Aftonbladet – 6 juli 1871, sida 2

Detta tillägg yttrades af honom med anledning af — icke en knoackning på dörren, utanaf ett dundrande ljud, som om den anfölls med en murbräcka. Waården vände sig ditåt och säg, till sin fasa, sin gamle bekante, Dick Bartons herkuliska gestalt. Jo, jag gissade att det var ditt naron, som jag såg här utenförs, sade Barton. — Mr M. Warden så blankt som hvit oljefärg kan göra det. Nå, hvad bar du nu för tiden i kikaren? Lordkenslersembetet? Kan list vinna det, å tar du det nog med tiden. Man gör klokast uti att hålla sig nykter i ditt sällskap, vill det synas — hvabah?, Den oförmodade åsynen af en jätte, hvilken man vet sig ha spelat ett spratt, är ej alldeles bebaglig. Warden skrattade litet besväradt och räckte honom handen. Du menar vårt vad, sade han. Jag tänker att det var ändå du som vann på den affären, eller huru? Jag finger att du bedörcer en valstrid som en penningsffärs, svarade Barton med ett visst förakt i rösten. Nå, nå; kanske är den så äfven. Emellertid synes det mig som om vår vän Prescot, hvilken verkligen en tid tog mig under armarne, nu har låtit mig falla igen eom en het potates. Ja, vi skola ej tala om hvad som varit. Men hur är det? Sköter du dina studier med torr strupe? En alldeles oriktig metod, som vi måste få atbjelpt. Jag är rätt ledsen; min källare är tom, fruktar jag. Gör ingenting; det kan bjelpas med en shilling eller två. Jeg skall gå och hemta det. Vid nästa gathörn hade de en ypperlig kovj Kanske du känner till den? Inte? Då skall du inom fem minnter få göra dess bekantskap. Jeg fruktar likväl att det forires kontant liqvido FT Avta Y