Aftonbladet – 20 juni 1871, sida 2

12801 för att uppiylia dem? Vi böra öppet och bestämåt skilja oss från begge jarterne och draga iörsorg om att den sedlighets känsa, som blott alliför mycket gått förlod i Frankrike, icke totalt försvinner i Ita ep. detta Klia utdrag ur artikelr ståndpunkt klart betecknad. en afligres nn den ena syner den ardra. Äfven Alexanden bekante fi aren til c,meliage., som haft sin de och utvecklingen af äet moee, har på sagt sitt pater en i de parisiska tidninord skrifvelse, ur hvilken vi de kraftstycke: naste 70 åren ha vi endast lefvat af tomma fiktioner utan innehåll, och beviset är att vi sedan årbundradets början ha angripit och omstörtat aila våra institationer, utan att fästa afseende vid, om vi förklarat dem aldrig så nyttiga och solida, fribeten, gloiren, kartan, republiken. allmänna rösträtten, oppositionen, nationen, poli tiken, diplomatien, allianserna, mitrailleuserna, kejsaren, Berlin, marseillaisen, jemnlikheten, broder skapet, rättvisan och myndigheterna — allt har successivt blifvit bekämpadt, förlöjligadt och undergräfåt. Den dag, då Thiers uppmanade css att taga tjugufyra timmafs betänketid, innan vi störtade 039 i kriget med Preussen, skulle vi ha ve lat nedrifva taket öfver havs hufsud, och nu, då vi äro besegrade, göra vi honom till en Gud och votera en million till återuppbyggaudet af han hus. Vi låto slå ibjäl 30,009 af a söner, hvilket var hårdt; vi betalade fem milliarder för en fras af Jules Favre, hvilket är dyrt, och vi beskyld:e Trochu för förräderi, derför att han icke lät oss omkomma till siste man, hvilket var dwwt. Vihs bjeltemodigt burit de lidanden, som Paris beligs ring ålade oss, och vi ha icke velat tillåta de seg. rande preussarne att tömma ett glas öl i våra cafber; men deremot ha vi låtit glädjeflicker. positivspelare, demoraliserade journalister, itali nare från la Vilette och polackar från alla hil och kanter i Europa besätta Paris, plundra st: den och till sist sticka den i brand. Och slutigen ropa vi af alla krafter, att man skall låta och återfå våra landsflyktiga prinsar; med andra oru. vi tillstå högt och tydligt för hela verlden, att v under de sista 80 åren icke vetat hvad vi gjort att 1789 var ett missförstånd, 1804 ett missgrepp. 1830 en dumhet, 1848 ett fel, den 19 December en distraktion, den 4 September ett tjufpojksstreck att alltsammans icke hade något att betyda, att det endast ekett på gyckel och att man nu ville börja på igena Monitenr Universel meddelar föjjande nppiysnivgar om medborgaren Ve2snier, medien, af ceptrajkomitn och kommunen: Våsinier, hvilken en af hang kolleger inom kommunen en gäng kailade ett ondt, giftigt djur, är uckelryggig och balt, och dessa kroppslyten i föreniog med en äregirighet, som icke uppbars at den ringaste talang, gjorde honom i högsta grad ilsken. Hans blygrå ansigte, ihåliga kinder och skygga blick gåfvo hans fysionomi ett nästan vildt uttryck. Denne obehaglige krympling måste n2turligtvis tillbringa sitt lif med att förbanna och baktala sina samtida. Eugåne Sue upptog honow och gjorde honom till sin sekreterare. Åtminstont gaf ban sig sjelf i ett af sina arbeten denna titel, ehuru det allmänt antages, att ban bos den aflidne romanförfattaren hade en långt mindre bedrande funktion. Han kände sig kallad att konkurrera med denne, stal från Sue utkastet till två romaner och utgaf dem efter Rin beskyddares död. Det var Les Mystöres du Monde, som skulle utgöra fortsättningen af Les Mystöreg du Peuple, och Les Travailleurs de FAbime. Vi behöfva väl knosapast säga, att Sues idger icke vunno på att boaretas af Våsinier, och de båda romanerna gjorde alls ingen lycka. Efter Suos död var Våesinier all deles utan resurser, och sedan han försölt åtekilliga saker, slog han gig -på att skrifva pamfletter En af dessa ådrog bonom laga ansvar, och då han tillika invecklades i en ruskig affår angående en minderårig flickas förförande, i bvilkea man dock redan på grund af hela hans yttre måste anse honom oskyidig, fann han rådligast att lemna Frankrike och begaf sig omkring 1860 eller 62 till Eogland. Det hat, hvaraf Våsinier förtärdeg, fann här riklig näring. Vid offentliga möten gjorde ban sig bemärkt genom sina skamliga utfall mot kejserliga familjen, och han skref flere gemena broschyrer, af hvilka Mariage dune Espagnole är den mest bekanta. Han var en nog slipad skurk för att skaffa denna skrifi afsättning genom att hos publiken gifra fart åt ett rykte att den var författad af fru Rstazzi. Karl Marx, Internstionales generalsekreterare, sökte vid denna tid att skaffa sig emissarier bland utskummet af fiyktingarne, och det var naturligt, att den afandsamme Vesi blef en af hans första adepter. Han vände tillbaka till Frankrike vid samma tid som Assi, nemligen ett par dagar före den 4 September, och ban skall hafva skrifvit till en deputerad al oppositionen ett bref, hvari han erbjöd honom 10,000 medlemmar af Internationale till att under stödja revolutionen. Han var en bland stiftarne af den klubb, som höll sina möten i La salle Ragache, och han infann sig också ofta i La Reine bianche och La Marezeillaise, der han dundrade mot nationaiförsvarsregeringen och beskyllde henpes medlemmar för förräderi. Han håde också ett annat älsklingstema. Detta missfoster ville äfven uppträda såsom qvinnans försvarare, I ett at dessa klubbmöten beskyllde ban en af sina medäflare om folkgunsten för stöld. Den angripne svarade med att beskylla honom för att ha mörlat Cournet, fadren till den Cournet, som spelat en roll inom kommunen, Vesinier var eekundant i denna nesliga affär, och han blef visserligen frikänd af en engelsk jury, men allmänna meningen var att han begått cti skurkstreck. I den pistol Vesinier öfverlemnat åt Courznet var mynningen igenstoppad meå en trasa. Detta knep var lika fegt som karakteristiskt. Han dundrade i klubbarne. Han dandrade i Blanquis och Pyats tidningar; men man såg honom aldrig aga del i någon af de emöter som hans vänner illställde. Han var meålem af centralkomiten eler bivistade åtminstone dess sammanträden. Men än hade icke mod att sätta ritt namn under nåsot af dess dekreter, och han göt sig icke till ipproret förrän det segrat. Så snart centralkomiten hade uppslagit sitt reidens i Hötel de Ville, blef det Rh i puckeltygsen. Den misslyckade litteratören trodde nu, att ians lyckas dag randets och den 19 Mars instalie-Å. ade han sig med alla sina otryckta artiklar och omaner i Journal officiel, der han skyndade att nvonsera alla sina utgifna arbete. Den 24 Mars utog han titeln af hbufvudredaktör, men dea verkiga hufvudredaktören, Lebeau, körda honom kort serefter på porten, Vid valen den 26 Mars upprädde han som kandidat i första arrondissemon et, men lyckades ej bli vald. Våsinier tröstade ig öfver denna motgång genom att uigifva en idniag, som stod helt och hållet till hans förfoande. Den 11 April utkom Ze Paris libre ooh örjade strax med två följetonger at medborgaren . Vesinier. Den ena at dem: var den serie af mutsiga scener, som han kallat Mariage duwne Ospagnole, den andra hette Les Proscrits du 19:m.e iecle, till hvilka han förgäfves sökt få en förlägare. Den 16 April såg Våsinier äpdtligen sina nekningar uppfyllda, i det 2626 valmän sände hoom till kommunalrådet, der denne folketz man j försummade taga för sig. Medborgaren Amououx, som knappt kunde skrifva, begagnade Våsiiers biträde för att föra protokoll öfver sessioerna och vid omval af komitterna lyckades det 6sinier att komma ia i komiten för de offentliga j jonaterva. Han var för öfrigt så upptagen af siolt idning, sina romaner och sina enskilda angelägeneter, att han blott obetydligt kunde deltaga i örhandlingarna. Det var emellertid från honom om de flesta förslagen, riktade mot kyrkorna och ! rest i Hvad har det pu blifvi I