Aftonbladet – 16 juni 1871, sida 2

etalande, men skola dermed svårligen uttta nägot. T senast hitkömna nummer af Times läses er tt den 10 Juni dateradt bret från Paris, hvil-ts et visserligen röjer en ganska sark.sti:klr tämning mot Thiers, men som dock ger ettist å klart begrepp om den visshet, med KÖjl-j en man i Frankrike inötser den monarkika styrelseformens införande, sedan repubken helat den franska statskroppens värsta är, att vi anse oss här böra meddela detamma. Brefvet lyder: Hr Thiers tal i nationalföratnliogen föriden torsdag tyckes ha tillfred stält nära cg alla. era mot hans konkinsioner, såfvö sitt bitall it hans premisser. Det är någonting underart och sällsynt att se en sådan enighet i rankrike, och det har sin orsak i mer än n omständighet. Om den neutrala erun , ;å hvilken Phiers önskar hålla sig, icke jost nstår alla, så misshagar den dock icke absolut ågon. Man befioner sig i den angenäma tällningen att få tänka hvad man vill och lipper fatta något afförande beslut; detta sör lifvet gladt och trefiigt. Talaren förstod utt sin Ckra de båda motsatta partiernas svagwet och förena deras hemliga tankar i sin gen person, I föredragen republiken, sade han till det ena partiet, betrakten mina jötter! I föredragen en monarki, sade han ill det andra, betrakten mina vingar! Män af högern, jag är en rätta! Män af ven är en fågell Hvem kan väl efter iog hysa något tvifvelsmål lande maktens uppriktighet? et prejudicerar ingentingn, tänker högern; låtom oss bädda monarkisns säpg under republikens täcke Vi ha ju i sjelfva verket republiko, hviskar venstern, nom vi äro myc et ouflin, sköla vi få behålla dep Och hr Thiers tillägger. -Om I önsken bevara den, så skolen I icke göra något för den., Detta är en droppa galla i honungen; venstern gör en :rimas, men sväljer gallan för honun ens skull. Det är alltid en goå sak här i verlden att se negennyttig ut. Debatten under nen öck, votbrinke utgång bestirka ms ud aen länge kända Saäningen att republikens öde ligger i bänderna på en stark monarkisk majoritet, på män hvilka icke hafva den ringaste ropublikanska sympati. De äro domare och hvar sjortonde dag uppträder Thiers Inför doin till republikens förövar dervid ständigt änförände; vad man brukar kalla mildrande ömständigheters. Men det bästå han kunnat an? draga var satt den förkrsakade den minsta eplittrintelin. Detta pjorde den också 1848, hvilket dock icke bindrade att statskuppen verkstäldes. Kejsardömet visade sig sedermera för en tid mest lämpligt att åstadkomma enighet. Situationen är icke densamma, men den hear något liknande. Hufvudsakliga skilnaden är, att mönarkisterna icke längre äro republikens enda stöd. Nu uppbäres hon af ytterligare en pelare, hr Thiers uppriktizhet,. Men om denna pelare sviker, skall bygnaden ramla, likasom i December 1851 och kanske på samma sätt. Rojalisterna tolerera re; ubliken endast derför, att de icke vilja k mpromettera sin dyvasti, Men får icke tro, att deicke äro litvade af fammä ands — de ärv det, och om de icke vore det, skulle de shart blifta det. Den dag då en kuog proklameras, skall det alltid fionas undersåter, fom helsa horom med sina bifallsrop. För att hatva, behö ver man endast vera, och blir man bars kung, så kan man vsra viss om, att det prog skall finnas tillräckligt med hofmän. Tyget har icke blifvit helt och hållet utnött under kejsarjömet, fastän det är temligen loggslitet. Det fisnes tillräckligt qvar deraf, för att pryda hoivet i ett försvagadt och stympadt Frenkrike. Församlingen i Versailles har hyllorna fulla med stufvar och lemnivgar af detta tyg och begär ibgenting bättre än att kunderna skola komma, Färgesoa äro visserligen något varierande, men tyget är detsemia. Izom församlingen cch i royautens ljus skola förgersa rammansmälta. Hindret ligger således icke bäruti; och att antaga att icke någon fasion skulle komma till stånd, vore ett bevis på denwtörsta obekantskap med såväl opinioner sova förhålianden. Om man ännu hyser nodseende för re I 50 tven de som skulle ha velat vo. li E Dp ä d publiken och hr Thiers uppriktighet, kom-j mer det sig deraf, att man anser dem kanna envändas till någonting — till att afhjelpa den skada son blifvit åstadkommen. Huset är sköfladt, sängen sönderbruten och stailarne! mycket orena. so hr Thiers spela Herkules. Man tycker sig höra huru de uppmuntra hozom att räska undan med arbetet, något som i förevarande fell sannerligen är öfverflödigt. Damma af det här, flytta undzn det der, och knussla ingenstädes med vattnot. Stöka riktigt ordentligt undan för c33. Och rär ni Det roar monarkisterna stt! gjort platsen ren, skall ni sätta in stenarnel i byggnaden igen, så skola vi sedan åtaga oss att resa upp kransen på den.. Hr Thiers j och den stackars republiken äro satta på ett härdt prof, ha ett styit stycke arbete att förrätta. När ordningen biifvit äterstäld, hvarje ort försedd med gendarmer, statsbristen betäckt gehom nya skatter, krigsskadeersättningen till Tyskland betalt genom nya lån — med ett ord, när det otacksamrna och opopulära restaurationsarbetet blifvit verkstäldt, då ekall republiken falla af sig sjelt under allmänt ogillande och all br Thiers puppriktighet skall vara oförmögen att hindra hennes fall. Då monsrkiens stund kommer, skall bon endast behöfva stiga in i det nyreparerade huset och sträcka ut sig på en redan iordningstäld bädå af rosor: Några taggar skola visserligen sitta qvar, men detta är en koappast nämnvärd otäganhet i ett land, der royanten så ofta slumrat på glödande kol. Det finves ett enda monarkiskt parti, som ander närvarande förhållanden kurods vilja illskansa sig makten, och det är just detsamma, som framkallat den nuvarande situationen. — Visserligen är nationalförsamlingen ytterst fisndtligt stämd mot detta parti; men at har stundom i Frankrike varit mycket rt att våldföra folkvalda församlingar. yget af 1851 är icke helt och hållet krossadt; genom år Thiers försorg ha bitarne till en del blifvit åter hopsatta och börja nu Åter fuögera. Men det är till intet gagn x hr Thiers att rekonstruera armen, att en, JA Ft fet fana