Aftonbladet – 5 juli 1871, sida 3

hvilken befallning väckte hrr fullmäktiges stora bekymmer. — Ehuru konungen ej ver betagen makt att i kontorets verksamhet ingripa och ehura rikets kredit i utlandet hade lidit genom den skuldsättning konungen j äiragit landet, visade sig snart att riksgäldsi kontoret förvärfvade sig förtroende hos utlandets bankirer, hvilka villigt lemnade lån till betydande belopp. Krediten var så god, att ett bankirhus i Verona utbad sig den äran att få komma i affärstörbindelser med en institution, som stod under hela svenska folkets kontroll?. Det visade sig dock ganska snart att den 1789 till 21 millioner rdr uppgifna riksskulden var vida högre, och genom kriget med Ryssland ökades den till 324 mill, rdr, hvilken tillökning i landets skuldbörda dock uten synnerligt knot öfvertogs af ständerna vid riksdagen i Gefle 1792, Men innan den sammanträdde den 23 Jan. nyssnämnda år inträffade en episod, som spri der ett egendomligt ljus öfver den tidens statsJörvaltning. E I den för riksgäldskontoret utfärdade instroktion var stadgadt, att fullmäktiges styrelse och förvaltning skulle granskas af revieorer, utsedda af ständerna. Den företa revisionen hade blifvit utsatt att börja den 16 Januari 1792. Den uppkomna betänkligheten hurovida revisionen skulle företagas oaktadt rikedagskeallelse utfärdats och riksdag så nära förestod, bäfdes genom ett den 13 Jan, till fallmäktige aflåtet kungligt bref, hvari meddelades att revisionen å redan utsatt dag skulle börja, men tillika omnämndes, att cä hyarken uti reglementet för revisorerna eller genom annan författning förordnats huruledes vid revisionearbetet nödig betjenings antegande skulle förfaras?, så hade K. M:t, till förekommande af all villrådighet hos follmäktige, velat anbefalla att af den inom verket varande betjening skulle så många aflemnas, som vid revisionen kunde erfordras, Med anledning häraf hade fullmäktige vid sammanträde den 16 Januari förordnat sin kanslist Lindqvist, att såsom sekreterare biträda revisorerna. Dessa infunno sig en kort stund derefter i riksgäldskontoret för att af fullmäktige helsasc, och när de fingo företräde, tillönskades de af fullmäktiges ordförande, öfverintoudenten friherre Adle:crantz, ?mycken lycka till det vigtigaoch grannlaga arbetet. Icke fullt tre år bade förflotit sedan fullmäktige mottogo styrelsen af riksgäldskontoret. -Tiden hede förefallit mycket tung och svårigheter nästen vid hvarje steg af förvaltningen hade mött. Verket var nytt och mycket tarfvade förbättring, men i eamråd med revisorerna kunde allt bringas i fullständigare ständ. Bintligen meddelades revisorerna K. M:ts befallniog om betjertes tillhandahällande?. Revisorerna begåfvo sig nu till den för dem afsedda lokalen. Men straxt derefter, medan fullmäktige äfven på sitt rom voro försemlade, läto revisorerna till sig inkalla sekreteraren i riksgäldskontoret Oudar, hvilken underrättades och förständigades att sedan revisorefna numera antagit en sekreterare till deras biträde, så ålåge det Oudar att påföljande dag hos revisorerna uppgifva de ef OContoirets betjente, som sekreteraren kunde anmäla till biträde vid revisionen.. Då Oader återkom till. fullmäktige och delgaf dem revisorernas ryss anförda åtgärd, väckte den fullmäktiges synnerliga förvåning, och stora betänkligheter reste-sig mot revisorernas steg, att taga en man utom verket till deras biträde såsom sekreterare och utan att terom med fullmäktige samråda, uttryckande sin villrådighet buruvida åtgärden vore med iet k. brefvet af den 13 Jan. öfverensstämmande,, Efter en längre öfverläggning ansågo fullmäktige deras underd. plikt fordra att ej något åtgöra mot K. M:ts bud och ef, hvadan Oudar förständigades, att intill ss fullmäktige, uppå värmare inkemtad kunap om K. M:ts nådiga vilja, kunde apnorlurda förordna, vid ansvar icke utlemna ågra handlingar eller upplysningar meddela I den at revisorerna utsedde sekreteraren, uppsattes samt expedierades genast en dgerd. relation om tilldragelsen; emellertid skulle K. M:ts befallning afbidas. Redan påföljande dag -— den 17 Janugri — föredrogs follmäktiges relation för konungen, m genast fattade sitt beslut, hvilket i följande till fullmäktige ställda bref meddelades: Gustaf med Guds Nåde etc., Af hvad I hos Oas i underd; anmält. hafva Vi inhämtadt det oförmolade steg, the till öfverzeende af Riksgälds Con:oirets förvalltning och styrelse utsedde och reJan sammanträdda Revisorer tagit, thå the, utan afseende på hvad Vår Nådige skrifvelse till Eder ww den 13 i denna månad utstakar, om then för revisorerna nödiga Betjenings afletinande af såiana personer inom värket, hvilka thertill kupra jjenliga vara, och utan en deraf följande nådig sfverläggning med Eder, till Secreterare hos sig, en man utom värket antagit; och som Vår ofvannämnda nåd. författning dels är grundad på anselägenheten af en för dotta värks nödig tysthets vårdande och dels fattad i öfverensstämmelse med vad vid Revisionen af ett annåt Riksens Ständers. värk, Banquen, under all den tid sådan revision her bruklig varit, iagttages; så hafve Vi med så nycket större missnöje ansedt detta revisorernas örhållande, som det innebär ett sjelfrådigt äfvirande från Vår gifns nådiga befallning, samt följktligen en visad olydnad mot hvad Vi påbjudit ich stadgat; och ehuru Vi egåe fullkomlig anledsing att sådant beifra, vele Vi dock för denna sången af gunst och nåd dermed öfverse och therid Iåta bero, att Vi härmed förklara ofvannämnda f Revisorernavidtagna steg för ogillt, och att Vår nådiga vilja och befallning är; det Revisoerna genast skilja tbenantagne Secreteraren ifrån vil befattning, samt att Revisorerna tbärefter i vänlighet med Eder gamråda om the personers intagande inom värket till Betjente för Revisorerne, Bom kunna tjenlige anses, på det revigions;rbetet måtte kunna fortsättas, på sätt Vår nåliga skrifvelse till Eder af denna dag sådant närnare utstokar. , Om thenna Vår nådiga befallning, den Vi villa rafva obrottsligen åtlydd, ägen I att Revisorerna öreständiga, till hvilken ända Vi pu genom lagnannen Håkansson, såsom Vårt och Kronans Omud, bos Eder låta anbefalla Revisorerna att med Söder sammanträda... Och Vi befalle etc. Stockholm den 17 Januari 1792. Gustaf.