Aftonbladet – 28 juni 1871, sida 2

denna morgon; jag har vänner i redaktionen af the Trumpet och jag skall gå och skaffa mig arbete, Men en liten konjak måste jag ha mig på ett eller annat sätt, för att bii duglig till arbete, annars skall jag ej kunna säga ett ord till någon menniska. Men med undantag af denna, svär jag på att inte smaka en droppe på tre dagar — såvida det ej är abgolut nödvändigt. som nu, till exempel. Sålonda talade Barton, då han var nykter, men så fort han erhållit något arbete åt the Trumpet och fått betaldt derför, skref han ej en rad förrän pengarne voro förslösade och han åter hade Bofvit af sig ruset, Slutligen tröttnade hans litterära beskyddare. Bartons artiklar voro goda, ja rentat förträffliga, men svart började han finna sin penna mindre och mindre eftersökt, tills han ännu en gång befann sig utan arbete och — utan någonting att dricka. Urder allt detta arbetade Felix som en slaf och sökte arteta som det höfves en fri men. Men det ville icke förslå för en, så mycket mindre då för båda. Felix varnära att öfverväldigas af det oblida öde som gifvit honom en sådan kamrat. Hvarförihimlens namn kunde han då icke göra sig qvitt en dylik, oordentlig kompanjon, hvilken ej egde mera rätt till hans hjelp, än han hade det till Bartons? Emedan hvar menuviska har sina dårskaper och Felix obestridiigen hade sådana, som voro ganska stora. Hen visste t. ex, ganska väl att om Barton varit den millionär. som han tog konom för att vara, så skulle en så stor del af hans guld, som det hade behagst Felix att taga emot, varit hans. Han begick säledes den dirskspen att anse den goda viljan af Eka värde som handlingen. Ytterligare var det en parsgraf i bans lagbok att man aldrig skall vända ryggen till en vän eller ens en