Aftonbladet – 27 juni 1871, sida 2

skulle det behaga dig? Och å propos! Jag torde sjelf åter kunna öfverlaga lektionerna hos madame: Mercier, men var ej ledåen, du skall få-en annan elev i stället. Kom, Felix, middagen skall smaka mig godt. Men jag var slls icke tacksam för bans åsyftade välvilja. Jag tackar er, monsieur Prosper,, yttrade jeg stelt och kallt. Jag är redan upptav gen. Och dermed gick jag, högst uppretad. min väg. Då lär jag få äta middag ensam, sade han med en axelryckning. Stackars tok! hörde jag konom tillägga, så går det alltid; ja, det är en sanning att qvicnorna äre djefvulen sjelfl Ionan aftonen hade min herrskarinna hört bekännelsen om mia kärlek. Hänförd at min triumf berättade jag det följande morgon för mr Prosper. Hans enda svar varen axelryckning. Nu följde för mig en tid, ej af sällhet, men af feberlik hänryckning. Jag älskade och var älskad, men som detta ej var tillräckligt, för att gifva kärleken allt det svärmiska behag jag af densamma fordrade, var det mig icke emot att den skulto åtföljas af många pröfningar. Den hemlighet som omgaf vår förbindelse, ökade dess tjusning och var oss båda kär; åtminstone vet jag med säkerhet att hon ville så ha det. Hela min tid upptogs af att uttänka möten, att längta ofter dem och att sakne, då de voro förbi, De flesta menniskorskulle troligen. ansett mig förut ha fört ett ytligt och overksamt kararatlif och trott att en stark kärlek borde gifvit mig stadga och allvar, men det förhöll gig tvärtom. Na hade jag verkligen blifvit vårdslös och oduglig till arbete. Visserligen studerade jag ännu något litet, men atan håg och allvar, ty mitt hjerta var all