Aftonbladet – 27 juni 1871, sida 2

ortfar att påstå, att nationslförsamlingens nda ändamål var att votera freden och att e depnoterade i Versailles, sedan nu freden r undertecknad, handla utan något mandat. fan bar också talat om hertigens af Charres kandidatur i Vendee. Journal du Loiet meddelar emellertid, ait den unge prinsen indanbedt sig denna heder, då de orleanska rinsarns, för att ej under dessa svåra tider stadkomma några agitationer, lofvat.att varken söka eller mottaga något mandat vid le förestående valen. Som ett bevis på Chiers inflytande i departementen anförer, stt general Vinoys kandidatur till och med inderstödjes af de ultrademokratiska komiterna i departementet Isere, hvilka ända edan. 1789 gjort sig bemärkta genom sina epublikanska åsigter. I Lot et Garonne 1; pställer sig general Grondrecourt somjandtkningens kandidat, I Hantes-Alpes unpräder Amat. Marskelk Mic Mahon har slagit kandidaturen för Ia ejharente. Hans vägran får så mycket störrg betydelse, som nan ou vet alt uppmaxingij utgått från en bonapartistisk komite, Dejfliberalt-konservativa komiten i Bordeaux ippställer 6 kanlidater, 3 legitimister och ?Forleavister, remigen general Pelle, Möran ioch Galos samt Montesquieu, Rormsin öchfg:t S:ze. Bonapartisterna Jerome David Jb Boariile, hvilka voro närvarande vid Falförberedelserna, athvisslades, enligt telegi till Times, af en folkhop, som dock till et del utgjordes af pojkar. F Det högre presterskapel i Frenkrike fortfar att insända nationalförsamlingen för att intressera ifenne för återställandet af påfvenf verlcifiga makt, likasom om hon icke redan intresserade sig nog myeket derför, att man ef kenne kunde frukta någon romersk dårska;, D3 ultramontana tidningarne meddela nu ån dylik petition, som giiver ett nytt uppslag i denna fråga. Den härrör från erkebiskosan i Bonrges och hans fem soffrogonbiskopar. Men yrkar i densamma, att Frankrike skell förbinda sig med de utländska makterna för att återinsätta påfven i hans rättigheter. Men hvar vilja de sex prelaterna taga dessa utländska mak. ter, med hvilka Frankrike skall kunna förbinda sig? Såsom Journal des Devats anmärker, mäste man först och främst lemna ur räkvingen de protestantiska makterna, emedan det ör fråga om tt religiöst korståg. Hvad de katolska makterna beträffar, ntgöras de af Östrrike och Spanien. Österrike? Men har icke hr Beast flere gänger förklarat inför representanterva för de båda delarne åf monarkien, alt Österrike icke skall inblanda sig i denna akj? Hvad Spanien beträffar, skulle det fir Ylågra år sedan kunnat inläta sig på ett sdänt äfrentyr, men nu, då det regeras a? et titaliensk furste, och son till konungen af Italien, kan man på sin höjd begära af detsamma, att det förblifver neutralt. De petitioner, som framställas under de mest olika förmer, gå således alla ut på tt begära en intervention af Frankrike ållens. gr kan mad räkna på att Frankrike, oakttadt den nuvarande statsthefens personliga åsigter, äfgje skall vara mindre vist och klokt än Weerrike. Motsatsen skulle vara att frukta endast om fusionspartiet, gifvande fria tyglar åt de passioner, som det bar så svärt att hålla tillbaka, skulle plötsligen störta hr Thiers för att fullborda den restauration, om hvilken det drömmer. Vi omnämndo i går att jastitieministern Duafanre utfärdat ett cirkulär, som anbefaller de embetsmärx, hvilka uppträda såsom kandidater till. nationalförsamlingen, att inlemna sinavafskodssasökvingar. --Iärär naturligtvis endast frågan om de ermbetsmätvsom lyda anoder justitismiristeriet. -Dufanure motiverar i cirkuläret denn åtgärd sålunda: I närvarande stund äro de politiska striderna i alimänvset häftiga, och din järldiske embetsman, som kastar sig i desamma, skall dagen efter valst, han må ha utgått ur stridea såsom segrere eller såsom besegrad, icke mera befiona sig i samma ställning som före densamma. Hans pamn skall. komma att ställas i direkt samband med förhoppningar och farhågor, som göra hans opartiskhet misstänkt. Omhan icke -blifver .vaid, skall detta, ehuru ett rent politiskt nederlag, åtminstone minska hans anseende säsom juridisk -embetsmsn. Blifver han åter. kaliad till medlem af netionalförsamlingen;, så: blifver han icke mera på sin post för att der oppfylls sitt ombetes pligter Paris-Journale offeotliggör följande karakteristiska manifest från Internationales filial afdelning i Milano till centralkomiten i Parig. Minjiesiet, som blifvit voteradt af icke miadre än 254) medlemmar, lyder sålunda: Vid åtskilliga epoker i verldsbistorien hafva de väder despotisnens ok suckande slafvarne upprest sig möt sina förtryckare, Resultaten-ef deras ka hafva utfallit olika, men segern har-städse varit allt för dem, som gjort sig till herrar öfver folkent uppfostran. Ofvervunna ha de upproriske it kallade Kaio, satan, onda andar, förtappade ed ett ord. Segrande ha de blifvit kallade Alexander eller Cesar, Luther eller. Leo X, man har icke tagit i betraktande målet,.endast utgången. Skall det altid förbii på detta sätt? Vitro det ej, menskligheten uppreser sig deremot. En-kamp utan motstycke i historien har-blifvit börjad.. Vår förtipp bar blifvit öfvervunnen våra senfants perdus. ha blifvit decimerade. De-hacdegraderats från stridsmän till banditer, förklärade i akt af samhället. Arbetare! Proletärerna i Paris hafva levererat ett slag mot despotismen, mot reaktionen. ..De ha fordrat rättigheten att lefva, man har. gifvit dem rättigleten till Cayenne, till bagnon. Men icke nöjd hörmed har reaktionen förvandlat dessa framtidens ach rättens ärofalla stridsmän till mordbröanare; hon har velat inskrifva dem bland utskommet af förbrytare. Men hvad hafva de-då gjort? De hafva kämpat, till Nin på fredlig väg, mot en regering, som svikit alla sina löften, alla sioa förbindelser. Den dag då hungersnöden, vållad af förräderiet, ville beröfva dem deras vapen, hafva de upprest Sig. Kapitalet, som sade PN, Må Sn FEV IG VI