zolan och hemmet. — Flickors uppfostran). i m I en föregående artikel rörande detta äml53t 5) yttrade vi oss om nödvändistsen af! 1 samverkan mellan Loan och hommet, om 2 t välsiolesorikt fösultat skall könna vinnas. ? allmänhet torde en öfverenskörgmelsb böra äffas mellan dasta två åtormakter, skola oh Kem, sem så batydelsefallt iogripa i barets, i menniskans lit: undervisning och uppstran åligga båda, dock så, att den förra afvudsakligen tillhör skolan, då deremot uppystran till största delen måste försiggå i emmet. -i Betrakta vi nu på Evad sätt hvardera upp. ylet sl andel i undervisningsarbetet, så kan an dertill taga till utgåogspunkt den fråan, huruvida eleverna med nöje besöka skoan. Om nu denna fråga i allmänhet kan esvaras med ja, då det gäller nutidens skul: ngdom, så ligger väl skälet härtill i främsta unmmet tll det nyare undervisningssättet, om, i jomförelse med det äldre, kan i kortjet karaktoriseras så, att skolan numera är, cke såsom förr, ett förhörsoch pinorum, tan en undervisnings-anstalt med glad fysivmi. Der man pe tillognat big dessanyare, skare metodet och i deras användande injutit den anda af Eörleksfullt nit, com bör ifva läraren — och i hög grad röjer sig hos rarinnor — der gå också barnen gerna i sko. an och fiona ett nöjo i undervisningens och ÅA andra sidan — ech detta GP här hufvodfrågan — kän inän i detta faktum se en borsen att, i afseende på sysselsättningen i hemmet, alit är så, som det bör vara: att skolarbetet i hommena betraktas med den : I mm OL FR of mm mh NM tet Br LB AV ning, som den vigtisa rakton kräfver, — att slaverna tillkåtlsö att med allvar och såmrotsgranohet upptylla de dem af skolan före. lagda åligganden; att sålunda den rätta arbetsfördelsingen är funnen, och att der skolgången af dylika motiver skänker nöje åt lärjungarne, den äfren bör vara försäkrad om frammåtg, Skolan och dess represententer äro skyldiga dylika hem ell tack för deras berömvärda och nyttiga samverkan. Man kan tycka, att hvad bär sagts om hemmets ingripand ar hjelp a I skor lans arbete, gält bkolorna; men att då br inrättad o:ter nå slomentarskolans metod (som af pä8, red afseende på flickor, synnerligen förordats), och der en grundsats är: inga hemlexor! — fivnes i detis afscende intet art för! hemmet uträtts. Men jemts UM alt lär jungen eiltid kon vibilda sig i skolans läromej, öm ock utan bestärd sifven föreskrift, — och det fria hemarbet:t ingår ja i Nya eiementarskolan3 system, — bör erinras, att nämnde metod blivit i detta afseonde modirad i ajeliva betet hvarken bör biir eh oödvändig följd af kur ngen. I den flickskola, som keller gg Nya elementarskolan (för flickor), och der hufvodgrundsateen, kursläsning med fri flyttniss, ströngt vidmakthålles, afveblodes eh modifikation blifvit vidtagen än, att medan på lägsta stadiet ingen hemläsning eger rum, derna dock dersiter vidtager och so ånirgom ökrs allt etter skolans klasser uppåt, dock i förenirg med en oaflåtlig förberedring af Ickorna i kolan, hvilken förberedeihg åter, i fin ordning, alltjemt Aaftager uppåt. Preparation så loxor är en ofta påyrked skolregel; så finner man i programmet för det senaste allmänna läraremötet (1869), bland de för de särskilda sktionerna uppställde frågorna en för dem emensam, nemligen rörande dels behöflighe dejs utförandet af Pden förberedelsa at lärjungaines homarbeteti, söm skolstadgan föreskrifve, Rodan framställandet af dessa frågor, för hvartdara läroämaet visar, att lärarne fästa behörig vigt vid depna del af undervisningen, och hvilken dckså är, 2å till sägsn1os, en eXponsnt af det nyäre lärosäteta riktning, att företrädesvis undervisa, —som vi ofvan karakteriseret det, i Jemförelse med dån äldre skolans. Bvarje a? lärare (eller lärarinna) gifven lexa eller annen uppgift, den må vara till omfånget aldrig så obetydlig, bör af sleven betraktas som en henne älagd pligt, som hon oåterkaliciigen bör uppfylla) och vi hafva ofvan antydt, huruledes hemmet, och här kanske närmast modren, förmår att tillhålla barnet att samvetsgrant fullgöra Genna sin pligt. Vi säga med afsigt: tillhålla och efterse, icke biträda: eleven skall sjelf utföra uppgiften. Om än hemarbetet någon gårg kan synas svårt, må män ej tro sig göra Sitt barn någen tjönst genom att hielpa det. De skadliga följderna häraf kanna fara häfvudsakligen tvennet i moråliskt afseende den, att lärjungan frestas att inför läraren synas snnorlunda utrostad, än bon, eller han, i sig sjelt är; och i pedagogiskt hängeendo, att den sjelfverksamhet förbindrat, som skolans förboredning vill framkelia och understödja, visst icke afböja. Om au ändock ett dylikt biträde i hemmet visa? sig nödvändigt, böra föräldrarne lemna det, men derjemte meddela förtauwsuct til skolan, då isådant fell någst fel der blifvit, kanske ofrivilligt, begånget: en förbisedd eller otillräcklig förberedning eller ock, der lexorna ej förberedas, — såsom väl j alla skolor på högsta stadiet, — en för lärjangens krafter illa beräknad tippift. En sådan fortgående förberedning som en, hvilken här blitvit framsiälld, är en, i vår tanke, lämplig utveckling af den till Nya elementarskolans metod hörande öfverläsning på lärorammet, som, tillämpad efter orden, kan medföra den olägenhetev, att lärjungen, vare sig af likgiltighet eller sjelfförtroende, underlåter stt fråga läraren om hvad han icke vet eller oriktigt uppfattat, — något, som helt och hållet förebygges genom ea aktligen den vilda därskapen att stå Dick Berton troget bi, liksom han var säker på denne i samma fall. Hvad deremot Barton I beträffar -— hvem skulle väl kunna tillskrifva