Aftonbladet – 5 juli 1871, sida 2

; känna vår historia, vi gom kunna tala vårt åk, medan — det är gorgligt att behöfva säga t — så många af våra Jandemän ännu blott una framstamma det. Ah! denna bonde, som nar sig åt skötandet af jorden, som så modigt r dagens tunga och möda, utan annan tröst än n att kunna åt sina barn lemna fådernetorfvan ökad med en upplöjd jordiapp, alia hans pasner, al hans glädje, alla hans bekymmer äro ncentrerade på omsorgerna om detta fädernearf! un får ej veta något från den yttre verlden, från t samhälle, hvari han lefver, annat än rykten h sagor; han är ett rof för första fiffiga bedrare; utan att veta det slår han revolutionens, ns välgörarinnas, ädla bröst; han erlägger loyalt va skatter och offrar sitt blod för ett samhälle, r hvilket han hyser lika mycken fruktan som rdnad. Men dertill inskränker sig också hans il och talar ni med hozom om principer, så vet m ej hvad det är, utan menar naturligtvis inessen.. Det är således till bönderna man utan ppskof måste vända sig, det är dem man måste cka upp och gifva undervisning. Orden Bondegemente och Bondekammare, som partierna andt, måste erhålla anseende, de Rh ej vara en rättvis benämning. Ah, m. brr, hvad det hade rit önskligt att en bondekammare funnes i detta rås fulla mening, ty det är icke med landtjunare man skapar en bondekammare, utan med pplysta och fria bönder, skickliga att represenera sig sjelfva; derigenom skulle, i stället för att ara ett raljeri, denna bondekammares qvalifikajon bli!va en gärd åt civilisationens framsteg hos 12830rna. Denna nya sociala styrka skulle bli till nytta ör en allmän välfärd. Men tyvärr ha vi ej komnit derbän och man skall lägga binder i vägen ör detta framsteg ända till dess den franska deiokratien förmår tydligen ådagalägga, att en lisråga för de högre klasserna — i fall man vill mskapa fäderseslandet, om raan vill återgifva ät let dess storhet, dess makt och dess andå — är ust att uppfostra, att moraliskt emancipera denna ;efolkning af arbetare, som eger i behåll en ännu ungfrulig friskhet och outtömliga skatter af verkamhet och fullenheter. Man näste inpränta i vönderna hvad de äro samhället skyldige och hvad ie af detsamma kunna fordra. (Bifallsrop.) Den dag man fått riktigt klart för sig, att vi ej hafva ett mera stort, mera brådskande värf, att vi böra lemna å sido, uppskjuta andra reformer, att vi hafva blott ett mål: att undervisa folket, att sprida upplyssiog och vetande bland massorna, n dagen blir en vigtig punkt betecknad på dena som leder till vår pånyttfödelse. Men det blir nödvändigt, att vår verksawhet fördubblas, att den rigtas på utvecklingen af själ och kropp, korteligen, att en sund själ må finnas i hvarje sund kropp. Jag vill icke blott att hvarje man tänker och läser, utan jag vill också att han skall kunna handla och kunna slåss. Vid sidan afskolmästaren måste gymnssten och soldaten nödvändigt finnas, på det våra barn, våra medborgare, våra soldater må förstå att föra värjan, bandtera geväret, göra långa marscher, tillbringa vatten uader himmelens fäste, att modigt utstå allt för fosterlandet. Man måste på en gång tagaihop med begge slagen af uppfostran, ty i annat fall skapar man blott lärdt folk, icke patrioter. Men, m. hrr, derför att vi måste underkasta 033 den förödmju kelsen att ge Klebers och Hoches Frankrike förlora två af sina mest patriotiska provinser, de som egde på samma gång den bästa wilitära, kommerciella, industriella och demokratiska andan, böra vi ej kasta skulden härför på annat än vår fysiska och moraliska underlägsenhet. I detta nu bjuder 083 fosterlandets intresse att icke uttala okloka ord, att tillsluta våra läppar och att låta våra känslor svalla tillbaka till bjertats djup, att med friska krafter börja det stora nationelia pånyttfödelsearbetet, att på detta nedlägga all nödig tid, för att få ett arbete som är varaktigt. Om dertill behöfves tio år, tjugu är, så måste dessa tio, dessa tjugu år användas; men vi måste börja genast, hvarje år måste vi se bur ena ny, stara, intelligent generation träder fram, som är lika bängifven vetandet som fosterlandet och som i sitt hjerta hyser den tanken, att man aldrig så bra tjenar sitt land som när man tjenar det med sia arm och sitt förstånd. Vi ha gåttien hård skola; vi böra, om det är möjligt, befria oss från den farliga fåfängan, som beredt oss 83 många olyckor; vi måste omskapa oss, återupprätta oss, det är offret, det är botemedlet. Och ingenting får vara för dyrt för detta måls vinnande. Vårt yrkande måste framför slla andra blifva: den fullständigaste undervisning från grunden till spetsen af det menskliga vetandet. Naturligtvis måste förtjensten, skickligheten erkännas, allt efter som den stigit högt, och opartiska domare, fritt valda, skola offentiigen yttra sig öfver den framstående förmågan och den endast skall öppna portarno. Låtom 038 vräka undan de olycksaliga upphofsmännen till alla våra motgåogar, dem som talat i stället för att handla, dem som framhållit favoriter på förtjenstfulla mäns bekostnad, dem som i vapnen se icke ett medel att beskydda Frankrike, utan ett medel! att främja herrskarens nycker och un: derstundom göra sig till hans medbrottslingar. (Bifallsrop) Med ett ord, låtom oss se sanningen i ansigtet och må hela verlden få veta, att Där i Fraukrike en liten medborgare födes, så födes en soldat, och att hvar och en som försummar sin dnobbla pligt att låta undervisa sig till medborgare och soldat måste obevekligen bli beröfvad sina medborgerliga rättigheter. Låtom oss inskärpa hos de nuvarande generationerna och de kommande den tanken, att i ett demokratiskt sams hälle den, eom ej vill deltaga i dess sorger och och pröfningar, är heller ej värdig att taga del i dees styrande. (Bifall) N På detta sätt, mina hrr, intränga vi i de demokratiska principernas sanning, som är att göra arbetet hedradt, att af arbetet och vetandet bilda de begge berättigade elementerna i hvarje fritt samhälle. Ab, hvilken nation skulle man ej skapa med en sådan ordning, troget följd under årstal, med den märkvärdiga förmågan hos vår race att roducera tänkare, lärda, hjeltar och filosofer! När man allvarligt tänker i detta höga ämne, höjer man sig hastigt öfver de nuvarande bekymren och blickar med förtroende mot framtiden. M. hrr, jag säger med stolthet: på vetandets område kan Frankrike täfla med hela verlden; och oaktadt allmänandaus försvagande, hvarom ja nyss yttrade mig, har dock städse, Gud vare lofvad, i vårt land funnits en stam af män, som framflyttat vetandets gränser, som underhjelpt menniskoandens framåtskridande, och det är derigenom som Frankrike, hur stora än de olyckor varit eller äro som hemsökt det, förblifvit verldens ledare. (Sensation.) Veten I hvad man i utlandet sade under kriget? Nu är det slut med alla böc kerl Och i sjelfva verket var Frankrike så uteslutande upptaget af kriget, att det ej producerade något för folkens intellektuella behof. Mina hrr, hvad jag fordrar är, att detta vetande utgår från böcker, biblioteker, akademier, instituter; jag begär att de som ega det skola slösande meddela deraf åt dem som behöfva det — jag önskar att Ivetandet går ned på torgen, att det utdelas i de llögsta skolor. Ja, låtom oss vädja till de lärde, Imå de taga initiativet, de böra kraftigast förbereda vårt moraliska och nationella återupprättande, Men om vi vilja att pånyttfödelsen skall ske haistigt, bör man ej hysa misstroende till knappast vaknade intelligenser, man bör ej frukta för att utdela i kollegier och skolor vetandets sanningar. I Man bör fasthålla och äfven göra gällande, att det är vetandets och förnuftets högre sanningar som mest anslå de unga intelligenserna. Det var derför som en af århundradets största tänkare, Auguste Comte, började undervisningen med de exlakta vetenskaperna. Han har gjort en rik erfaI renhet i detta hänseende, hvilken alltid gifvit samma resultat, nemligen att de unga intelligenserna alltid bäst tillognat sig den undervisning, som erbjudits dem; de hade ännu ej hunnit komma på lafvägar, de hade ej vänjt sig vid lättja. Men I iosen, att här ej är platsen för diskuterandet af ett program för undervisningen, Jag bar yttrat hvad jeg ansåg vara angelägnast att säga eder, emedan dessa frågor ha för ett ögonI blick fört oss in på den nuvarande situationens svårigheter och vedervärdigheter. Jag ville B8ysselsätta er med framtiden. om mInAaRn act Jag dansa haR