Aftonbladet – 30 juni 1871, sida 3

kunpa öfvergifva henne, om jag också ville det. O, Hugh! Kom dock ihåg att vi äro som mor och sed. Om du blott visste — Hon slöt hans hand i sin, med uttryck af mera ömhet, än han någonsin förr sett. Kär lek är ett säkrare anfallsvapen, än högrodet. Hugh blef rörd. Min dyra tant, min älskade fostermor, jag vet — huru skulle jag kunna glömma? — Men jag vet också, att jag gör hvad som är sätt och jeg tror att ni till slut skall erkänna detsamma. Ni kan inte vilja uppmana mig att bryta mitt löfte till -henne, då bon står som mest värnkös iverlden. I deita fell kan jag inte lyda er, ej holler kan ni vilja att jag skulle göra det. I hvarje annat häpseende — Jan, inföll hon ifrigt, i alla andra fall, än då det rör det vigtigaste steg i hela ditt lif, — i allt annat, än hvari jag mest fordrar hörsamhet! Detta är inte förtroende, inta lydnad. Hogh, om du fortfar i denna dårskap, så kunna vi inte förblifva vänner som förnt och jag skall aldrig mera fästa mitt hjerta vid någon menniska. Eger du rött att välja din hustru, så är det också min rätt satt välja min dotter, Nu har cu att bestämma dig för henne eller för mig. Jag talar inte vidare om saken, men jag bor till bimlen att du må se förhållondet i dess rätta dager. Och dermed slutade samtalet för den gången. Ingendera upptog ämnet på flera degar, tvärtom undveks det. Men detta var blott en opålitlig vapenhvila och båda kände att den afgörande striden skulle komma, (Forts.) .