Aftonbladet – 23 juni 1871, sida 3

dem, just detta har förlänat dem ett så stort b hag och tillvunnit dem en fast prats på våra sån; föreningars repertoire; ty man kände med gläd, att detta äkta norska tillika var någonting äkt nordiskt, som vi tillfullo kunde fatta och senter och som sålunda tillhörde äfven oss, så att geno! denna speciella norska utveckling den gemensan ma andliga nationalegendomen blifvit på det vack raste sätt riktad och förstorad. Må man för all del förjaga den tanken, att ni gon tänkande man i vårt land kän hysa ovilja mc Norges nationella utveckling; vi veta alltför vä att det är den med kraft vaknande nationalanda i Norge, som skapat hela den sunda och kraftig utveckling, som fyller sjönmed skepp, hvilka bär den norska flaggan, och litteraturen med friskt djuptänkta och originella alster; vi se med glädj att Norge lemnar sin audel med i utvecklande och framåtförandet af den nordiska nationaliteter hvarförutan icke beller skulle kunna uppnås de treklang, som fordras för en full harmoni. Vi skola hoppas, att framtiden skall fullbord hvad nutiden begynnt och att föreningen skall till knytas med allt starkare band af vänskap och för troende, under det hvartdera riket utvecklar e: stark inre lifskraft, och de på samma gång tillväxa gemensam yttre styrka. Den lifligare samfärdsel skall lära oss att vi ha mycket gemensamt, fråm förallt att vi ha gemensamma öden, så att dei fara, gom hotar den ene, finnes till äfven för dei andre, att den lycka, som kommer den ene till del äfven länder den andre till godo. Den skall. lär oss inse vigten af att hålla nära tillsammans fö att bevara det ärorika arf vi mottagit af våra fö der: denna nordiska nationalitet, som utgör vå stolthet, denna sjelfständighet, utan hvilken lifve icke för oss har något värde, denna frihet, som in nebär pligt lika mycket som rätt. Det är med dessa förutsättningar och i denn anda jag tillåter mig ställa till våra norska bräde ett varmt ock hjertligt -välkomne till Sverige! Sedan derpå statsrådet Bergström uttala ett tack och farväls, bröto gästerna up kl. 10 för att, enligt hvad förut bestämts afresa kl. 11. Under festmältiden ingick ett telegram frår Stavangers Byfoged och Ordförer,, med lyckönskningar från kommunen i anledving if den öppnade förbindelsen brödrarikena emellan. Gästernas afresa försiggick ej förr än kl. half tolf på natten, emedan de voro inbjudna på soupår shos konsul Heftye i hans ståtiga villa vid Drammensveien. Vid denna tid nade på perronen samlat sig en stor mängd versoner, som önskade bringa dem ett sista arväl. Bland de närvarande märktes statsådet Vogt, höiesteretsassessorerne Lövenkiold och Ssxlund, åtskilliga af kommunaltyrelsens medlemmar m. fl. Sedan de reande intagit sioa platser i de svenska jernanvagnarne, som medföljde festtåget i lörlags och nu skulle föras tillbaka öfver gränen, framsade statsrådet Berg nägra bjertliga fskedsord, innefattande ett välkommen till ;verige, hvilka afskedsord beledsagades af fliga hurrarop f havs landsmän, och sedan rån norsk sida besvarades medett Lefve ;verige! Under ömsesidiga hurrarop skred ärefter tåget sakta ut från banhallen i den lara sommarnatten. I Kristiania qvardröjde öfverste Beijer, refve Cronstedt och byråchefen Grandinsson amt generalpostdirektören Roos och postnspektor Bergman, för träffande af ätskiilige fverenskommelser med norska jernvägsoch oststyrelserna. Gästerna beledsagades af norska jernbaneirektionens assistent kapten Möller ända till Ongsvinger, dit man anlände kl. 2,25 på worgonen och der frukost var anordnad. På ömn var icke att tänka under denna nattga färd. De resande hade alltför mycket tt meddela hvarandra om det intryck dessa torartade festligheter gjort på dem och de rfarenbeter hvar och en gjort i afseende på en glänsade gästfribet, den till de minsta etaljer på det mest förekommende och dekata sätt sig sträckande vänlighet och välilja som de under dessa dagar fått röna af sstbestyrelsen och af Kristianias invånare.