i sia från Paris davelsa till valmännen i deparÖre Rhein: Om jag icke befinner eler, så veten I, att detta har deruti, att jag här skyddar da iotr ssen, som äro eder så dyrbara. Härpå följa åtskilliga yttringar af deltagande för de till Tyskland afträdda proviaserna och ep protest till förmån för territoriets integritet. Vi beklsga att vi icke kunna återgifva dessa patriotiska ord i vår tideiog — den preussiske komm-ndroten vill ej tillåta det. Han har medgifvit att cirkuläret får uppslås och otdelas, men han anser ej riktigt att i en tidsieg upprepa önskvingar, som hos de anoekterada befolkningarne kunde vidmakthålla tt hopp, som strider mot bars regerings afBigter.n : D I den engelska corps diplomatiqne bar egt rum gvågra förändringar, som se ganska oskyl dig: nt, men som i verkligheten gifva ett nytt bavis till hvilken grad det stolta Albior böjer sig för det mäktiga Preussens prestige. Lord Bioomfisld i Wien pensioneras och etädes af sir Andrew Buchaban, hittills ud i Petersburg. Lord Loftus förflyt tas från Berlia till Petersburg och eflöses a mr Oda Russell, som under belägriogen at Paris var sänd i ena utomordentlig missior I preussiska höggvarterot. Russells plate om ett slags departemen fiutrikesmini ren gifves åt lord Ten en, sekreterare vid den Joint High Commission, sor nyligen afslutade traktaten i; Wacbiogton om Aiabamafrågan. Aniledvingen till dessa många förndringar är endast, att furst Bismarck befann sig rå en mindre sngenäm fot med lord Loftus och icke kunde fördraga honom, så att han på lång tid icke velat motiaga ho nom eller underhandla med honom. Daremot är Odo Russell, som under sin långa vistelse i Rom tillegnat sig en fläkt af den bekante italienska smidigheten, i högsta grad person: grata hos kejsar Wilhelm och förbuiskansferen. De förhoppningar det ultravsontara partiet en tid tycktes hysa, nemligen att erhålle Preussens stöd för realiserendet af sina planer, visa sig nu ha varit bedrägliga. Preussiska rogeripgen tyckes ha beslutit att upp träda med fasthet emot det katolska presterskapets i Preussen växande anspråk och dess eträfvande att göra de i Rom uppgjorde lärorna gällande. En professor had: blivit anställd vid det katolska kollegiet i Braunsberg för att der begörja religionsundervisningen. Vid desna undervisning gjord: han icke afceende på den nya dogmen on påfvens ofelbarhet. Erkebiskopen et Ermeland suspenderede honom först och begärde sedan hans afskedande eller åtminstone förflyttning. Kultusministern v. Mäter svarade i ett i Reichsazzeigsr publiceradt bref, att han öfverskridit siv befogenhet genom att suspendera ifrögavarande professor och at. re g-ringen kommer att bitehåla denne i åt zjutandet ef sin aflönivg och utötvandet a sina funktioner cch att bon icke ens skal samtycka till hans förflyttning. — Ministern tillägger att då religioosundervisningen ä obligatorisk, de katolska eleverna icke kuun dispenseras från att deltsga i kursen. Di biskopen till stöd för sitt yrkande betonade att kollegiet i Braunsberg var en af katoli ker grundlagd iostitotion, svarade v. Mähler att desna grondläggning i tiden gått före konciliets dekreter förlidet år. Hofvudtilldregelsen i Asien, skrifver Times korrespondent i Kalkatt2, är för ögonblickei Herats fall, åtminstone för europeiska läsare. ehuru i sjeliva Indiea och isynnerhet inom sffärskretsarne underrättelsen derom knappast har gjort något afbrott i den vanligt stillheten. Affärerna ligga nemligen så yt terligt pere, att om icke på ett alldeles oerhördt sätt en omkastniog inträder, vi sannolikt åter gå en handelskris till mötes. Heorat öl den 6 Maj såsom man tror genom förräderi, Aada till dess erhöll regeringen från Behir Ali underrättelser att allt var säkert,