Aftonbladet – 27 juni 1871, sida 2

tigt; det lär oss att känna verlden och att styra rätta kursen derigenom. Menför himlens skull, håll dig fri från en grande passion! Jag känner till ett och annat om den saken och jag känner dig så der temligen med. Jag, Louis Prosper, säger dig, att ingen verklig konstnär sätter en qvicna framför sin konst — eller med andra ord: framför sig sjelt och detta är hvad du tycks vara på god väg att göra. Du vore alideles i stånd till något sådant och jag har alls inte lust att inför mina ögon se min bästa elev gå förlorad. Detta var likväl något för starkt att tåla. Hvad har jag, — började jag; men han afng mig ånyo, i det han lade banden på min axel. Ah, du anser mig vara en gammal, enfaldig narr, sade han, men du misstar dig; det är du, som är den enfaldige. Denna underbart sköna varelse skall bli din ledstjerna och så vidare; är det ej så? Jo, jag vet det du, perfekt. ; Jag förstår i sanning ej hvad någon annan än jag har att göra härmed. Ja så, da förstår inte det? Så skall jag säga dig det. Tror du kanske jag säger allt detta för dina egna beaux yeux? Misstag, min vän! då känner du ej Louis Prosper. Du tror kanska inte det är för min egen skuil jag har lärt dig spela? Corpo dun cane! Jag hade en bättre tanke om dig än att du skulle sätta din framtid på spel för ett tomt iofall. Jag känner dig. Du skall antingen sluta i La Morgue eller med giftermål och i hvilketdera fall som helst går en konstnär förlorad. Var en man! Skämta med lilla Pauline och lilla Adble så mycket fdu behagar, var blott trogen din violin och kom och ät middag med mig i dag Sole Normande, cotelette finansåre, vw en sälade — ett glas yquem, —