Aftonbladet – 5 juli 1871, sida 2

der. I dag förelägger man det under olikaloss mn samma fråga: skall det ännu en gång abdia och stjelpa i dynastiernas hjulspår? det led hvilka benämningar man än må förklädalku hällandena, så är det dock alltjemt samma frå1 egr nemligen om Frankrike fritt vill regera sig bål ft, eller om det vill lemna sig i en avnans våld, I de; om den förfärliga erfarenhets-kurs, ur hvilken I till utgått blödande, stympadt, slutligen skall lära sio att endast lita på sig sjelft och att icke låta ko a Big af rågon annan. Ha röstande omständighet! Trots de öfverdrifterde brott, som stämplat den parisiska kovarmunens I oc , tic en störtflod af kalomnier, som midt ga inbördes krig blifvit lössläpptha tanska partiet, bar dock landet sir arat siv kallblodighet; municipalvalen ha b: föl , ätt I ens degen efter den förfärliga lvö sen g åt reaktionen. Det ligger här-lro ett h soz bör inge oss tålamod och vishet !pha utförar r politiska verksamhet. tr ror att, tack vare den mellan de olika re-lur blikanska partierna åstadkomna unionen, skola ry kunna gifva Frankrike skådespelet af ett disci-1re neradt parti, fast i sina grundsatser, arbetsanmt,y3 ksamt, och beslutet att våga allt, för att öfverlor sa Frankrike om dess förmåga att regera sig I vc lit, med ett ord, ett parti som bar till valspråk or bekanta orden: makten åt den vicaste och värzaste. MN ul Vi måste således vara de visaste. Nå väll detlie all icke kosta oss synnerlig möda, och detta af lv t enkla skäl, att det icke gilves någon veriti st vis, någon verkligt fruktbringande politik lm om den republikanska. (Mycket bra.) Men få icke låta locka oss ifrån rätta vägen, vare sig I fc beskyllningar eller smädelser, ty jag är öf-Iy rtygad, att om vi bålla oas fasta och qvarlf anpa på vår post, om vi försöka att gifva alla lr amställda frågor en republikausk k lösning, skölalf snart lyckas öfvertyga de förmätne, som förakta lo ler ignorera oss, att vi äro förtjenta af något ld ittre än smädelser, att vi äro ett parti i tänd lj t öfrertaga regeringstömmarne, att vi äro int ligensens och förnuftets parti, och att det ärlji o3 våra anhängare, man finner verkliga garantier g ör vetande, oegennytta och ordning, hvarförutanb 0 regering endast är en affår till förmån förl ågra få. Vi måste derför med ord och handling underjödja vår närvarande republikanska styrelse. It tan att inlåta mig i någon diskussion öfver smål, utliga meningsskilnader, anser jag mig böra säga lg r, att en regering, i hvars namn man stiftar laar, upptager milliarder, skipar rättvisa och kuf-l4 ar uppror, som skuile varit mäktiga att bort1 låsa tio monarkier, är en bestående och laglig: egering, som just genom sina handlingar ådagar-l1 igger sin styrka och befogenhet. Denna regeing inger hvarjom och enom vördnad, och hveml. om ar henne är en upprorsstiftare. (Bravo!l. yravol Åt de visaste! åt de värdigastel Förträffligt! )et är ju en förbindelse, som man bör antaga. etta är emellertid icke något nytt valspråk för :epublikanerna; det är tvärtom deras lärosats, att ndast förtjenst och dygd äro qvalifikationer för ffentliga embetens erhållande. Det är om denna iktning för förtjensten och moraliteten om vi åfängt hafva påmint kejsardömet, och det var ust derför, att sedeläran förbjuder all dagtingan med en måkt grundad på brott och upprätthållen senom korruption, som vår opposition då var obeveklig, revolutionär. Nu, under den republikanska styrelsen, bör oppositionen antaga en annan karakter och modifiera sitt sätt aut gå till viga; hon bör nu enlast utöfva påtryckning och kontroll, men icke förstöra och undergräfva. Ja, vi skola visa aktning för er makt, för er lagbundenhet, för de medel I väljen, men vi skola icke derför afstå från vår rätt att granska och reformera; och som vi aldrig af någon hafva begärt några ynnestbavis, skola vi låta den offentliga rösträtten afgöra mellan dem som förakta os3 och dem som hafva haft mod och ihärdighet att kämpa för republiken och friheten. (Lifligt bifall.) Denra uppfattning af oppositionens roll under republiken beror på förändrad ålder och förändrade tider. Det är obestridligt, att partiets, jag skulle vilja kalla det, heroiska, chevalereska ålder är tillryggalagd, alltsedan en del af dess förhoppningar blilvit realiserade. Och nu, då det gäller att tillämpa våra principer, åligger det oss att vara lika kalla, lika tåliga, Jika mättliga, lika kloka, soin vi voro entusiastiska, eldiga, då det gälde att i intets afgrund nedstörta det nya Öst-romerska kejsardömet. (Mycket bra! mycket bral) Ja, under en regering, som för att upprätthåila ordningen varit nödsakad att åberopa sig republikens lagbundenhet, måste man förstå att vara tålmodig och endast rikta sina krafter på en sak, och denna sak, som genast måste kunna realiseras, får man icke öfvergifva förr än den blifvit förverkligad. Mine herrar, tillåten mig säga, att ju mera vi centralisera våra krafter på en enda punkt, desto: hastigare skola vi framkalla hängifoa busdsförvandter i den ellmänna rösträttens leder, hvilken sfgör i sista instansen, och ju kortare skola vi göra det afstånd, som skiljer oss från framgången. Vår lösen bör vara enhet och enkelhet i målet; men det är icke nog att ba fattat ett fast beslut att göra det republikanska partiet till ett på en gång principielt och praktiskt parti, ett regeringsparti; detta parti bör derjemte hafva ett klart och tydligt, från utopier och chimörer befriadt programm; framför allt bör man icke af något låta hindra sig att realisera detsamwa och aldrig låta förtrötta sig i den kamp man påbörjat, för att omskapa landet, omskapa dess seder och, genom att befria det från intriganter, hindra det att ständigt kastas emellan despotism och upplopp. Man måste aflägsna det onda, som är orsaken till alla våra olyckor, nemligen okunnigheten, hvilken omvexlande föder despotism eller demagogi. Af alla de medel, som statsmännen känna sig benägna att använda till afbjelpandet af detta onda, är det dock ett, som beherrskar och i sig innefattar alla de öfriga: nemligen allas uppfostran. Man måste veta genom hvilka utvägar, gevom hvilket förfaringssätt, man redan dagen efter våra olyckor, som icke endast bero på den regering vi varit underkastade utan äfven på allmänandans förfall, skall kunna skydda landet mot de fel, de förvillelser, de lågheter, som stått oss så dyrt. Låtom oss närmare uadersöka våra olyckor och dervid gå tillbaka till orsakerna, framför allt till den förnämsta bland dem alla: den att vistå efter för andra, vida mindre begåfvade folk än vi, men hvilka hafva gått framåt, under det vi stått stilla. Ja, man kan med grundade skäl påstå, att det är vårt bristfälliga uppfostriogsväsende, som varit vållande till våra olyckor. Vi hafva blifvit slagna af motståndare, som hade till allierade förutse endet, disciplinen och vetandet; hvilket ytterligare utgör ett bevis att äfven vid den materiella styrkans konflikter är det intelligensen, som blir segervinnare. Och hvad de inre förhållandena beträffar, vill jag fråga, om det icke är den okunnighet, hvaruti man lemnat massorna, som vid nästan bestämda tider framkallar dessa kriser, dessa fruktansvärda utbrott, som framträda i vår historia som ett slags kroniska åkommor och det med en regelbundenhet, att man på förhand bardt nära kan bestämma, när dessa väldiga sociala stormar skola inträffa Ja, vi måste göra oss qvitt det förflutna. Vi måste omskapa Frankrike. Sådant var det utrop, som dagen efter våra olyckor banade sig väg från allas bröst. Under trenne månader bar detta heliga rop låtit höra sig, vitnande om en plötsligt uppkommen klarsynthet hos ett folk, som icke ville omkomma. Man hör icke längre detta rop. Man hör ickeidag talas om anpat än dynastiska komplotter och intriger; det är nu endast fråga om hvilken pretendent, som skall tillskansa Big det nödställda fäderneslandets qvarlefvor. Det är nödvändigt att detta upphör; man måste beslutsamt göra en ända på detta skandallösa gräl och blott tänka på Frankrike. Man måste vända sig till de okunnige och lottiösa och göra den allmänna omröstningen, som är styrka genom antalet, till makten upplyst af förnuftet. Revolutionen måste afslutas. : Ja, så smädade än franska republikens män och arnmnädesatsor nn äro. så böra vi höst fordra dem