Aftonbladet – 10 juli 1871, sida 2

hona mr Prosper. Är det emedan jeg ej har varit kär i er ? Det är, emedan ni sjunger, som om ni inte hade något hjerta, mademoiselle. Hå fö ler det sig. Ursäkta, min herre Och darmed gick han tillbaka till kapellmästarplatsen. Lester log. Han visste bättre, han! Du vet, älskade, att jag ej kan neka dig något, eade han, sedan mr Prosper lemnat dem. Men om jag bifaller denna önskan af dig, så måste äfven du lofva mig att vårt giftermål ofördröjligen skall ega rum. Hon råg ömt på honom och tillät honom att ett par ögonblick båla hennes hand sluten i sin, likväl ej så länge att denna smekning kunde observeras af några nyfikna blickar. Vi skola inte tela mera härom i afton, Hugh. Jeg måste rådgöra med Marie. O, så svårt detta är? — jag ville önska att jag ej behöfde komma in på scenen merax Och du skall således inte ängra dig, emedan du förenar ditt öde med en men, som inte eger annan rikedom än din kärlek ? Haru många gånger skall jag svara nej derpå? Du är ej lik w:r Prosper — du tänker ja ej att jag inte har något hjörta? Hugh hann ej säga något vidare, ty miss Marchmont kallades och Angelique mäste således lemna det drama, der hon spelade sin roll så väl, för att äter falliölja den roll, i hvilken hon ingalunda lyckades, Följande dag hade nemligen Tha Trumpeto nedanstående kritik: I går afton uppfördes för första gången en ny opera, vid namn Trohstens belöning, till hvilken den ryktbara kömpositörar mr Prosper komponerat musiken. Intrigen är i korthet följande: ete, Musiken är förtröfflig, ete. Iebutanten, miss Marchmont lyckades deremogt isko läsa den u pejit som on hadg åvavit sg. Hon är ovänligt vad