Aftonbladet – 30 juni 1871, sida 3

Men du sade dig ju ha betänkt saken ? Det har jag, svarade han allvarsamt — han hade oberäknadt sin sjakdom blifvit myc ket allvarligare på sista tiden — och — ja har inte ändrat mig. Huru? Är det — kan det vara möjlig att du ännu? År jag inte förlofvad med henne? Förlofvad! Du måste i sanning vara för hexad! . Men, hvilken invändning... Invängving? Det förvånar nig att duka göra en sådan fråga. Hon är ett fruntimmer af bäde bildnin; och anseende. Nej, Hugh, hon kan inte ega nägotdera Hade hon varit en ung dam med grapnlagen hat, skulle hon ej handlat eå som hon mi gjort. vHura har hon då handlat? Hvad ha hon gjort? Hogh, din dårskap öfvergår alla gränser. Jag vill ej tvista med er, min goda tant Ni känner henne inte. Och ej heller du, som det vill synas mig. Men om jag också inte litade vå henne som jag nu gör det; om jag också inte äl. skade henne, så har hon mitt löfte. Och nu mera har hon ju ingen vän mera än mig, sedan hon förlorat sin enda beskyddare — för lorat honom för min skull — Är den segrande parlamentskandidaten pligtig att gifta sig med hvarje flicka som förlorar ein beskyddare till följd af valstriden! Hvad da nu säger är ju den största dårskap. Nej, det är omöjligt att du kan älska henne, Detta tycke är en pojkes infsll, för hvilket du borde blygas. Det är inte ett pojkinfall, tant. Dessutom är det en hederssak, Jag skulle ej