Aftonbladet – 27 juni 1871, sida 2

STIUCEHOLH der 27 Juni. jt u v Då vi senast sysselsatte oss med frågan om . en räntegaranti af Stockholms stad för åstad? kommande af en jernvägsförbindelse dels med ? Westerås och Köping, dels med Norbergs jernväg, uppehöllo vi oss förnämligast vid f den jaridiska sidan af saken och sökte visa k grundlösheten af de betänkligheter, som blif-! vit framdrägna mot Stockholms stadsfullmäktiges befogenhet att fatta ett beslut, sådant som det af drätselnämnden och beredningsI otskottet tillstyrkta. Det återstår oss att! säga några ord med afeeende på betydelsen för hafvudstaden af den ifrågavarande anläggningen samt om den sannolika vidden af den risk som hufvudstaden skulle ikläda sig? genom åtagande af den ifrågavarande garan; lien. Det har af motståndarne till den ifrågavai rande anläggningen och hufvudstadens raed-; verkan för densamma blifvit anfördt, attani tagandet af Bergslagsbanans vigt och fördel ; för Stockholm hvilar uteslutande på nakna l: uppgifter och försäkringar.. Påståendet tager . signågotegendomligt ut, dä man erinrar sig, att . under alla de strider, som förts rörande statsbanass riktning, mångfaldiga skäl blifvit fram, dragna för att ådagalägga vigten för Stockholm , att erhålla en jernvägsförbindelse med del, trakter, som skola genomskäras af den puj, ifrågavarande jernvägen, och stt särskildt , Stockholms stadsfallmäktige, efter en af ut-l, sedda förtrosndemän verkstäld undersökning l. och utredning, framburit till K. M:t sina utförligt motiverade åsigter i detta ämne. Detj. kan derför ingalunda förvåna, att de myndigheter, som haft att nu ånyo yttra sig il. detta ämne, icke sysselsatt sig med vidlyftiga . utläggningar härom, utan betraktat frågan om banans vigt för hufvudstaden såsom redan känd och erkänd. Snarare skulle man ega skäl till någon förundran, om nu; då det gäller att hafvadstaden ekall göra någonting annat. för att ernå denna jernvägsförbindelse, än afgitva petitioner, det skulle visa-sig att man hyste någon tvekan om dess gagaelighet för staden. Det synes emellertid som om det icke skul!e vara svårt att bilda sig en mening i ämnet äfven för dem, som icke tagit kännedom Om de förut verkställda undersökningaroe och framlagda utredningarne. Om man vid ena blick på kartan aktgifver på riktningarne af de redan färdiga elier under anläggning varande j:rnvägarae, skall man finna, att desamma, för såvidt de beröra de trakter, som af ålder utgjort Stockholms egentliga uppland och varit dess förnämsta bandelsområde, i sjelfva verket måste komma att leda rörelsen från bulvadstaden, hvars gamla, mer och mindre obeqväma förbindelsevägar med dessa trakter icke länge torde kunna uthärda täfian med de till avdra utfartsvägar ledande fullkomligare kommunikationsmedlen: jernvägarne. Anser man det således icke utan all betydelse, att Stockholm fortfar att vara en handelsstad, och medgifver man — hvad som torde vara svårt att bestrida — att denna dess ställning ibetänklig grad hotas, om dess handelsområde ailtmer och mer kringskäres och inskränkes, så torde man också inse, att det för Stockholm, såsom bandelsstad, är af vigt att med afseende å kommunikationerna till dess ifrågavarande handelsområde komma i lika töråelaktig ställning som de platser, som kunna derstädes uppträda såsom dess konkurrenter. Den jernväg, som vi här kortiigen benämna Bergslagsbanan, skulle bereda hufvudstaden denna fördel, och dess vigt och batydelss för hufvadstaden synes dermed också vara gifven. Visserligen uppfyiler den icke. ellshvad man af en sådan bana kan önska. Dertill fordrades först och främst en utsträckning till Smedjebacken och vidare åtskilliga för greningar inom bergslegerna; men den utgör dock vilkoret för att ett sådant follständigare kommunikationssystem någönsin skall kanna komma till stånd; ty utan deita första. steg kunna de följande aldrig tagas. Tvärtom skola, ifall Bergslagsbanan icke blir bygd, de bifloder, hvilka ofelbart skulle komma att frawmdeles inmynna i densamma, i stället söka sig fram till andra banor, som då komma att upptaga den trafik, de kunna tillföra, samt ieda den till helt andra utfartsvä.ar än hufvudstaden. Men om det-således får betraktas såsom afgjord sak, att banan måste vara af gagn för hufvodstaden, så torde det likväl vara ganska vanskligt att evalvera i penningar de väntade fördelarne och på sådant sött afgöra hvilka uppoffriogar staden bör underkasta sig för deras ernåenda, Lyckligtvis behöfver man dock icke, i den form frågin nu föreligger, fördjupa sig i några sådana kalkyler, utan kan man inskränka sig till en annan beräk. ning, för hvilken det lyckligtvis icke saknas ganska goda utgångspankter, en beräkning nemligen af de uppoffringar, söm rimligen kunna ifrågakomma till följd af de törbindelser, som man begär-att hufvadstaden skall åtaga sig. Genom beräkningar af en af landets mest erfarne trafizmän, åberopade i jernvägsbolagsstyrelsens skrifvelse till stadsfallmäktige, har blifvit visadt, att med en ärlig bruttoinkomst af; 36,000 rår pr mil skulla Bergslagsbanans bolag se sig i stånd att icke blott bestrida trafikoch underhållskostnaderna, utan jemväl att erlägga 5. procents ränta å 5 millioner rdr samt att afsötta 30,000 rdr till reservfond. Antagas nu dessa beräkningar vara riktiga — och vi ha icke försport att någon invändving emot dem blifvit framställd — så blir frågan, som man har att för sig uppställa vid bodömande af den risk hofvudstaden skullolöps genom åtagande af räntegarantien denna: är det sannolikt, att banan skall gifva en bruttoinkomst af minst 36,000 rår pr mil? Tror man sig kunna svara ja på denna fråga, så blir resultatet, BÖRLENES, Il 20 Al Se BRON SO I PRAG 1 Ev Re RE