Aftonbladet – 10 juli 1871, sida 2

örstörandet ar tre broar öfver Oise på lnlen ia oissons af nordbanan beklagas isynnerhet peg erföre, att saknaden af dem på särdeles !na ännbart sätt erfors då Paris sedermera ef-m er vapenstilleståndets ingående skulle pro-lup ianteras. Ö Med rödjandet i de nedbrunna privata hu-ve en i Paris är man ifrigt sysselsatt och det!ne isar sig att omkring 200 sådana bus blifvit )h5 egda i aska, och man uppskattar de af bomer och kulor mycket skadade husens antalf ill omkring fom gånger så stort som ofvan-bi lämnda tal. Arkitekterna tro, att dessa spår re vf stadens olyckor skola vara utplånade efter ih ) å 12 månader, ty i Seineprekten baron H I2zossmanns dagar bygdes årligen öfver 60014; us. Af de offentliga byggnaderna är finans-; ninistören det första, som kommer ett åter. er ippföras, och vidare räkenskapsverken vid lå daai dOrsay. Figaro påstår sig veta, att egeringen ämnar alldeles återställa Hötel del, Vilie till det yttre, men att de prakisalar, ij vi vilka Seineprefekten gaf sina lysande fester, !k, ou komma att ersättas af simpla embetslokaer, i hvilka de olika förvaltningsgrener, som lr förr funnos i särskilda byggnader i närheten !y sf Hötel de Ville, skola få sina arbetsrum.laq Tomterna till dessa, till större delen ned-,j bränna byggnader kunna sålunda försäljas,!., och man hoppas derigenom ästadkommea enF f k 8 ansenlig inkomst för stadens kassa. Efter utgången af valen i Paris, som utföllo i så moderat anda, börja tidningarndiskutera deo frågan huravida det ej vorejn på tiden att pationalförsamlingen och regoI siogen nu flyttade till Paris. Vi anföra här nedan ett yitrande at den orleanist Journal deg Debats i doona fråga: Låtom oss antaga, att nationalörsamlingen hade stannat qvar i Bordeanx eller atts den tagit sitt säte i Marscille. Hur or liga j skalle vi ej varit vid tanken på att nationalförsamliogen bade varit i händerna få befolkningar, som låtit de mest radikala li stor gå igenom i klupga! Må man joamföra de nya deputerade för Paris med de nya deputerade i landsorten och må man sedan säga, om icke Paris förtjonar det anseende, man gifvit det. Under tjuga år har Indsorten tvingat kejsardömet på oss, pu tvingar den republiken på oss — något som ej skall hindra den att upprepa, att Psris stiftar leg för Frarckrike. Dat är verkligen til på att församlingen 4 och r.geringsn sätts en gräns för de sa barnsi ligheter. Valen i går kunna tjeca till enj haderlig förevändving ett frångå barnsiigal: beslut. De angitva på Paris thermometer motsvarande grad af temperaturen i sjukkammaren och försasliogen kunde återkomi! ma utsn froktan och bär taga sommarqvar-! tar, såsom förberedelser till sina vinterqvar-: ter. Må församlingen betänka, att icke blott intresset för effärernss gång, utan än merj: dess egen vigt och betydelsa lida ar depna! förlängda isolering. Vi anse oss nödsakadel: ait upprepa för församlingen, att Paris är politikens, tarkarnes, sffäreraas språkrör och ! att hon, hvar helst annars än i Paris, är en ropandes iöst i öknen. Al den vältal ghet hoa kostar på sig i Verssilles har blitvit alldeles atkyld ianan bon kommer tilleoffantiig he eo. Församlingen diskuterar i denna stordl de mest intressanta lagförslag rörande kou-! stitutionen och landets reorganisatid., cen iogen menvriska tyckes bry sig derom, derför att församlingen beföst ett sådsnt svalg melian sig och gen stora allmänheten. När man läser diskussionerna då de en gång in-1 flyta i Journal Orficiel, påminna vi oss ovilkorligen den der perso:en i komedien, som sade: Jag har sett en präktig karp, jag skall köpa den i nästa vecka.. När vi möttaga de granna telen, retour från Versaiiles, låta vi dem vara i fred till i morgon och så till i öfvermorgon — det är slideles som meå förslager, hvilka hänskjutas till komiteer. Vi säga helt uppriktigt och he!t vördnadsfullt till församlingen: hon isolerar sig slideles från landet, hon försakar ijuset och ställer sig sjelf i mörkret.n Då vslen i Paris nu sysselsätta allas sinnen, torde det ej vara utsn intresse att böra hur det går till vid en valförrättving i Paris, hvsrför vi här meddela ur en korrespordens till Times följande: I alla vallokaler var scenen densamma. Vid dörrarne drifver ett halft tjog personer omkring med pappersremsor kring hufvudbonaderne, på hvilka man läser hvilka komitter rekommendera deras listor och understundom också namnen på kandidater; de få fem francs omdagen för att resentera listor åt valmannen när han passerar örbi skildtvakten och träder in i skolsalen, mai: riet eller någon annan lokal, gom blifvit inrättad för ändamålet. Här sitta fem herrar omkring ett simpelt bord. När valmannen träder in, reser herrn i midten sig upp; det är ordföranden och de som sitta bredvid honom äro rösträksarne. Dessa väljag af ordföranden och äro vanligen två de äldsta och två de yngsta valmän som äro tillstädes i det ögonblick då aflemnandet af valsedlar börjas. Valmannen aflemnar först till rösträknarne sitt val manskort, på hvilket hans namn och den sektion, till hvilken ban hör, äro införda. Derpå företages en verifikation, i det man slår upp den bok, hvari förteckningen på valmännen finnes. Man uppläser valmanpnens namn för ordföranden, som upprepar namnet och mottager röstsedeln, som rulJag tillsamman, på det ingen md få se hvad som står skrifvet på den. Ordföranden stryker -s deln mellan sina fingrar för att förvissa sig om att den icke innehåller något eller är dubbel, drager i ett snöre, hvarigenom sprickan öfverst i valurnan öppvar sig, och sticker ned valsedelo, En af rösträknarne klipper derpå en trekantig bit ur valmanskortet, på det att det ej skall kunna begagnas på nyit, och hopbundtar de afklippta bitarne, tio i hvarje bundt, hvilka ban lägger ikonvoluter, och å dessa anteckvar ban buru många. trekanter der fianas. På detta sätt kan man när; de som heist se hur många valmän ha aflemnat röster. Det är roligt att observera valmännen när gå fram till valurnorna och misstänksamt lemna ordföranden siva röstsedlar. Tydligen ser man,!l:; att de skulle helst sjelfva vilja sticka ned röstaed-, larne i öppningen på valurnan. Vanligtvis hemta : s a 4 on pr 0 4 de flera dagar före valet sina valmanakort, men om de ha försummat att göra detta, så kunna de la dem 1 vallokalen. Kl.6 em. slutar röstsed-!! SISSEL SNETT ART FE SA RSA ERSTA Det är, emedan ni sjunger, som om ni inte hade något hjerta, mademoiselle. Bå åller det sig. Ursäkta, min herre. Och darmed gick han tillbaka till kapellmästarplat-: sen. Lester log. Han visste bättre, han! Du vet, älskade, att jag ej kan neka dig! något, eade han, sedan mr Prosper lemnat dem. Men om jag bifaller denna önskan af : dig, så måste äfven da lofra mig att värt i: ai ftarrAgl nfärdritiligan ckall oga rom nn 4