Aftonbladet – 6 juli 1871, sida 2

nalbanken blefvo upphäfdt, Ett förslag af Jeputeranden Capedon, hvilket var riktadt mot Morst, förksstades med 120 rötter fos 5. Serrano förklarade, att ministdren ino sig var enig och skulle genomföra sitt prooram i oförändrad form, Den 27 Juni hade kammarens majoritet ett hemligt sammanträde, hvarvid finansministern ytterligare utvecklade och försvarade sina planer, Konung Amadeo fasthåller sin åsigt, stt en minister, som icke lidit något parlamentariskt nederlag, ör skyldig att fortsätta sin verksamhet. Om arbetäreoroligheterna i Schlesien meddela de officiösa Berlinertidningaroe följande: pArbaterne i, Königserube (stenkol) vid Kös nigshätto i Ofre Schlesien hade den 25 Joni Ing sitt arbete och tumulter egde rum, hvarför det blef nödvändiat att låta militär iterupprätta ordningen. Anledningen till oordningen var en polisförordning, som den 25 istl. November utfärdades af grufvestyrelsen Breslan och skille tillämpas i styrelsens nela distrikt. (Königsarobe drifves tör sta.ens räkning.) I denna polisförordning föres ekrefs bland annat, att åtgärder skulle vidtagas, hvarigenom det blefve möjligt att när som helst få reda på hela antalet arbetare som voro sysselsatta i grufvan, och med detta stadgande afsågs att hålla nödig kontroll öfver arbatet. För att genomföra förordninsen införde men mnumererade kort, som utnades till arbetarne då de började hugga at ett kolsehikt och dessa kort skulle återlemnas till tillsyningsmännen när arbetet var slotadt. Den nya förordningen kunpjordes på behörigt sätt under föregående veckan och genast började arbetarne yttra missnöje öfver. Då man den 26 Jasi ekulle börja på kontrolien nekade arbetarna i flera schakt att mottaga nummerkorten och gingo sin väg. Tillsyningsmännen sökte förgäfves förmå arbetarne att komma på andra tankar, de samimenrotade sig mot tillsyningsmännen och häftiga ordvexlingar egde rum, För att förebygga nya excesser och återställa ordningen inryckte en afdelning uhlaner jemte infanteri natten mellan den 27 och 28 Juni i Körigsbätte, och sedan ba några oordningar icke förefallit., — Kölnische Zig hor från Köpigshötte erhållit ett bref af den 30 Jani, i hvilket skrifves bland annat följande: Den appretade arbetzrshopen nedref berginspektiovens has och drog derifrån till det nya stadsfängelset, der dock ej några fånger sulto förvarade, och förstörde der allt hvad af inventarier de kunde få fett uti, misshandlades den dit inflyttade golissergesnten König och hans hustra och sönderslogo alla deras möbler. Härpå följde nya scener: från värbolägpa restaurationer reqvirerades, öl, bränvin och cigarier, och några hopar begåfvo sig åt andra håll af staden för att der göra reqvisitioner.. Råheten steg ijemubredd med det rikliga förtärsodet af bränvin, och slutligen skred massan till ordentlig plnndring. . Man rusade till hus, der jadar voro boende, under ropet: Judearne hatva våra penningar! Handlanden Grow.slds butik blef slideles spolierad på viktualier och korta varor, och gvinnorna, som up;hetssde karlsrae, buro bot alltsammans Hos fere andra handlande gjorde hopen på samma sätt; de handlande skyndade att stänga sina bodar, men våldsverkarns höggo sönder dörrarnö och kastade ut deras varor på gatan; en handlande Watmws hus blef till och med antändt. Senare inryckte utlanerna och gjorde choc, hvarvid sju at tomoltusnterna dödades och omkring 20 sårades. Hittills ha 60 af i blitvit häktade, bland dessa de gentliga ledarne. Följande dag blef belägriogstillstånd för stadsdelen Köpigsbäötte proklareradt. Kejsar Wilhelm skulle i fredags, såsom ett telegram redan omförmält, begifva sig till Hannoz7er. Alla förberedelser voro redan vidtagna, och de personer, son skulie följa honom, bafanno sig redan på bangården, då en kurir anlände med den underrättelse, att resan måste uppskjutas, emedan H. M:t icke betann sg väl Denna händelse har; som iman lätt kan tänka sig, väckt stort uppseende i Berlin, och a lmänheten förklarade straxt det förändrade beslutet med det nära till hands liggande skäl, att stämningen i Hannover är mera fisndtlig mot Preussen än någonsin. Från officiös sida försäkras väl, att politieka skäl alls icke ha någon del iresans uppskjutande eller rättare sagdt inställande, och att det är uto:n allt tvifvel, att kejsar Wilhelm räkat ut för ett plötsligt illamående, som nödgades honozn att hålla sig inne; men i sammanhang härmed uppgifves, att om han än är för svag för att resa till Hannover, skall han dock ialla bändelser komma att med det första resa till Ems för att der sammanträffa med kejsaren ef Ryssland. medan denne änna uppehåller sig vil denna badort. Förhäller det sig så, tyckes det vara påtagligt, att allmänheten icke misstog sig i sin förmodan, då den lät politiska skäl spela en roll i resans uppskjutande jemte illamåendet. Vare härmed huru som helst, säkert är, att stämningen i Hannovår är allt annan än hohepzallerskt lojal. Borgarrepresentationen i det eröfrade konungarikets hufvadstad har vägrat att bavilja ett öre till kejsar Wilhelms mottagande och den har icke heller velat ha något med truppernas intåg att göra. Trots Frankrikes nederlag vill befolkningen icke uppgifrva sina förhoppningar om att landet kan viana sin sjolfständighet tillbaka. Skrifter atkomma ständirt, hvilka motsaröeta Preussens aonexionspolitik, och öfver hafvad utvecklas en så starkt antipreussisk politik som omständigheterna medgifva. TN Pn RR SKR RR RE