Aftonbladet – 30 juni 1871, sida 3

Stockholms Stadsfullmäktige hade i går efton sammanträde hufvudsskligen för behandlipg af beredningsutekotte otlåtende i fråga om understödjande medelst räntegaranti af Stockholms—Westerås—Bergslagens jernvägsaktiebolag. Af hver follmäktige voro 84 tillstädes. Först uppstod en stunds öfverläggnirg, huruvida ärendet skulle uppskjutas eller icke, Hr Sjöberg önskade ett sådant uppskof såsom lämpligt och af omständigheterna påkalladt. Det kunde, enligt talarens åsigt, icke förnekas, att frågan, i följd af sin stora vigt, blifvit med passion behandlad, och önskligt vore derför, att uppskof beviljades för att erhålla en kompromiss, hvarigenom en erforderlig utredning kunde vinnas. Tal. vore sjelf villrådig i flera punkter, hvad som vore bäst, och han trodde, att åtskilliga af stadsfullmäktige härutinnan befunno sig i samma ställning som han. Då stadsfullmäktige vid nästa ordinarie sammanträde den 1 instundande Augusti dock sannolikt komme att mindre talrikt infinna sig, om frågan då företogs, önskade tal. att uppskor måtte beviljas till den 1 nästkommande Oktober. Hr Wistrand motsatte sig det begärda uppskofvet, då ett antal af mer än 80 bland stadsfullmäktige nu vore närvarande samt härtill komme att frågan vore af brännande vigt. Hr Lindbagen instämde med den siste tal. och fästade uppmärksamheten derpå, att nu vore å bane ett förslag om anläggande af en jernväg mellan Sala och Köping; och blefve koncession meddelad sistberörda jernväg, vore stadsfulimäktiges sammanträde för denna frågas afgörande i höst helt och hållet öfverflödig, enär den nu föreslagna bergslagsbanan sannolikt aldrig i sådant fall komme till stånd. Hr Carlen ansåg lyckligast för Stockholm om Sala—Köpingbanan blefve en verklighet och önskade just på denna grund uppskof. Dessutom finnas nu inga verkl!iga kalkyler uppgjorda, endast löst uppkastade beräkningar. Hr Behrling ansåg frågan, som en längre tid till stor del sysselsatt hufvudstadens öfver allmänna ärenden tänkande befolkning, vara fullt utredd och nu böra komma under stadsfullmäktiges pröfning. För frågans föredragande nu yttrade sig äfven hr Rosgander, hvaremot hr Edeisvärd yrkade uppskof, Genom votering med 65 röster mot 138, blef förslaget om frågans uppskjutande afslaget. Beträffande föredragningssättet uppstod äfven en diskussion, som slöts genom voteriovg. Med 49 röster mot 35 beslöts, att man först skulle bestämma vilkoren, under hvilka den föreslagna räntegarantien borde beviljas, och derefter besluta öfver sjelfva hufvudsaken. Den diskussion, som härefter uppstod, räckte till kl. omkring half 2 på natten, hvarför tiden endast tillåter att i korthet redogöra för densamma. Först bland vilkoren förekom, att innan kontraktet om garantien å stadens sida underskrifves, bolaget skulle visa, att aktiekapitalet uppginge till minst 2,500,000 rdr, deraf minst 30 proc. skulle vara kontant inbetalda. Hr Rinman önskade, att detta belopp måtte höjas till 3 millioner rdr, och att af teckningssumman 50 procent skulle vara inbetalda. Hr Ahlström anse banan nyttig och nödig samt att staden alltså borde ikläda sig den föreslagna räntegarantien, och han var dessutom förvissad, att denna bana, som nu ginge till landets största stad skulle väl bära sig. Hr Sjöberg ville först till pröfning framställa, huruvida stadsfullmäktige: egde befogenhet att ikläda sig den föreslagna räntegarantien. Med åberopande af 1817 års förordning angående sockenstämmor, 1843 års förordning i samma ämne och 1847 års förordning angående sockenstämmor i Stockholm, komiterades yttranden rörande kommunalförfattningarne, samt slutligen af kommunalförfattniogen för hufvudstaden, bestridde talaren stadsfullmäktiges befogenhet att i förevarande fråga fatta beslut. Tal. ansåg alla jernvägsbyggnader helt enkelt vara industrieller näringsföretag, i hvilka kommunerna icke hade befogenhet