Aftonbladet – 6 juli 1871, sida 2

i timmer och för hvilket hen ej det ringast sympatiserade, var ur stånd till att fatts benres öre, isynnerhet då hen fick hörasat hon blef väl betald för sitt besvär. Samma aiton, ecåledes, då Marie led der nervösa ångesten af sin debut satt Mark Warden i sina rom i Temple och tänkte, icke på henne, utan på sig sjelf. Då har jemförde sin ställving nu, och då han äökte bredvid Hugh Lester på Redchesters postvagn var hen icgelunda missbelåten med sina framsteg. Men ändå fanns en sak som ban icke kroda få vr sina tankar, likalitet som han kunde göra sig det qvitt i sitt li och som, enligt hans sätt att se saken, Var nogför att göra alla sjelgratuls toner olämpliga. Det är ett hårdt öde, tänkte han, att en men skall straff.s för de misstag ban begår som pojke. Jag är nu tvungen att gå igenom livet med en börda från hvilken jag omöjligt kan göra mig qvitt, äfven ej ens då, när fribet från alla slag af bördor är åbsoiot nödvändig. Eu lycka är det, att hon icke är st det slaget qvinnor som äro till besvär, eller som påyrkar Sina rättigheter. Men detta hindrer ej stt jag mäste käpna mig besvärad blott genom tanken att hon finns, Vore jag nu fri, och skötte mina kort väl, så är det inte otroligt att jag kunde vinna ett sådant pris som New Court. Som det nu är, kan jag väl 0 att den åsnan Lester också gör dena vinsten; han tycks i sanning blott beböfra gapa, så folla alia möjliga goda sakor i mupnen på borem. Platsen i underhusct skaffade jag honom och nu tar han nog äfven bonne som har alla möjliga dygder och gödå nekaper, medan jag — ja ett förgömdt bårdi ö det. Vore jog fri, :å finge vi se om inte New Couris egare kunde segra i en strid ied Earles Denes; meh nu — kom in!