Aftonbladet – 30 juni 1871, sida 3

— Möten om försvarsfrågan. Efte una Tidning torde löjjande böra med På kallelse af riksdagsmannen A. P. An dereson i Helgesta hade en del af Österoci Vester-Rekarne härads invånbre i måndag samist sig uti Wallby vackra och rymlig skolhus, för att uttala sina tankar i försvars frågen. Mötet, som var bevistadt al boriå ö ft hr Andersson, son kommittenters åsig n vigtiga fosterlävdska frågen, ebum han förbehöll sig att på n få fästa de aiscende, som jäte förena sig red haps cge: uppfattniog deraf. Denna hade ban vid riks dagen ädagalagdt genom att rösta för ut skotitets förslag. På br Anaderssons uppmeniog stt välj ordförande, utsågs dertill frih. Ax. K:soi Leijonhufvud. Diskussionen börjades af löjtnant Lindhö. Hai ansåg, att man i denna fråga egentligen hade blot tvenne förslag att hålla sig till, nemligen regerin gens samt det af utskottet uppgjorda och at An dra kammarens majoritet antagna. Var då dett: senare klokt? Var det klokt att bortkasta en or ganisation, som man redan hade och som bevisa sin duglighet? Den indelte soldaten vore i mång: fall en typ för en krigare, hvars disciplin och mot vore öfverallt berömd och, vore han icke så rör lig, kunde detta bjelpas genom att minska han tjenstetid. Andra kammarens beslut var ej helle rättvist, ty det ginge ut på att till rotehållarne: förmån efterskänka en skatt, hvars tillvaro inver kat på värdet af deras egendom, när den köptes Tal. trodde, att flertalet af dem, som tillhört An dra kammarens majoritet, nog voro redliga sven skar, men ban trodde ock med säkerhet, att de voro vilseledde af nägra få, kom för ärelystna pla ner glömt frågans fosterländska betydelse. Skulle beslutet förnyas, stode faran oss närmdre än vi kanske kunna tro. Förre riksdagsmannen A. Eriksson ville förords Andra kammarens beslut, eburu det utsätte ho nom för att af den förre talaren anses för mindre klok. Denna talare utkastade ock mot-den in delte soldaten den mot all erfarenhet stridande beskyllning att, om han ock egde disciplin och duglighet i ledet, var han dock intet föredöme i gedligt afseende. Med hr Eriksson törenade sig en stor mängd af de närvarande allmoge-representsnterna. Hr Åkerblom ville att beskattningen för krigsväsendet skule trycka lika på alla, på städer, fa briker m. m ej mindre än på jordbruket. Han tycktes dock ej vara mot en aflösving på billiga grunder. I samma syfte yttrade sig hr Tirån. Talaren, hvars åsigter, säger Eskiltuna Tidning, föreföllo något oklara, tycktes vilja bifalla hvarje skäligt lindringaförslag. Frih. Leijonhufvud hade stort förtroende för indelta armån, ehuru den numera vore otillräcklig att skydda vår frihet. Han ville dock icke bli af med siva soldater, ty hån ansåg att till och med för rotehållare var indelningsverket billigare, än hvilken annan armctorganisation som helst. Med denne talare före sig hrr Zethelius, Berglund, Altberg, NorCus, Zimmerman m. fl. Komminister Åberg ansåg riksdagen hafva gjort orätt, som ej stannat vid antagande af utsträckt värnepligt samt anvisande af medel till vapen och materiel, utan inblandat frågan om indelningsverkets bibehållande eller upphäfvande, hvarigenom frågan om sjelfva försvaret blifvit undanskjuten och troligen skulle blifva det ävunu länge. Frågan gäller naturligen om vi behöfva försvara oss, och i så fall måste vi vilja medlen dertill; sedan den blifvit afgjord, är det nog tid att tala om indelningsverket. Fiera andra talare yttrade sig, hvarjemte ätskilliga uppträdde upprepade gånger. Referatet om mötets förhandlingar afslutar tidningen med följande rätt betecknande ord: Någon enighet i åsigter tycktes dock ej kunna vinnas, hvarför man öfverenskom att riksdagsmannen i den hållna diskussionen fick söka den önskade ledningen för bedömandet af opionen bland valmännen. Från Kristianstad skrives i Skånska PoI måndsgs hölls å Fjelkinge tingstt ganska märkligt sa räd